LEDARE GOTLÄNNINGEN Det är valår och Almedalsveckan firar 50-årsjubileum.

Förutom att planera firandet av jubileet behöver alla samlas kring hur veckan ska överleva och utvecklas.

I går meddelande Almedalsveckans arrangörer att man kallat till ett möte med näringslivet för att diskutera just detta. Det är bra.

Förra årets debacle kring flera märkliga turer med chockhöjning av markhyror för nyckelaktörer som de medier som satsar stort på bevakning, förbud att ställa upp veteranbilar och att man var inne och petade i arrangörers rubriker, behöver glömmas och ersättas av kloka och långsiktiga beslut för att säkra veckans fortlevnad.

När alla vill vara med riskerar marknadskrafterna att knuffa ut aktörer som saknar ekonomiska muskler. Något som går helt på tvärs med veckans kärna: att utgöra en demokratisk mötesplats för alla.

Det är inte svårt att förstå de gotländska företag och privatpersoner som får möjlighet att tjäna pengar när efterfrågan är större än tillgången. Samtidigt riskerar det att leda till en bubbla som om den spricker kan leda till att hela veckan faller ihop som en sufflé.

En relativt ny modell som är växande är att aktörer hyr mark och ställer upp tillfälliga lokaler som de i sin tur hyr ut till andra. Jag vet inte om en regel mot andrahandsuthyrning av offentlig mark kan vara ett sätt att möta utvecklingen?

En avgörande faktor för veckans överlevnad är att hålla den ren från antidemokratiska och våldssökande aktörer. Inga nazister på våra gator måste bli mer än ett slagord.

Årets vecka kommer sannolikt att slå alla rekord vad gäller både programpunkter och besökare. Det är valår och alla kommer att vilja vara här.

Gotland behöver vara välkomnande, ge den bästa möjliga servicen och visa att vi värdesätter alla som kommer hit för att medverka. Varför inte skapa ”Almedalsveckans vänner”, ett nätverk av volontärer som med tydliga ”uniformer” strövar runt bland folk för att visa vägen. Se och lär av Island Games-organisationen.

Tidigare förslag på skytteltrafik från olika uppsamlingsplatser ner till Almedalsområdet måste gå från ord till handling.

Svårare är att komma tillrätta med det som ger den sämsta reklamen, hyresvärdar som tar ut hutlösa priser för boende, eller kräver att de som hyr bokar hela veckan fast de kanske bara har behov av ett par-tre dagar. Det omak det betyder att skifta och pussla ihop bokningar för att få ihop en vecka bör man ha igen genom en god inkomst. Hur man ska få folk att nöja sig med en bra intäkt istället för en maximal, är en svår nöt att knäcka.

Lika viktigt är att lyfta fram och erbjuda de billigare alternativen som faktiskt finns. Bor man en bit utanför Visby kan man bo billigt men då måste också transporterna fungera. Tillfälliga campingar med lite mer ordnat boende, typ glamping, borde vara en möjlighet som går att utveckla.

Ett är säkert: vi har inte råd att sjabbla bort Almedalsveckan. Vare sig för demokratin eller för den regionala bruttonationalprodukten.