Jag har skrivit om det här med politikerrollen tidigare och menar på att rollen förändrats de senaste 40 åren.
Förändringar som kommit via kommunsammanslagningarna i på 1960 och -70 talet och den utveckling som samhället genomgått. Den politiska organisationen i regionen sätts av de politiska partierna. De utser vem och vilka som skall jobba med vilka frågor.
Kraven på att våra politiker skall kunna så mycket mer än förr gör att färre känner sig manade. Här har de gotländska partiorganisationerna en viktig roll genom att skola in de politisk intresserade väl. De ledande politikerna, dit jag räknar regionråden och ordförande samt vice ordförande i varje nämnd, bör omge sig med några bollplank var.
Den ledande politikern och bollplanken kan bilda en mycket lärande organisation där de dels lär sig en massa men också kan bolla sig fram till kloka förslag. Om detta görs så minskar risken för att det blir för mycket och politikern lägger av med politik.
Dessutom blir det roligare med fler aktiva i frågorna. De politiska partierna har också en viktig roll att spela då det gäller att begränsa antalet uppdrag som följer med vissa uppdrag.
När det politiska livet leker är det nog en rätt trevlig sysselsättning, men med arbetstider på 60-70 timmar i veckan kan det till slut gå riktigt illa.
Jag tänker på Åke Svensson (S) det före detta regionrådet som fick avgå efter två riktigt allvarliga motgångar. Jag tänker då på affären med förre regiondirektören Jan Björinge och Gneabaffären. Åke Svenssons sista månader som regionråd är inget jag skulle vilja råka ut för. Inte nog med det arbetet han vanligtvis måste göra, helt plötsligt skulle han ta tag i en intern och personlig arbetskonflikt. En konflikt som han dessutom tvingades stå till svars för offentligt hur han skötte. Konflikten med Björinge blev infekterad både direkt och i det drev som de politiska motståndarna drog igång.
Ett drev som Åke Svensson uppfattade var för att fälla honom. Åke Svensson har i efterhand fått förklarat för sig att han var nära att gå in i väggen under den turbulenta tiden.
I dagarna har Socialnämndens ordförande Maria Björkman (S) mycket öppenhjärtigt skrivit på sin blogg om hur hon mår. Socialnämnden är en av nämnderna som dras med underskott, men är den som fått mest lovord för det arbete de lägger mer för att minska underskotten. Men det kräver hårt arbete och många timmar med att försöka hitta lösningar. Arbetsbelastningen är hård och målen tuffa att nå. Maria Björkman beskriver på sin blogg att hon har en näraväggen upplevelse. Här har socialdemokraterna en viktig uppgift med att stötta Maria Björkman med rätt organisation runt henne.
En annan politiker som också måste stöttas är Stefaan de Maecker (MP). Det drev som den borgerliga oppositionen driver mot honom kan aldrig var bra för människan Stefaan.
Man får hoppas att Stefaan har många att bolla med så att han inte lämnas ensam med de svåra frågorna han, tillsammans med nämnden och tjänstemannaorganisation, har att lösa. För i slutändan är vi alla bara människor.