Tänk dig att du först får bygglov. Tänk dig sedan att detta bygglov överklagas och skickas tillbaka till byggnadsnämnden därför att grannarna inte har tillfrågats. Tänk dig sedan att tjänstemannen och sedan byggnadsnämnden plötsligt gör en helomvändning och avslår bygglov, men inte på grund av grannens invändningar, inte på grund av något annat nytt som har tillkommit, utan för att man ”upptäckt” att ärendet gäller ett nytt boningshus vid något som skulle kunna kallas för en ”ensamgård”. Något som översiktsplanen ska förhindra.
Om nu gården ligger så förbaskat ensamt, var finns då den där grannen som måste tillfrågas om nybygget?
LÄS NYHETSARTIKELN: Ja till nybygge blev plötsligt nej
Är behovet av att skydda miljöerna vid dessa så kallade ”ensamgårdar” verkligen viktigare än att ge landbygdens folk möjlighet att bo kvar? Är det verkligen viktigare än att skapa möjligheter för generationsskiften, utan att den äldre generationen måste förvisas till ett undantag någon helt annanstans, långt från gården de har ägt och drivit, långt från vänner och familj, långt från de delar av rörelsen som de kanske vill fortsätta driva i egen regi? Ska de som trottoarbönder på deltid tvingas in i någon avlägsen hyreskasern på lämpligt pendelavstånd?
Tyvärr har jag inte hittat på det här byggärendet. Det har inträffat i verkligheten. Närmare bestämt i den gotländska verkligheten, i Hamra. Byggnadsnämndens borgerliga minoritet ville ge bygglov, men den rödgröna majoriteten gick på tjänstemannens linje. Byggnadsnämndens ordförande Karl-Allan Nordblom (MP) förklarade för helagotland.se:
– Det är ett tråkigt ärende och jag tror ingen tycker det är särskilt bra att det blivit så här, men när vi började granska ärendet visade det sig att det fanns saker som inte tagits hänsyn till tidigare.
”Tråkigt” är ett adjektiv som inte riktigt lyckas fånga hela den frustration som detta av Region Gotland och byggnadsnämnden misshandlade ärende måste väcka. ”Upprörande”, ”pinsamt” och ”landbygdsfientligt” är ord som däremot borde komma till användning.
Länsstyrelsen skriver för övrigt på sin hemsida, apropå gården Norrbys kulturreservat i Väte, att:
”Jordbruket är och har alltid varit den viktigaste näringen på Gotland. Till skillnad mot det svenska fastlandet, har här på ön endast funnits ensamgårdar, vilket helt präglat det gotländska kulturlandskapet.”
Det måste vimla av ensamgårdar på Gotland, där man är förhindrad att bygga nya boningshus för att kunna bo kvar på landet efter att man överlåtit huvuddelen av själva jordbruket åt någon annan.
Men så länge det handlar om jordbruksfastigheter så är ju ägarna inte förhindrade att resa nya ekonomibyggnader på tusentals kvadratmeter.
Av någon anledning är det just nya boningshus som man anser att det är viktigt att förhindra. Det är ju nästan så att man skulle misstänka att just nya boningshus på landbygden ses på något sätt som otillbörligt nyttjande av privat egendom. Något som måste stoppas i rättvisans namn. Vill vi verkligen ha det så?