Sedan juni i år pågår omfattande demonstrationer i Hongkong. Hongkongs invånare, framförallt unga är oroliga för hur Fastlandskinas styre över Hongkong kan påverka deras demokratiska rättigheter. Gotlänningen Amanda Björkman är sedan några veckor tillbaka utbytesstudent i Hongkong och redan de första dagarna i landet kom hon i direkt närkontakt med demonstrationerna.
– Vi åkte in till stan på kvällen och när vi kliver ut ur tunnelbanan så ligger det ett tjockt täcke av tårgas i luften. Det är fullt med demonstranter i gula hjälmar och gasmask överallt, säger Amanda Björkman.
Hon och hennes kamrater tar sig ur tunnelbanan och tar upp sina telefoner för att försöka navigera.
– Då kommer en kvinna springandes fram till oss. Hon skriker och viftar hysteriskt att vi inte ska ta några bilder. Hon säger "Ni får inte ta några bilder, mina barn demonstrerar och de kan bli arresterade". Det var chockerande för mig. Jag har följt demonstrationerna sedan de började i juni men i nyheterna så ser man inte individerna bakom. Men i hennes blick såg jag riktig rädsla. Folk vill inte göra det här, de är rädda för konsekvenserna, men gör det varje dag ändå.
Det här var den 31 augusti, då en av de våldsammaste demonstrationerna i konflikten ägde rum.
– Jag såg det på väldigt nära håll, och det var otroligt mycket människor. Det är inte en överdrift vad man läser i media, det är väldigt mycket människor och många av dem är väldigt unga. Det var barn i gasmask som gick på gatorna.
Men trots att det ständigt pågår demonstrationer i Hongkong med tårgas och gummikulor är inte Amanda orolig för sin egen del. Något hon tror kan beror på öppenheten bland demonstranterna.
– När de ser att det är utländska människor runt omkring är de väldigt måna om att man ska känna sig trygg och förstå vad som händer. Det finns mycket vänlighet mitt i detta kaos.
Amanda bor på Campus vid the Chinese University of Hongkong. Där är demonstrationerna inte lika intensiva som i stadskärnan men konflikten är ändå alltid närvarande.
– Det är många av studenterna som är involverade och det sitter affischer och banderoller överallt.
Sedan skolorna började i september har det även vid hennes skola varit skolstrejk och klassbojkott. Och flera av hennes skolkamrater väljer ännu att engagera sig till fullo i demonstrationerna istället för sina studier.
– Jag har pratat med några av de som bojkottar klasserna och för dem är det självklart. De ser inte riktigt någon framtid annars, lite som klimatrörelsen, varför ska vi fortsätta att studera inför en framtid som inte riktigt finns, säger Amanda Björkman.
Kampen för mänskliga rättigheter och demokrati är viktigt för Amanda. Under VM-kvalmatchen mellan Hongkong och Iran stod hon och några vänner utanför arenan vid matchslut med varsitt plakat för att manifestera mot att iranska kvinnor inte får besöka fotbollsmatcher. När de andra demonstranterna tågade förbi anammade de snabbt vännernas budskap.
– De gjorde om sina slogans och ropade "stand with Iranian women", istället för "stand with Hongkong". Det rörde mig otroligt mycket att man när man står i en så svår situation som de gör, är beredd att även stå i någon annans kamp. När det handlar om de här rättigheterna eller friheterna så är det en gemensam sak för hela världen. Den är inte bara en sakfråga i Hongkong utan det är allas kamp, alla som riskerar förtryck.