Aktuell som damallsvenska Eskilstunas assisterande tränare, föll ändå Robert Mambo Mumbas val på Dalhem IF:s nya division 3-satsning.
Som efter en längre tids turbulens ställdes in med kort varsel varpå den kenyanske ex-landslagsmannens sits förändrades i ett slag.
Det skulle kunna vara läge för uppgivenhet.
– Nej, nej. Jag mår jättebra, allt är fint med mig. Du vet, om du är positiv som person blir allting mycket lättare när det kan vara tufft.
Så pratar Robert Mambo Mumba.
Så har eleganten och mittfältsstrategen predikat sin fotbollssyn.
Inga ledsamheter. Bara möjligheter.
När det stod klart att Dalhem lämnade återbud till division 3-säsongen efter en uppslitande konflikt mellan spelarintressen och styrelsens ansvariga, befann sig Mambo Mumba i ett tomrum. En kort tid.
Föreningen hade kontrakterat honom som tränare men i stället för ett erfaret division 3-lag, har han nu varit igång med det som kom att bli det kommande A-laget. Med en stomme av spelare i mellersta tonåren. Långt ifrån erfarenhet av seniorfotboll ens på Gotland.
Men Mambo Mumba är inte den han är för inte.
– Jag bestämde mig ändå för att vara kvar och blir ju tränare för ett nästan helt nytt lag. Väldigt spännande!
Efter Dalhems återbud säger Svenska fotbollförbundets regelverk att lag som drar sig ur serie, får göra en omstart i lägsta lokala serie. I Dalhems fall division 6, en av anledningarna till att många tidigare spelare nu har spridits ut i andra division 4-lag. Men föreningen hade ett B-lag anmält till division 5; spelarna som nu blir 39-åringens uppdrag, med hopp om att Gotlands fotbollförbund ska erbjuda spel i den serien.
Men ännu står Dalhems enda herrlag kvar i sexan.
– Faktiskt så vet jag inte var vi ska spela, femman eller sexan, säger tränaren.
– Jag vet bara att killarna kommer att vara glada för att få spela. För att utvecklas.
Däri ligger hans nya uppdrag – utveckla mer från grunden snarare än, som det var tänkt, slipa på mer erfarna spelares spets. En ny sits även om han har haft en liknande utvecklingsroll redan när han kom till FC Gute och under sin korta fjolårssejour i Levide IF.
– Jag känner verkligen för de här spelarna nu. Och du vet, jag är alltid positiv. Samtidigt i den åldern flera av dem befinner sig så skiljer det sig väldigt mycket åt hur, och om, du vill utvecklas. Jag gör det som killarna vill. Alla spelar inte för att utvecklas till bättre spelare som kan spela högre upp, utan för att de bara tycker om att spela. Nästan ett kompisgäng. Du vet, alla spelare har olika syften med vad de vill, resonerar han.
– Nu tränar vi på så får vi gå vidare utifrån det. Ha kul, helt enkelt!
Dalhem kan räkna in 16 spelare från främst det tidigare P15-16-laget men ser gärna att det blir fler.
Samtidigt kan han inte undgå att se sakligt och kritiskt på den situation som uppstod. Men inte för hans egen del, positivt inställd som han alltid är.
Sammanfattningsvis tycker Robert Mambo Mumba att allt hade kunnat skötas betydligt bättre av alla inblandade när Dalhem drog sig ur under fiaskoflagg.
– Vad säger man? Allt blev bara en stor röra. Men för killarna som jag ansvarar för nu drabbades också. De hade sett upp till de äldre spelarna i A-laget sedan de var ännu yngre och så fick de plötsligt se sitt hopp om att kunna spela med dem i division 3 bara försvinna. Det är ett av sveken, tycker jag. Jag tror, jag vet inte exakt, att de känner en viss besvikelse över det, säger tränaren.
– Och jag förstår dem. Självklart!
Så i lördags var det egentligen tänkt att Dalhem IF skulle ha begått sin division 3-premiär. Om allt hade gått som det skulle. Skötts bättre.
I stället står Gotland återigen utan ett andra herrlag i fastlandsspel bakom Gute i tvåan.
– Trean är ändå en rätt bra serie, jag tror att Dalhem hade kunnat göra det bra där, så självklart hade det varit roligt. Jag tror att vi hade kunnat våga sikta på division 2 om något år, och det hade varit bra för både Gotland men även Gute. Nu dröjer det i stället kanske två, tre år innan den chansen finns igen, säger Robert Mambo Mumba.
Inte utan en viss suck.
– Helt ärligt, jag skulle kunna vara besviken när det inte fanns några spelare i det lag som jag skulle träna. Men, jag är positiv. Alltid. Det blir lättare då.