När terrorattentatet på Drottninggatan i Stockholm inträffade den 7 april 2017 befann sig Rasmus Myrvälder mitt i händelsernas centrum tillsammans med sin svärfar. Lastbilen som den misstänkte gärningsmannen Rakhmat Akilov körde passerade förbi dem på bara ett par meters avstånd.
– Först trodde jag att gasen hade hängt sig. Men sen såg jag att han tog sikte på folk hela tiden, istället för att sikta på en vägg för att få stopp. Då förstod jag rätt snabbt att det var något annat, säger Rasmus Myrvälder.
LÄS MER: "Såg tre döda personer på gatan"
Till följd av vansinnesfärden fick 5 personer sätta livet till och ytterligare 15 skadades.
På tisdag, 30 januari, väcks åtal mot Rakhmat Akilov som misstänks för terroristbrott genom mord, försök till terroristbrott och framkallande av fara för annan. Rättegången inleds i februari och väntas pågå i tre månader.
Rasmus Myrvälder kommer följa rättegången med stort intresse.
– Jag hoppas verkligen att han får ett ordentligt straff, det hårdaste man kan få. Han har förstört för så många människor, jag tycker att han har förbrukat sin rätt i samhället.
LÄS MER: Misstänkt terrorist erkänner lastbilsdådet
Rasmus beskriver att han upplever tiden sedan dådet som förvånansvärt lätt att hantera.
– Tiden efter har faktiskt varit ganska normal för min del, konstigt nog. Jag har egentligen inte haft några men utav det här, mardrömmar eller så. Jag tror att det hänger ihop med att jag inte hade några anhöriga som råkade illa ut.
Han tänker numera inte så mycket på den där dagen i april, annat än när han blir påmind om det.
– När det kommit upp på tv så ser man lite extra och då kommer också minnesbilderna upp. Annars flyter vardagen på som vanligt.
Minnena från dagen är fortfarande starka.
– Jag tycker att de är det, jag kommer ihåg exakt hur det gick till. Jag vet fortfarande precis hur det såg ut när man sprang där på gatan och det låg döda personer och skadade utan armar och ben.
Plötsligt var det inte längre den typ av händelse som man endast ser på utrikesnyheterna.
– Det är sånt man inte har tänkt på så mycket tidigare, det var sånt som hände på andra håll i världen. Men det blir så mycket mer påtagligt när det händer i ens närhet. Vi är oerhört glada att vi klarade oss helskinnade, konstaterar Rasmus Myrvälder.