Krönika Gotlands Folkblad Under två dagar nu i veckan har jag haft nöjet att utbyta tankar och erfarenheter med gymnasie- och vuxenutbildningsminister Anna Ekström (S). Svensk arbetsmarknad går bra. Ungdomsarbetslösheten är lägre än på 14 år. Samtidigt har vi en del utmaningar i svensk skola trots att regeringen verkligen förändrat synen på utbildning under mandatperioden med flera unika satsningar.

En av våra verkligt stora utmaningar är fortsatt stora klyftor i svensk skola. Segregationen är större i gymnasiet än i grundskolan. Det går bättre totalt sett för svenska gymnasieelever men det är fortfarande alltför många som inte går ut gymnasieskolan med godkända betyg.

Föräldrarnas utbildningsbakgrund spelar för stor roll, den där klassresan är alldeles för svår att göra för svenska elever. Det fanns en tid när svensk skola var bäst i det att klara det kompensatoriska uppdraget, tyvärr är den tiden förbi. Var tredje elev lyckas inte att ta gymnasieexamen. Över hälften av eleverna med lågutbildade föräldrar klarar inte att ta examen inom fem år. Vi ser också stora regionala skillnader. Samtidigt vet vi att klarad gymnasieskola är helt avgörande för möjligheten att få jobb. Arbetslösheten bland de som inte har gymnasieexamen är mer än dubbelt så stor än bland unga som klarat gymnasiet.

När vi fördelar resurser till utbildning och grundskola gör vi det kompensatoriskt, vi fördelar medel inom Region Gotland utifrån socioekonomiska förutsättningar till exempel. På gymnasiet görs inte det. Där är elevpeng samma inom samma program, detta fast elever givetvis även i gymnasiet har helt olika behov och förutsättningar.

Det fria skolvalet har gett skolor med helt olika förutsättningar och stora skillnader. Även gymnasiet behöver kompensatorisk resursfördelning. Samtidigt har olika kommuner och regioner helt olika förutsättningar att erbjuda brett programutbud. För Gotland är det ett problem. Vi kan inte samverka med andra kommuner. Även här behöver staten ta ett större ansvar genom att säkerställa grundläggande programutbud i landet. Vi har idag svårt att hitta rätt kompetens och det gäller alla branscher och i stort sätt är det ett nationellt problem. Lika tillgång till god utbildning är viktigt för hela landets utveckling och tillgång till rätt kompetens.

Så trots kunskapslyft, flexibla lösningar för påbyggnadsutbildningar, fler utbildningsplatser inom folkhögskola och vuxenutbildning, stora satsningar på lärare, lärarutbildning, elevhälsa och fler skolår har vi fortsatt behov av utveckling i svensk skola. Skolkommissionen presenterade en hel del utmärkta förslag och jag ser fram emot att vi ska komma framåt med en del av dessa.