Min vän Amed, född 1934 i "spansk-Marocko" var tvåspråkig sedan barnsben. Han var uppväxt på en liten bondgård, och det var självklart att hans äldre bror skulle överta gården. Så Amed tog mönstring på ett västtyskt fartyg där han hamnade i köket och fick lära sig de grundläggande principerna hur man lagar till god mat.
Året efter, 1962, hoppade han av i Sverige. Han började med olika industrijobb och lärde sig svenska av sina arbetskamrater. Efter ett par år fick han jobb som kockbiträde på olika restauranger. Han avancerade till chefskock, i Dalarna och i Karlshamn. Han fick erbjudanden om svartjobb, men tackade nej. Han betalade skatt och gjorde rätt för sig. Men visst hade han kulturella problem.
- När du lagade fläskkotlett med sås - hur gick det till. Fläsk är ju tabu för dig?
- Jag bad en av mina kompisar i köket av smaka av, svarar Amed.
Amed arbetade i Sverige tills han blev 65 år. Dagen efter tog han sitt pick och pack och flyttade till Mallorca, 1995. Där hade han några goda vänner. Tråkigt nog pensionerades hans vänner, ändrade livsstil, och Amed träffade dem alltmer sällan. I dag längtar han tillbaka till Sverige. Men säger:
- Åker jag hem igen, till Karlshamn, så kommer alla att tycka att jag har misslyckats.
Så Amed stannar kvar på Mallorca och lever på sin "svenska" pension, går till konsulatet och röstar vart fjärde år - för han är ju svensk.
Jag minns från min gymnasietid, på 60-talet, vi var några som lärde känna en invandrare som hade flytt i samband med den ungerska revolutionen, som mejades ner av kommunist-Sovjet. Han hade etablerat sig som krukmakare i Visby, försörjde sig och betalade skatt.
Därför Hannes Muller (Sverigedemokrat) - att klumpa ihop invandare till ett kollektiv är oförskämt. De är individer. Precis som du och jag. Att klumpa ihop oss två som svenskar (med gemensam kultur) skulle jag skämmas för. Du må gärna hoppa "små grodorna" på Midsommarafton - jag sitter på avstånd och skrattar åt dig.