En vanlig sommar får Sjöräddningssällskapet fem till tio skarpa larm om året. Hittills i år är de uppe i tolv skarpa, däribland drunkningsolyckan vid Digerhuvud på Fårö.

– Skarpa larm är där vi vet att det är illa eller där vi inte vet hur läget ser ut. Det kan vara allt från drunkningsolyckor till badleksaker som drivit ut från stranden där vi inte vet om någon människa har åkt med, säger Tomas Lerberg som är sjöräddare i Fårösund.

Idag är de omkring 35 personer som arbetar ideellt fördelat på tre enheter på ön. Trots ökningen av larm har sällskapet kunnat rycka ut och hjälpa till, men inom en snar framtid kommer de att behöva förstärkning om de ska kunna fortsätta sitt arbete.

Artikelbild

| Livräddare. Inne i fikarummet hänger en karta med nålar. Varje nål representerar en insats.

– Folk flyttar och går i pension. Vi är alltid i behov av fler frivilliga. Vi strävar efter att bli mer jämställda i vår styrka. Som det ser ut nu är det en majoritet av män, därför vill vi såklart ha in fler kvinnor, säger Tomas Lerberg.

Enligt honom är volontärernas olika livs- och yrkeserfarenheter som lyfter Sjöräddningssällskapet.

Den som är över 16 år och kan simma 200 meter kan arbeta i sällskapet. Det krävs inga förkunskaper och ingen tvingas till något den känner obehag för.

­– Vi som är med i Sjöräddningssällskapet vet vad vi har gett oss in på och att det inte alltid är solskenshistorier vi kommer hem med. Men ingen tvingas till något. Om en i besättningen känner sig osäker eller rädd behöver hen inte åka med eller får avbryta sin insats, säger Tomas Lerberg.

Artikelbild

| Intresse. Det är intresset för båtar och att hjälpa andra som har fått Tomas Lerberg att gå med.

Men alla dagar är inte tunga. Tomas Lerberg minns ett larm som de fick in för några år sedan. En ensamseglare hade gått på grund och ringde efter hjälp. Eftersom mannen verkade må bra trots omständigheterna tog Tomas Lerberg och kollegorna det lugnt när de åkte ut. Halvvägs ut till den nödställde tappar de kontakten med seglaren. Då gick larmet över till skarplarm. När de kom fram fann de mannen ståendes i midjedjupt vatten.

– Han hade stått där i vattnet i tre timmar och var både nedkyld och utmattad. När vi nådde honom kollapsade han i våra armar, säger han.

Artikelbild

| Ideellt. 25–30 timmar i månaden räknar Tomas Lerberg på att man arbetar. Då är utbildning och båtunderhåll inräknat.

Men allting slutade bra. Tomas Lerberg och kollegorna fick in mannen till land och efter en sjukhusvisit kunde mannen senare segla hem igen.

­– Många upplever en trygghet över att vi finns. Jag har själv varit i sjönöd och vet hur det känns, säger Tomas Lerberg.