Miljöpartiet berättar sagor

Gotland2012-05-03 04:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Replik till Lise Nordin och Isabel Enström (MP).

I snart alla media fortsätter Miljöpartiet med sina negativa framtidsvisioner, sina överdrifter och sin skrämselpropaganda. Miljöpartiet har nämligen inte för avsikt att ta något som helst ansvar för en positiv samhällsutveckling eller något ansvar för världens behov av energi.

Sammantaget innebär politiken att kol, olja och kärnkraft i MP:s värld är uteslutet för all form av energiproduktion, vilket i sin tur leder till att 96 procent av all energiproduktion på jorden i ett slag måste upphöra.

Konsekvenserna av MP:s retorik bör belysas och exponeras. Att ersätta världens energibehov med biobränslen, vindkraft och vattenkraft skulle ofelbart leda världen in i en energikris och en ekologisk katastrof av monumentala mått, det glömmer MP gärna att berätta om.

Kostnaderna för MP:s politik är ofantliga för folkhushållet.

Rena lögner drar man sig inte heller för. Kärnkraften är inte subventionerad och har aldrig varit. Att staten engagerar sig i en lönsam och skattegrundande verksamhet är inte en subvention. Osäkerheten att investera i förnybart, som MP gärna lyfter fram, beror helt enkelt på att kärnkraft är billigare än till exempel vindkraft. Planerna på ny finsk och svensk kärnkraft kommer att få elpriserna att falla kraftigt just därför att kärnkraft är billigare. Detta kommer att ödelägga ekonomin för vindkraftverk, säger VD för Dansk Energi, Lars Aagaard i danska media. När Finland år 2013 startar sitt nästa kärnkraftverk väntas elpriserna i hela Norden falla med 2,5-6,5 procent vid oförändrad politik enligt oberoende bedömare.

Mp missleder allmänheten genom att påstå att kärnkraften inte har någon framtid globalt. Tittar man på aktuell statistik så finns det för närvarande 443 reaktorer operabla i världen, 62 är under byggnad, 156 är på planeringsstadiet och 322 är föreslagna. Utvecklingen på området är enorm.

Slutsatsen kan bara bli en. Miljöpartiets innersta önskan är föra samhället åtminstone 200 år tillbaka i tiden, vilket innebär en återgång till ett agrart bondesamhälle med betydligt färre människor i en betydligt lägre levnadsstandard än idag. Något annat är faktiskt inte möjligt med partiets politik, som den ser ut.

Läs mer om