LEDARE GOTLÄNNINGEN Roland Karlsson får skildra själva essensen av vad #Metoo handlar om.

Det är i en kommentar till ett ledarstick på dn.se om att Lars Ohly lämnar Vänsterpartiet som Roland, förmodligen helt omedvetet, på några korta rader skildrar exakt det som många män (och somliga kvinnor) inte verkar tycka är något problem men som kvinnor världen över nu tröttnat på en gång för alla.

(Lars Ohly har alltså anklagats för sexuellt ofredande i samband med ett partiarrangemang).

Roland skriver: ”Äh! Karln har ju inte gjort något allvarligt fel. Detta var en av de lamaste #metoo jag sett. En tjej, som är ett stort fan, kommer och är mycket trevlig mot honom och han missförstår. Tror han kan få ett one night stand. Inte helt snyggt mot frugan, men annars knappast mer ojuste än något annat”.

Att som kvinna närma sig en man som man beundrar eller vill prata med kan alltså alltid tas som en invit till sex. Om det visar sig inte vara så är mannen ursäktad för vad skulle han tro.

Precis som de som nu jobbar hårt för att förminska #Metoo och alla vittnesmål, markerar Roland Karlsson att han inte vill bli missförstådd, han tycker #Metoo är viktigt och sunt och välbehövligt. Men inte just den här kvinnans upplevelse.

Som om man inte förstår att det allra viktigaste med #Metoo handlar om just detta, det subtila, det underförstådda, vad man förväntas att stå ut med av vissa män.

Vi ser det lite överallt nu. Försöken att förminska #Metoo och dess kraft, försöken lägga tillbaka skulden och skammen på de kvinnor som vågat berätta.

Det är skamligt och det kommer inte att lyckas.

Åsa Linderborg, kulturchef på Aftonbladet, är också besviken. Besviken för att hon tycker att #Metoo blivit ett upprop av en samling lättkränkta kvinnor som ser sig som svaga offer helt utan makt att säga nej till de övergrepp de berättar om.

Likaså hörs röster om att #Metoo handlar om att förstöra livet för de som namnges (vilka är få) och att det i grunden varit det som varit hela syftet. Att några män får offras för den goda sakens skull.

Metoo skulle aldrig blivit samma kraft utan namnpubliceringarna. Att konstatera det betyder inte att man gillar det eller haft det som ett mål. Tvärtom har de flesta varit måna om att inte hänga ut männen som utnyttjat och tagit för sig. Men utan de kända exemplen hade själva revolutionen uteblivit. Det är bara att konstatera, vad man än tycker om det.

Sammanhanget har dock samtidigt med all önskvärd tydlighet visat att de män som blivit kända inte är några monster eller undantag utan att det tvärtom är så här det är överallt. I alla branscher, i alla sammanhang, rik som fattig, känd som okänd.

Så länge som Roland tycker att en man måste kunna anta att en kvinna som söker kontakt är ute efter sex, och så länge som Åsa Linderborg anser att det är väl bara att säga nej, lika länge behöver vi prata mer om #Metoo.

Det går inte att backa bandet.