LEDARE GOTLÄNNINGEN För ungefär ett år sedan uppmärksammades S-politikern och ABF-chefen Maria Björkman för ett inlägg på sin blogg där hon berättade om hur hon såg tydliga tecken på en stundande utmattningsreaktion.

Nu, ett år senare, uppmärksammas hon igen efter ett beslut att hoppa av politiken helt och hållet.

Att kombinera ett tungt ordförandeskap med ett chefsjobb är inte lätt. Även om uppdragen teoretiskt är uppdelade på var sin halvtid är det i praktiken två heltidsjobb. Man är inte politiker halva dagen och chef den andra, man är både ock, hela tiden.

Artikelbild

| JONAS NIKLASSON (c)

Det är lätt att konstatera. Svårare är att reda ut hur det skulle vara annorlunda. Även personer med chefsjobb måste ha möjlighet att engagera sig politiskt. Det är en kompetens och erfarenhet som tillför både politiken och den organisation man leder viktiga värden.

Socialnämnden, som Maria Björkman är ordförande för, kanske inte till mängden ärenden är den tyngsta, men de ärenden som behandlas i nämnden är ofta svåra och känsliga. Och de berör människor direkt och påtagligt.

Nu bestämmer majoriteten självklart helt och fullt själv över hur de prioriterar sina uppdrag och fördelar sina resurser, men nog känns det haltande att ha ett heltidsavlönat regionråd utan något nämndansvar.

När Hanna Westerén lämnade lokalpolitiken tog Meit Fohlin över regionrådsposten och använde sin tid till att skolas in som efterträdare till Björn Jansson.

Nu är Meit Fohlin regionstyrelsens ordförande och lär ha fullt upp med det, nytt regionråd blir Filip Reinhag som ännu en tid är ordförande för kultur- och fritidsnämnden men när den läggs ner står han utan facknämndsuppdrag.

Kanske är det också just detta som är planen, att Reinhag tar över socialnämnden när Maria Björkman avgår i höst.

Jag brukar ta varje tillfälle i akt att ge credd till våra lokala fritidspolitiker. Till skillnad från vad många tror arbetar de till allra största delen ideellt. Man får ersättning för förlorad inkomst samt reseersättning och arvode för de möten man är med på, men det stora jobbet, att läsa in sig inför beslut, hålla sig uppdaterad, hålla kontakt med väljare och annat som hör till, det gör man ideellt, på sin fritid.

I går kom en ny opinionsundersökning (Novus) som visar att det parti med absolut lägst aktivitet i det politiska praktiska arbetet, Sverigedemokraterna, fortsätter att belönas för sin brist på politiska idéer. Att definiera problem är lätt, men politikens uppdrag är att hitta lösningar på problemen.

Det är detta som de flesta fritidspolitiker ägnar sin fritid åt. Lägga förslag, ändra att-satser, väga olika förslag mot varandra, vad ska man driva och vad måste man släppa, hitta kompromisser och allianser för att få igenom sin politik. Man undrar onekligen vad framför allt SD Gotland gör på sina möten, skapar egna politiska förslag gör de bevisligen inte.

Förutom Maria Björkman har gotländsk politik och socialnämnden nyligen förlorat en annan viktig kraft i centerpolitikern Jonas Niklasson som tvingats prioritera sin tid och sin ork och där politiken drog det kortaste strået.

Det är kloka beslut för dem båda som personer men för gotländsk politik är det en förlust.