För andra gången är Malena Bendelin projektledare för Landsbygdsriksdagen, en av Europas största mötesplatser för utveckling och landsbygdsfrågor som arrangerats sedan 1989.
Senast, i maj 2016, hölls detta forum på Gotland, nästa gång samlas man kring landsbygdens knäckfrågor i Västernorrland med Örnsköldsvik som centralort. Det sker i mitten av maj.
– När jag blev tillfrågad om att hålla i trådarna än en gång kunde jag bara inte säga nej, säger hon.
Malenas plats i världen är gården Magnuse i Väte. Här växte hon upp med familjens jordbruk omkring sig, här lever hon åter sedan hon för tre år sedan flyttade hem efter så många år på fastland och i utland.
Efter utbildning och jobb i Göteborg, Lund, Växjö, Alicante, Bilbao, Helsingborg och några platser därtill lockade åter den plats hon känner bäst av alla. För i Väte finns allting.
– Här finns min identitet och trygghet, här finns mina rötter, här är jag i ett sammanhang. Det är så centralt för resten av livet att barn har möjlighet att få en relation till sin hembygd, precis som jag haft.
Att i själ och hjärta känna det lilla är att också känna det stora. Utbildad inom jordbrukssociologi och med ett avslutande projektarbete i Nicaragua insåg hon till slut att allt är på samma sätt överallt. Olika, men ändå lika.
– Jag intervjuade kvinnliga lantbrukare och stötte på samma strukturer som här hemma, männen är tongivande, kvinnorna kanske driver en gårdsbutik med det är inte de som köper in en John Deere.
Det är den känslan och den insikten hon haft med sig i sitt värv sedan dess; viljan att skapa maktbalans, visa kvinnans potential såväl som landsbygdernas styrka och möjligheter. Kort sagt: Att ifrågasätta normen.
Hon känner sig, säger hon, stärkt av den revolution som pågår inom området, stärkt av alla kvinnor över hela riket som brinner för landsbygdsfrågan vilket inte minst görs tydligt i nätverket "Glesbygdsgirls", en plattform för erfarenheter och diskussion.
Och hon nämner "självförtroende" som ett centralt ord i all form av utveckling. Att våga ta plats, inte per automatik förminska och gå i försvarsställning, inte låta staden vara norm.
– Det är så lätt hänt att ursäkta sig för att man bor i glesbygd. Varför då? Nej, våga ta plats, prata med stolhet. "Jag bor i Väte, där bor 300 pers och jag känner alla, det är helt grymt!".
Efter så många år är hon alltså tillbaka på gården. Hon, sambon Jens och två jakthundar bor i det hus där farmor bodde, granne med föräldrahemmet.
Där ser hon årstiderna skifta, där följer hon på nära håll arbetet med djuren, jorden och skogen, det som kommit att prägla henne så starkt.
Hon minns korna när hon växte upp, hur trygga de var i sina bås och ute på ängen.
– Jag satt hos dem, pratade med dem, skrattade och grät, ritade smileys i kobajset, klart allt det där präglade mig...jo, platsen Väte har och har haft en väldigt stor betydelse.
Landsbygdsriksdagen i Örnsköldsvik arrangeras 18-20 maj 2018 av organisationen Hela Sverige ska leva och är främst ett idéforum där människor från hela landet möts, hämtar kraft och sedan reser hem stärkta av känslan av berättigande.
– Det är lite reclaim landsbygden, en hembygdsordförande behöver inte vara "Sven, 70", det kan vara Malena, 32, som jag var när jag blev det. Gotland är inte ett skit utan sin landsbygd, ingen trakt är ett skit utan sin landsbygd, säger hon.
Samtidigt är hon noga med att inte ställa saker och ting mot varandra, desto viktigare att skapa balans.