LEDARE GOTLÄNNINGEN När pensionsmyndighetens årsbesked dimper ner i brevlådan brukar det alltid dra igång någon pensionsdebatt.

I grunden finns det två sätt att lösa pensionen. Endera sparar du själv ihop till din pension, eller så är det någon i framtiden som av sina inkomster betalar ut pension till dig.

Det statliga svenska pensionssystemet bygger till allra största delen på det andra förhållningssättet. De som arbetar i dag betalar in pengar som går till dem som redan gått i pension. Istället tjänar de in ”pensionsrätter” som i framtiden ska ge rätt till pension, som då ska betalas av framtidens inkomsttagare.

Detta system förutsätter naturligtvis att det finns en hygglig tillväxt också i framtiden, och framför allt några som kan tjäna in pengarna. Nu finns det inbyggda säkerhetsnät för finansieringen av pensionerna, den så kallade bromsen, blir ekonomin för dålig kan rätten till pension minska.

En del av det statliga pensionssystemet är premiepensionen, PPM. Den bygger på det första förhållningssättet. Varje svensk placerar 2,5 procent av sin inkomst i en fond som man själv väljer för sin egen framtida pension. Det är egentligen ett rimligt system för pensioner – var och en tjänar ihop till sin egen pension. Att bygga hela pensionssystem på detta sätt skulle dock inte fungera – det är alldeles för många som då skulle få en väldigt dålig pension.

Men premiepensionen är värd att värna. Det är därför oroande att statsminister Stefan Löfven klampar in som en elefant i en porslinsbutik och kräver stora förändringar i PPM-systemet.

Detta är oroande, inte minst eftersom Sverige har ett långsiktigt hållbart pensionssystem just tack vare en bred enighet om inriktning och arbetssätt. Om detta förloras är risken stor att det blir julklappsutdelande till dagens pensionärer, medan räkningen skickas till framtidens pensionärer.

Premiepensionssystemet fungerar i grunden bra. De allra flesta har dessutom fått en mycket god avkastning på sina pengar.

Det är egentligen två stora problem som drabbat systemet, det ena är de företag som specialiserat sig på att ”hjälpa” människor att placera, och framför allt placera om, sina PPM-fonder och så en del oseriösa fonder som aldrig borde ha släppts in i system. Där har det skett regelförändringar, men behövs mer.

När det gäller antalet fonder är det väldigt högt. Det är dock viktigt att det finns många alternativ. Den som vill ha en tydlig profil på sitt pensionssparande ska kunna ha det. Det kan ju till exempel handla om etiska överväganden. Därför behövs de många valmöjligheterna.

För den som inte vill välja finns ju Sjunde AP-fonden, som dessutom har en låg avgift och inte är något dåligt alternativ. Däremot har den en rätt aggressiv placeringsstrategi som kanske inte tilltalar alla.

Premiepensionen är ett av de bästa inslagen i vårt pensionssystem med raka rör mellan inbetalning och pension och måste försvaras!