Nu börjar slutspurten och rören närmast Gotland läggs i dagarna från det italienska fartyget Castoro Sei.
GT:s reporter Linus Ehn och fotograf Petra Jonsson har besökt fartyget där arbetet pågår dygnet runt.
Castoro Sei är en fabrik, en industri till sjöss, men också världen i miniatyrformat.
De 340 personerna i besättningen kommer från 23 länder och ordningen är strikt hierarkisk. På botten av pyramiden finns de asiatiska arbetarna, främst från Filippinerna.
De arbetar med att lasta och svetsa de gigantiska rören till gasledningen. Det tar ungefär en timme från att ett rör har lyfts ombord, tills det har rengjorts invändigt och svetsats fast på rörledningen. Tempot är högt och det är en ständig jakt på sekunder längs rören som ska ner i djupet.
Stoppknappen
- Om jag inte är nöjd med en svetsfog eller någon annan del av arbetet är ett stopp mitt beslut att fatta, säger Mike Waterworth, Nord Streams representant ombord.
Som chef för arbetet med rörläggningen ombord har han makten att trycka på stoppknappen. En knapp försedd med en rejäl prislapp - 865 000 euro per dygn, drygt åtta miljoner kronor, kostar driften av rörläggningsfartyget och de tre bogserbåtar som flyttar dess ankare.
- Arbetet som utförs på fartyget fungerar så här. De 22 ton tunga rören lyfts upp från transportfartygen. Så svetsas de ihop, först två och två och sedan med det rör som ligger som ett långt, lutande S ända ned till havsbottnen, berättar Daniel Huzum, skyddsombud på fartyget.
Ansträngande jobb
Daniel Huzum är från Rumänien men talar italienska och engelska flytande. Men det finns saker han ogärna pratar om, som till exempel löner och villkor för de olika delarna i personalen. Däremot säger han att besättningen varit relativt förskonade från olyckor:
- Det har varit några mindre olyckor. Inga dödsolyckor eller allvarligare händelser.
Förvånansvärt mycket av arbetet sker för hand. Från trossarna som läggs kring rören inför lyften till finjusteringen av svetsfogarna.
- Det är ett fysiskt ansträngande jobb. De flesta går och sover direkt när de gått av sitt skift, säger Mike Waterworth.
Fartyget, det enorma Castoro Sei, byggdes 1978. Befäl och tjänstemän har privata hytter, manskapet sover i skift. Det finns en biosalong och ett litet gym.
- Svetsarna stannar ombord sex månader åt gången. Sedan åker de hem och stannar i land sex månader, många har arbetat på det viset i 20 år och det är ett hårt fysiskt arbete, säger Mike Waterworth.
Han tillhör pyramidens topp tillsammans med befälen på Castoro Sei. Högst rang har befälhavaren Domenico Alferj från Italien.
- Språket ombord är engelska. Vi har bara män i besättningen och vi gör vårt bästa för att sprida italiensk kultur, skrattar befälhavaren med adress åt sin brittiska medarbetare.
Kommunikationen med manskapet går via ombud.
- Det skulle aldrig fungera om alla kunde gå direkt till kaptenen. Jag har alltid möjligheten att träffa har personer längre ner som samlar in synpunkter, säger Mike Waterworth.
Bästa tipset
På en tv i mässen visar skärmen bilder på tenniströjor, usb-minnen och kameror. Det är pris till den som ger det bästa tipset på hur säkerheten kan förbättras.
- Ett bra sätt att få information om vad som kan förbättras. Men man ska veta att det är ett fartyg där de flesta jobbat riktigt länge. Uppstår det problem, säg att någons hustru blir sjuk, då flyger vi hem honom direkt.
I april nästa år ska ledningen vara klar.