Hon reste sig ur djupaste misär

Lisbeth Pipping växte upp med en utvecklingsstörd mamma och hade en barndom värre än de flestas.
I veckan besökte hon Gotland för att berätta om detta, hur hon lyckades överleva trots allt och skapa ett gott liv och om vad som behöver göras för att barn ska slippa ha det så som hon och hennes systrar hade det.

Tabubelagt
- I dag är det tabubelagt att prata om utvecklingsstördas föräldraskap och vilka konsekvenser det får för barnen. Men vi måste prata om det, göra de osynliga barnen synliga. Och inte vara så rädda att gripa in när barnen inte får den trygghet och omsorg de har rätt till, säger Lisbeth Pipping.
Varje år föds flera hundra barn av utvecklingsstörda föräldrar. Och många har det lika svårt som hon hade det, det har hon insett sedan hon skrivit en bok om sin uppväxt och även forskat och föreläst på området.
- I dag tror jag att det är ännu svårare att vara barn till en utvecklingsstörd förälder. När jag växte upp var det mer ett vi-samhälle. I dag har föräldrar inte tid för andras barn och det är färre vuxna i skolan.

Mänsklig rättighet
Hon vill definitivt inte ha ett samhälle där någon inte tillåts att skaffa barn.
- Att få bli förälder är en mänsklig rättighet. Men det är också en mänsklig rättighet att få en ha en riktig barndom, säger Lisbeth Pipping.
Själv vet hon inte hur det är att få vara ett litet barn. Hon föddes i Göteborg den 16 mars 1962.
Mamman var utvecklingsstörd sedan födseln, pappan var nykter alkoholist. Hon fick två systrar, Lena och Ing-Britt. När hon var fyra år började pappan dricka dagligen. Då blev han våldsam och slog Lisbeths mamma. Hon fick ofta gå emellan.

Fick ta ansvaret
När hon var sex år försvann pappan och Lisbeth fick ta huvudansvaret för familjen. Det var som att bli trebarnsmamma, säger hon.
- Jag älskade min mamma. Att vi levde i misär beror inte på att hon var elak, utan på att hon inte hade förmågan att ge oss en dräglig och trygg barndom. Hon saknade sjukdomsinsikt. När socialarbetare sa att hon måste sköta vår hygien skrubbade hon oss med stålull. Tandborstar hade vi inte. När jag var åtta fick de dra ut mina svarta misskötta tänder. Men ingen brydde sig om orsaken till att de blivit sådana.

Blev mobbad
Lisbeth betraktades som svagt begåvad eftersom hon hade svårt att hänga med i skolan. Men ingen såg att det berodde på för lite mat, för lite sömn, misshandel och en ständig rädsla och oro. Istället blev hon mobbad.
- När mamma dog 1997 läste jag hennes journaler och pratade med socialarbetare. Då förstod jag att alla visste hur vi hade det, men ingen gjorde någonting. De pratade inte ens med mig om det.

Rädd bli som mamma
Hon berättar om sin rädsla att bli som sin mamma, hon visste inte om det var ärftligt. Tankar som är vanliga hos barn till utvecklingsstörda föräldrar.
- Vi vet mycket om utvecklingsstörning, men vågar inte plocka över det på föräldraskapet. Vi måste prata med utvecklingsstörda ungdomar om vad föräldraskap innebär, kvinnorna måste få assistans när de väntar barn och vi måste våga se om de klarar att ge sitt barn det de behöver. En förälder måste vara större än barnets alla rädslor.

Samhällets svek
Ungefär 48 procent av barn till utvecklingsstörda föräldrar omhändertas och placeras i familjehem. Men många lever fortfarande tillsammans med föräldrar som inte klarar den uppgiften och skulle må bättre i ett annat hem, anser hon.
Hon tror att samhällets svek beror på rädslan för att kränka föräldrarna. Istället satsar man på stöd till föräldrarna, något som inte alltid hjälper barnen.
- Vi har haft debatter om homosexuella är bra föräldrar, en rent kränkande diskussion. Vi borde lyfta frågan till en annan nivå.

Sexuellt utnyttjad
Lisbeth Pipping och hennes systrar blev sexuellt utnyttjade som barn av en man som umgicks med deras mamma.
- Vi vet att barn i familjer med utvecklingsstörda föräldrar oftare blir sexuellt utnyttjade. Därför borde vi vara mer vaksamma på att upptäcka tecken på det, precis som vi är på föräldrar som har alkoholproblem eller som misshandlar sina barn.

Har två barn
Att hon själv överlevde och fick ett bra liv trots sin svåra barndom beror till stor del på de människor som fanns omkring familjen. Sommarfamiljen i Småland och tanter i kyrkan där hon deltog i barnverksamheten bland andra.
I dag bor Lisbeth Pipping med man och två barn i Västerås. Just nu arbetar hon med en uppsats om mobbning.

Hon reste sig ur djupaste misär

Som barn längtade hon efter lakan i sängen, att få vara hel och ren och få mat som gick att äta.Och efter att slippa den ständiga oron och rädslan, frånvaron av trygghet och kärlek. Att få vara barn.- Men framför allt önskar jag att någon pratat med mig om det som alla visste.