Rabbisplåga breder ut sig på Storsudret

Vildkaniner underminerar marken på stora delar av Storsudret. Rabbisplågan börjar likna den som rasade på Gotland på 60-talet.

Vildkaninerna syns överallt på Storsudret. Dessutom förökar de sig som just kaniner.

Vildkaninerna syns överallt på Storsudret. Dessutom förökar de sig som just kaniner.

Foto: Sofie Regnander

RABBISPLÅGAN (GT)2017-05-30 05:00

Lokalt syns bara enstaka kaniner men på de mest invaderade platserna fräser rabbisarna fram vart man ser.

Det är otroliga mängder, säger Stig Sjöberg vid Lingsarve i Vamlingbo:

– Det är en plåga. Det var ganska lugnt i vintras, men nu har det tagit fart igen. Det börjar likna hur det var på 60-talet, jag skulle gissa att populationen är nästan lika stor nu.

Då fördes myxomatos-sjukan till Gotland för att ta död på kaninstammen, vilket till dels lyckades. Dock alltså inte helt.

Stig Sjöberg minns hur det var:

– Det var onödigt att plantera skog och sätta sockerbetor, rabbisen käkade upp allt. Nu är vi på väg dit igen.

Själv blev han i höstas av med två fruktträd som stått i tjugo års tid sedan barken gnagts av och träden ruttnat.

Och ska det odlas något alls måste det hägnas in med nät för att få vara i fred, så har han gjort kring sina egna grönsaksland.

– Det förfular ju trädgårdarna också, säger Stig Sjöberg.

Han försöker hålla stammen i schack genom att skjuta av så många han kan.

Samtidigt vet han att det närmast är ogjort arbete, de små djuren förökar sig som...ja, som kaniner faktiskt!

Även på pensionat Holmhällar har det skjutits rabbis.

– Vi sköt av 500-600 stycken i höstas, men nu är det fullt igen. De underminerar marken och river upp sand, det är sand överallt här, säger Calle Hansén, som driver panget tillsammans med fru och barn.

Redan i fjol behövde vissa av stugorna stöttas för att inte kantra till följd av rabbisarnas framfart.

Rabbisplågan har blivit ett samtalsämne på bygden och den stora populationen märks även på vägarna, där påkörda rabbisar ofta påträffas i de värst utsatta områdena.

Henrik Wilson bor i Burgsvik och vittnar om att det blir fler och fler kaniner även i samhället.

På familjegården i Sundre, inte långt från Hoburgsgubben, är det ”för jäkligt” sedan länge, marken är full av hål och gnagarna tuggar i sig de grödor de kan.

Ulf Norman, som driver Burgsviks rökeri, tog i fjol fram en ny sorts delikatess, en chili-kryddad kaninkorv som tog slut i ett huj.

– Jag sålde 43 kilo till turister. I år satsar jag på fler sorter, det är ju oerhört fint kött. Hittills i år har jag gjort 171 kilo på de 650 kaniner vi skjutit ner på Hoburgen. Jag gissar att det blir lika mycket till.

Även för skogsbruket är rabbisplågan ett problem. Till skillnad från exempelvis rådjuren, som enbart biter av plantornas topp, knipsar rabbisen av plantan hel och hållen.

Inte sällan har hela planteringar förstörts av de vilda gnagarna.

Gunnar Kotz är skogsinspektör på Mellanskog:

– Där det finns kanin är det mycket kanin, så kan man säga. Mest i strandsocknarna där de tycks ha bildat kolonier.

Tidigare om åren har stammen gått ner på höstarna på grund av sjukdomar som gulsot och myxomatos. Men tecken tyder på att rabbisarna blivit resistenta:

– Vi märker att stammen inte minskat och de sista två, tre åren har det blivit ett verkligt problem för skogsägarna, säger Gunnar Kotz.

Vad går det att göra åt eländet?

– Det är svårt, vi har provat alla möjliga medel, men det fungerar inte. Det enda som hjälper är hagelskott, men att helt jaga bort dem är förstås omöjligt. Vissa markägare har hägnat in föryngringsytor med nät, men det är förstås såväl svårt som dyrt.

RABBIS

Vildkaninen, kallad rabbis, planterades in på Gotland i början av 1900-talet. Som flest var de i mitten av förra århundradet, innan virussjukdomen myxomatos infördes till ön. Denna kaninpest gjorde att antalet djur minskade drastiskt.

Rabbis-stammen har sedan dess hämtat sig och nu finns tecken på att djuren börjar bli resistenta mot såväl myxomatos som gulsot.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om