I Ojnareskogen på norra Gotland pågår just nu en kamp. På ena sidan har vi det finska företaget Nordkalk som har fått tillstånd av miljööverdomstolen att skapa ett 170 hektar stort och 25 meter djupt kalkbrott. För att hjälpa Nordkalk att röja skog finns företaget Mellanskog. På andra sidan i kampen har vi Ojnarekämparna, skogen, grundvattnet, 265 rödlistade arter, nyckelbiotoper och 3 endemiska arter (arter som bara finns här i hela världen).
För några dagar sedan polisanmäldes Nordkalk, misstänkta för att under flera år ha dumpat miljöfarligt avfall i sitt befintliga kalkbrott vid Storugns.
Att Nordkalk har fått tillstånd att bryta kalk i det här känsliga området är problematiskt av ett flertal anledningar. Dels riskerar man genom kalkbrottet att grundvattnet förstörs eller försvinner! Ojnareskogen är ett tillrinningsområde, och sjön Bästeträsk är Natura 2000-område. Nordkalk tänker också tömma sitt avfallsvatten i Ojnare myr som är en del av Bästeträsks tillrinningsområde!
För att göra det hela ännu värre finns det i Ojnareskogen en mängd rödlistade arter, nyckelbiotoper och endemiska arter.
Dessa arter är en indikator på områdets unika värde. Detta naturområde är fortfarande påtänkt som nationalpark och definieras som riksintresse för både kulturmiljö- och naturvård. Dessutom ligger det mellan två Natura 2000-områden. När domen kom, överklagade bland annat Naturvårdsverket med en gång.
Även Mellanskogs roll i det hela kan ifrågasättas. På deras hemsida kan man läsa att de har som policy att inte avverka skogar klassade som nyckelbiotoper, vilket är exakt vad de nu gör. Deras styrelseordförande Börje Lindquist nämner i ett samtal med Fältbiologerna, som engagerar sig i kampen för Ojnare, att de gör detta för att det är lagligt att avverka skogen. Men varför har man en policy om den inte efterföljs ens av moraliska skäl?
Hur kan ett enskilt företag rimligtvis få tillstånd att äventyra Gotlands miljö och framtid? Svaret är att det 2009 gjordes en ändring i miljöbalken av vår nuvarande regering, då stoppregeln för täkter togs bort.
Miljöbalken skyddar inte längre känslig natur från företag som Nordkalk.
Företag som endast vill tjäna sina pengar och sedan lämna ett sår efter sig. Miljöbalken måste skärpas! Denna fråga måste tas upp av högsta domstolen eller EU-kommissionen!
Vi är medvetna om de jobb som går förlorade om Ojnareskogen räddas. Men det här är en fråga om framtiden.
Vill vi verkligen ha en krater i marken som minne av dessa år av extra arbetstillfällen eller vill vi ha rent grundvatten, en unik natur och turismtillfällen i en evighet? Låt oss göra skogen till den nationalpark den är menad att bli!
Vi har anslutit oss i kampen gör det du med!
Vi säger NEJ till Nordkalk och Mellanskog. JA till ett bevarande av Ojnareskogen!