Ledare Gotlands Folkblad Lagen om anställningsskydd, LAS, är ett rött skynke för Svenskt Näringsliv och dess samarbetspartners bland de borgerliga partierna. Ofta beskylls LAS för att ställa till problem för arbetsgivarna. Alldeles för ofta är de problem som framställs inga problem ens i teorin. Nu senast var Svenskt Näringslivs VD Carola Lemne ute och cyklade i en intervju i DN på årets första dag.

Hon sa: ”Behöver du skifta från 200 arbetare på fabriksgolvet till 20 ingenjörer blir det jättesvårt, då kan du inte hävda arbetsbrist, då handlar det i stället om att arbetet ändrat karaktär.”

Uttalandet är antingen ett sätt att fortsätta ljuga för att spä på mytbildningen om att LAS är ett problem, eller en anmärkningsvärd kunskapsbrist. Jag hoppas på det sista för annars fortsätter Lemne på en väg som vi tidigare sett företrädare för näringslivet och borgerliga politiker gå på.

En väg som inte leder till något konstruktivt. Uttalandet har också, helt riktigt, mötts av hård kritik från bland annat TCO, Unionen, LO och regeringsföreträdare. Något annat hade varit märkligt.

För är det något som arbetsgivaren kan göra så är det att säga upp personal på grund av arbetsbrist. Den frågan äger arbetsgivaren helt och hållet själv.

Den makten är till och med så stor att en arbetsgivare ena dagen kan säga upp all personal för att dagen efter ta in dem igen genom ett bemanningsbolag. Däremot förhindrar LAS att arbetsgivaren på eget bevåg väljer ut vilka personer som ska bli uppsagda.

LAS uppskattas också av många arbetsgivare på små och medelstora företag. Bland annat slipper de själva göra det svåra valet att utse vilka av deras anställda som ska tvingas bli uppsagda, om den situationen uppstår. Jag är förvånad över att företagarna som uppskattar de spelregler som LAS ger, inte för mer liv över att deras medlemsavgifter till arbetsgivarorganisationer används till en högerpolitisk agenda som de inte själva håller med om.

Varför är då företrädare för näringslivet så negativa till LAS? Ja, det rör sig om vem som ska ha makten över arbetarna och LAS jämnar ut maktförhållandet mellan den enskilda arbetstagaren och arbetsgivaren. Något som inte uppskattas av vissa toppar inom näringslivet.

Men det ligger de lågt med och försöker istället att sprida myten om att LAS är ett problem för det svenska näringslivet. Att LAS begränsar arbetsgivares möjligheter att anställa och utveckla sina bolag. Mytbildningen går också bra, för hur många arbetsgivare är det inte som tror att det är LAS som är ett problem? Jag träffade på rätt många under min tid som ombudsman för IF Metall. Speciellt under krisen 2007 – 2009 då många företag som aldrig gjort neddragningar på arbetsstyrkan förut plötsligt blev tvingade till det.

De blev, mitt i tragiken, positivt överraskade över hur smidigt förhandlingarna blev tack vare LAS.

Några var också frågande till varför näringslivstoppar, borgerliga politiker och debattörer spred dessa falsarier.

Jag hoppas att Lemnes uttalande blir det sista falsariet som näringslivstoppar försöker sprida om LAS och att de istället tar debatten dit den borde, det vill säga om hur maktballansen på arbetsmarknaden ska vara.