Det var vid 16:55 på onsdagen som en av livräddarna på Svenska livräddningssällskapets station på Tofta strand upptäckte något som inte stod rätt till i eftermiddagssolen. En bit ut i vattnet badade en ung man som rörde sig på ett konstigt sätt, berättar bevakningschefen Tord Thuresson.
– En av oss går på stranden och ser en kille i vattnet som leker på något märkligt sätt, hans sätt att röra sig väcker uppmärksamhet. När livräddaren är på väg ut mot honom kommer killen gående upp mot stranden så livräddaren tror att det är lugnt, och de möts i vattenskvalpet där. Där hinner killen säga att han fått i sig vatten, och sedan kollapsar han helt plötsligt framför livräddaren. Då förstår vi att det är allvarligt, och att han gissningsvis försökt göra något slags nödtecken ute i vattnet.
Sedan går allt fort. Livräddaren larmar tornet längre bort på stranden, som i sin tur kontaktar SOS Alarm. Samtidigt kommer två personer springande på stranden.
– Det visar sig att två läkare låg och solade på stranden och har sett vad som händer, så de kommer springande för att hjälpa till. Samtidigt blir killen sämre väldigt snabbt. I vår ambulansjeep på vägen upp slocknar han och blir okontaktbar i 18 minuter. Jag såg på läkarna att de var oroliga, det var verkligen ett allvarligt läge, säger Tord Thuresson.
På fem minuter från att 17-åringen kollapsar har man larmat SOS och börjat köra upp honom från stranden. Tjugo minuter senare anländer ambulansen, och 17-åringen förs till akuten. Tord Thuresson menar att om man inte hade haft så pass bra sjukvårdsutrustning och lyckats med en så snabb insats hade dramat på stranden slutat på ett annat sätt.
– Han kom förbi i går, tog i hand och tackade för hjälpen. Det är inte ofta det är så nära ögat. Läkarna hade ju bara badkläder och ingenting annat på sig, de fick låna stetoskop och syrgas och allt av oss. Den ena fick till och med låna min klocka för att mäta pulsen, säger Tord Thuresson.
– Det var en udda situation. Det är första gången som någon i sjönöd går in på grunt vatten och kollapsar där. Efteråt gick vi igenom allt ihop, alla fick berätta sin version och gå igenom händelseförloppet tillsammans. Ofta räcker det för oss, men om det hade gått riktigt illa hade vi nog behövt hjälp med att prata med någon.
17-åringen mår i dag efter omständigheterna bra.