Krönika Gotlands Folkblad Den 28 december var det menlösa barnens dag eller den dag som konstigt nog bytt namn till värnlösa barn. Menlös betyder ursprungligen oskyldig. Den som ännu kan sin julberättelse vet att dagen är till minne av alla gossebarn under två år, som Kung Herodes lät döda i Betlehem, och som i sin tur enligt den bibliska berättelsen gav anledning till att Jesus kom till världen i ett stall.

Dagen kan vara en påminnelse om alla oskyldiga barn som utnyttjas sexuellt av vuxna män idag. Eller säljs som styckegods för slavarbete eller prostitution. Var tionde barn i världen är utsatt för sexuellt våld.

Vi har barn i vårt eget land som upplever våld. Vi har barn som bevittnar våld. Vi har barn som blir slagna i sitt eget hem av sina egna föräldrar. Vi har flickebarn som stängs inne av sina familjer. Vi har barn som utnyttjas av så kallade ”sugardaddies”. En företeelse vanligt förekommande i afrikanska länder, män som betalar flickors skolgång mot vissa tjänster. En företeelse som nu också kommit till Sverige.

90 procent av de barn i världen som inte får uppleva sin 18 års dag, dör före fem års ålder. FN:s globala mål för hållbar utveckling (Agenda 2030), har som delmål att inget barn under fem år ska dö av orsaker som kan förhindras. Målet ska vara nått senast 2030, och alla länder har som gemensamt mål att dödsfallen bland nyfödda ska vara högst 12 per 1 000 levande födda och bland barn under fem år högst 25 per 1 000 levande födda.

Hur förhindras små barns död? Med vaccinationer, förbättrad mödravård, rent vatten? De ständiga krigen är FN målens uppenbara motsats. Vaccinationer till trots. Krig dödar barn dagligdags. Kulor, bomber, gas, uttorkning och brist på mat. Eller tak över huvudet.

Barnen som är vår framtid, är de som oskyldigt kommer i kläm. Ofelbart går mina tankar till alla barn i världen, när ett långt strömavbrott under den tidiga julaftonskvällen inträffar i Boge och Gothem. När matlagningen och förberedelserna för den gemensamma måltiden tar stopp i mörkret. Julmaten och julbordet blir inte som väntat.

Nedgrävda ledningar och höjda elpriser är till ingen nytta. Inte heller en tredje elkabel skulle löst problemet. Rödsprit i skåpet avhjälper inte, eftersom inget spritkök står intill. Mörkret lurar. Stearinljusen ger möjligtvis lite julstämning, när julgransljusen släcks ner. Besvikna barn får kalla köttbullar. Kall mat.

Det var inget krig, men många kände sig utsatta och prisgivna under årets mest efterlängtade stund. Det är inte bara spädbarn i världen som är sårbara. Hela samhället vi byggt, är så uppenbart sårbart.