Mikael Löfgren tar vant första klivet upp för den branta stegen i livräddartornet på Tofta. Rörelserna sitter i kroppen vid det här laget, varje steg är automatiskt.

– Den här stegen har jag klättrat upp för många gånger. Men vi hade faktiskt ett annat torn de första åren, säger Mikael Löfgren.

Det är tjugonde året i rad som han åkt från Stockholm och jobbet som IT-tekniker till Tofta för att vara livräddare över sommaren. När han kom hit som livräddare första gången 1997 var han nyutbildad och oerfaren, och än minns han sin första insats.

Artikelbild

| "Allt kan vända när som helst, man måste vara alert hela tiden" säger Mikael Löfgren om jobbet som livräddare.

– Det här är rätt långt ifrån livet bakom datorskärmen till vardags, och det märks. En dag första sommaren drog ett stort oväder in jättesnabbt, och en segelbåt slog runt en bit här utanför stranden som vi fick undsätta. Samtidigt på stranden sprang folk upp från vattnet för att komma undan från ovädret och många barn kom ifrån sina föräldrar, det var väldigt kaotiskt. Jag vet inte exakt vad jag gjorde, men den insatsen glömmer jag inte.

LÄS MER: Drunkningsdrama på Tofta: "Han kollapsade på stranden"

Intresset för vatten och livräddning har hängt med honom hela livet.

– Jag har alltid tyckt att det är kul med vatten och började hålla på med fridykning som barn. Sedan blev jag simskolelärare i Dalarna och vidareutbildade mig till livräddare.

Artikelbild

| Från tornet har de klar sikt över hela stranden.

I dag sitter han ofta uppe i tornet och har ett mer övergripande ansvar över det dagliga arbetet. Och trots att jobbet till stor del är glädje för Mikael Löfgren, bottnar det i ett allvar. Varje år drunknar runt 100 människor i Sverige, och när som helst kan förutsättningarna på stranden förändras.

– Allt kan vända när som helst, man måste vara alert hela tiden.

Artikelbild

| Tofta strand

Senast för några dagar sedan fick han och de andra rycka in när en 17-åring kollapsade på stranden efter att ha fått vatten i lungorna.

– Oftast är man taggad och engagerad under själva insatserna. I början tänkte jag ofta efteråt på vad jag hade kunnat göra bättre och annorlunda, men det gör jag inte längre. Ibland deltar vi i sökinsatser efter människor som man misstänker drunknat och då kan man få en olustkänsla när man börjar tänka på om vi skulle hitta någon på botten.

Artikelbild

LÄS MER: Fortsatt stor brist på livräddare på Gotland

En varm och solig dag under högsäsongen kan det vara upp emot 15 000 personer på Toftastranden samtidigt. Är livräddningsgruppen fullbemannad är de som flest nio stycken under dagen, men de senaste åren har det blivit allt svårare att rekrytera frivilliga.

Artikelbild

– Det är klart att man tänker på att om vi hade varit där hade vissa saker kunnat förebyggas. Men det är omöjligt för oss att alltid vara här.