MiniMaria i Visby startades för tre år sedan, hösten 2014. Här kan ungdomar och deras anhöriga få hjälp med alkohol- och drogproblematik.

Under förra året hade 170 ungdomar upp till 24 år, vilket är en övre gräns, kontakt med mottagningen på Neptungatan.

– Det bygger på frivillighet, men det kan i vissa fall finnas påtryckningar från annat håll, som socialtjänst eller frivården, säger Eva Lindvall.

Den här intervjun genomförs i ett av samtalsrummen på mottagningen. Fyra fåtöljer runt ett runt bord, ett blädderblock med orden ”tanke”, ”handling” och ”känsla”.

Det här är platsen för många familjer vars tillvaro rubbats.

Under 18 år är det ett krav att föräldrar eller vårdnadshavare är med, över är det ett önskemål och rekommendation.

Men ju yngre ungdomar och ju tidigare insats, desto lättare att komma på rätt spår.

Eva Lindvall är förutom samordnare även en av tre behandlare, vilka lyder under socialtjänsten.

Dessutom finns en sjuksköterska samt tillgång till läkare från hälso- och sjukvården, från vuxenpsykiatrin finns en psykolog på deltid.

Denna samverkan utgör det skyddsnät många ungdomar behöver.

– Många av dem som fastnar har även annan problematik bakom sig, exempelvis psykisk ohälsa, säger Eva Lindvall.

Medan vuxna kan dricka sig till psykisk ohälsa går det oftast andra vägen bland ungdomar, det dåliga måendet debuterar före drogproblematiken.

I första delen av den här serien artiklar sade polisen Conny Johansson att trenden är tydlig: drogdebuten sker allt längre ner i åldrarna, inte sällan med cannabis.

Eva Lindvall håller med:

– Första året var 18–21 år den största gruppen som sökte hjälp. Nu är största gruppen de under 18 och cannabis är den absolut vanligaste drogen.

Hon säger att det generellt finns två grupper ungdomar bland dem hon träffar på mottagningen:

Dels de som experimenterat, blivit tidigt påkomna och som familj har goda resurser att komma på banan igen.

Dels de som har en komplex problematik; frånvaro i skolan, stökigt hemma, umgänge i fel kretsar.

Oavsett vilket så är en så tidig insats som möjligt av godo, då är det lättare att få hjälp, menar Eva Lindvall.

Det absoluta flertalet som söker hjälp gör det sedan deras drogbruk uppdagats. Ytterst sällan handlar det, säger Eva Lindvall, om alkohol.

– Och det oroar oss. Skulle man tidigare kunna ändra ett alkoholbeteende skulle det gå att undvika andra problem senare i livet.

Men alkohol är socialt accepterat, många föräldrar minns sin egen ungdomstid och tycker kanske att ”det hör till tonåren”.

– Men det är allas ansvar att den debuten sker så sent som möjligt.

Eva Lindvall råder alla som upptäcker att deras barn eller tonåring ägnar sig åt droger att ta kontakt.

– Ju tidigare desto bättre, som jag sade. Då kan vi tidigare sätta in åtgärder.

Vilka är tecknen att som förälder titta efter?

– All typ av plötsliga förändringar, skulle jag säga. Annat umgänge, att de slutar en aktivitet som tidigare varit viktig, ett ojämnt humör, att de slutar svara i mobilen.

”Tonårsbeteende”, alltså?

– Ja, men ändå inte. Magkänslan är ytterst sällan fel, det är viktigt att i alla fall våga tänka tanken; ”kan det vara så att...”.

MiniMaria har även samtalsgrupper för föräldrar, hela nätverket är lika viktigt. Bland dessa känner många stor skam, att träffa människor i samma situation är ofta en lättnad.

– De ser att de inte är ensamma, att de andra som är här också är vanliga människor, säger Eva Lindvall.