– Jag har varit här en vecka nu. I princip har vi hela tiden antingen varit på väg att assistera en båt eller på väg att lämna av migranter under den veckan. Tiden har gått otroligt fort. Det känns bra att kunna hjälpa de här människorna.
Förra veckan räddade besättningen på fartyget bland annat 77 flyktingar från en båt som led sjönöd. Anders berättar:
– Vi fick ett sjöräddningslarm från ledningsstaben i Rom. I det här fallet var det en fiskebåt. När vi kom fram sjösatte vi två ribbåtar och etablerade kontakt med dem ombord.
Anders Svenserud berättar hur de försöker att inte få båtarna för nära fartyget utan istället räddar människorna via ribbåtarna.
– Anledningen till att vi inte bordar deras båt med Poseidon är för att inte riskera att alla vill av samtidigt och ställer sig på samma sida. Då skulle deras båt kantra direkt med katastrofala följder. Ordningen är kvinnor, barn och skadade först.
När Anders Svenserud fick möjlighet att delta i uppdraget i Medelhavet tvekade han egentligen inte.
– Jag ska inte sticka under stol med att det till viss del naturligtvis handlade om äventyret, men framför allt så kände jag att man får en chans att göra skillnad. Här kan jag fylla en roll i en besättning som räddar livet på väldigt många människor.
Hemma i Visby väntar fru och två barn och just det faktum att han är pappa påverkar honom mycket, säger han.
– Jag känner extra mycket för barnen ombord på båtarna och hoppas att det kommer att gå bra för dem. Nu har vi inte haft några dödsfall eller allvarligt skadade ännu så det har inte varit så jobbigt mentalt. Men jag har en känsla av att det bara är den tidsfråga innan vi stöter på det.
Vad berättar flyktingarna?
– De är ofta väldigt utmattade när vi får ombord dem och många kan väldigt dålig eller ingen engelska alls. Men de brukar berätta hur länge de varit till havs, att de är glada för att vi kom. Tyvärr får jag en känsla av att många tror att bara för att de lyckas ta sig till Europa så är allt klart, resan är slut så att säga. Tyvärr är ju inte verkligheten riktigt så.
Vad är din uppgift när ni räddar folk från båtarna?
– Min uppgift är initialt att kontrollera så att personerna vi tar ombord inte har några föremål med sig som de kan skada sig själva eller andra med. När alla kommit ombord så delar vi ut mat och vatten, de flesta har inte fått i sig något klokt på länge. Vår kock gör verkligen ett styvt jobb. Ibland handlar det om att med kort varsel backa ut mat till ett par hundra personer.
Vad tänker du om situationen i Medelhavet?
– Situationen är ohållbar. Det är sjöräddningar hela tiden. Tyvärr vet jag inte vad lösningen skulle vara, men tills dess att det blir en långsiktig lösning på detta så måste det finnas fartyg som hjälper dem som ger sig ut på havet. Min uppfattning är att de som ger sig iväg i båtarna inte är medvetna om vilken oerhörd risk de utsätter sig för innan det är för sent.
Vad tycker du vi gotlänningar kan göra hemifrån för att hjälpa?
– Svårt att säga, jag önskar att jag hade ett bra svar på det. Röda Korset verkar dra ett stort lass här i Italien och det finns säkert andra frivilligorganisationer som gör mycket för de här människorna. Om man vill göra något aktivt kan man väl söka upp en sådan organisation.
Anders Svenserud kommer att vara kvar ombord juni månad ut. Sedan reser han hem till Gotland och familjen. Men senare i sommar mönstrar han på Poseidon igen.