Den 10 augusti försvann plötsligt sexårige halvabessiniern Totoro från sitt hem i Visby innerstad. Ingenstans fanns han att finna, trots att familjen letade överallt.
Det hela utvecklade sig till en osannolik historia, där det fortfarande finns många märkliga omständigheter att reda ut:
– Men man undrar hur en person tänker som helt sonika tar med sig en okänd katt, funderar Fredrik Emdén.
För det är så det verkar ha gått till. Tidigare hade Totoro, döpt efter en träd-ande i en japansk animerad film, på sin höjd varit borta fyra, fem dagar.
Nyfiken som han är har han då av misstag troligen blivit inlåst någonstans och tvingats bida tiden innan han tagit sig ut i frihet.
Den här gången lades den ena dagen till den andra och oron stegrades hos familjen Emdén, Fredrik och Cathrin samt döttrarna Vera och Greta.
Ett intensivt sökande inleddes, bland annat annonserade Fredrik i lokalmedia samt lade ut uppgifter om försvinnandet på en Facebook-grupp om bortsprungna katter:
– Många var otroligt engagerade, det är lite rörande faktiskt. Jag har letat på platser där katter sagts ha blivit överkörda, jag letade där vi bodde tidigare, letade vid sommarhuset...överallt, berättar Fredrik, boende i Visby och verksam som journalist.
I söndags fick han plötsligt och till slut det meddelande på Facebook som framkallade såväl lycka som lättnad som en stor del funderingar och ilska.
I mobilen stod: "Det här kommer att låta helt sjukt. Men jag tror jag har din katt i Stockholm".
Så i tisdags var Fredrik Emdén i Stockholm och hämtade hem sin välmående och under de passerade veckorna ömt omhuldade Totoro och transporterade hem honom i färjans djursalong.
Vad som hänt tycks, enligt husse, vara följande: En person med anknytning till Visby övertygade en besökande bekant att Totoro var en kringstrykande sommarkatt.
– Denne tog då med Totoro till Stockholm och överlämnade honom till en person som gärna ville ha en katt. Men denna person anade tack och lov oråd och började göra de efterforskningar som den förste personen borde gjort, berättar Fredrik Emdén.
Den nya "ägaren" hittade så småningom Emdéns inlägg på Facebook-gruppen och tog kontakt. Och där slutar historien, lyckligt trots allt.
– Det finns så klart mycket att säga om en person som ger bort vår katt, men just nu väljer jag att vara tacksam över att han är tillbaka, säger Fredrik Emdén.