Sedan tre år tillbaka bor 24-åriga Jonna Britse i Halmstad och studerar idrotts-psykologi.
Vid sidan av studierna skördar hon stora framgångar i fälttävlan tillsammans med det elvaåriga stoet Quattrino även kallad ”Fyran” eller ”Fyris”.
I år har ekipaget uppvisat flera fina resultat som segrar i internationella CIC*-tävlingar på Eketorp, Kalundborg och i U25 under Flyingeveckan.
I helgen följde dessa upp med ena andraplats på Segersjö som räckte för att säkra totalsegern i Swedish Eventing Trophy.
– Inför det här året såg jag bara framemot att tävla internationellt för att se var vi stod. Att vi skulle lyckas så här bra första året hade jag aldrig trott, säger Jonna Britse.
Framgångarna har också inneburit ett välbehövligt ekonomiskt tillskott. Seger under Flyingeveckan inbringade 20 000 kronor och segern i Swedish Eventing Trophy ytterligare 18 000 kronor.
– Det är välkommet eftersom jag är student och det är en dyr sport. Den första prissumman gick till att sätta dragkrok lastbilen så att vi kan koppla på husvagnen. Nu behöver vi inte bo på hotell, säger hon.
Någon lätt resa mot finrummet har det inte varit. Quattrino var tämligen oskolad när Jonna köpte henne.
– Hon kastade av mig andra gången jag red henne, men det klickade ändå mellan oss. Hon var bara busig så vi har fått ta det steg för steg, säger Jonna Britse.
– När vi började rida terräng försvann all den där busigheten, fortsätter hon.
Jonna Britse har alltid drömt om att tävla i fälttävlan, men under tiden i Suderbys Ridklubb var det mest dressyr som gällde och det är också ekipagets starka sida.
– Fälttävlan är ju guldkornet inom ridsporten, men jag var tvungen att flytta från Gotland för att kunna förverkliga drömmen.
Ett stort hinder för Jonna och Quattrino har varit vatten.
– Hon är rädd för vatten och där har vi haft problem och det har krävts stort tålamod. Det är också därför vi varit så försiktiga med att gå upp i klasserna.
Första tvåstjärniga tävlingen gjorde hon så sent som i augusti på Hovdala.
– Det kändes jättebra även om vi inte blev placerade. Dressyren gick jättebra och terrängen likaså. Hon var en riktig tiger i terrängen. Banhoppningen var svårare och det är där vi måste bli bättre.
Hur stor nytta har du av att du läser idrottspsykologi när du tävlar?
– Stor nytta. Som jag ser det är 50 procent av prestationen psykologi. Jag använder mig mycket av andnings- och avslappningstekniker under tävling.
Hur långt kan ni gå?
– ”Fyran” kan gå hur långt som helst. Så bra är hon.
Någon särskilt dröm du har?
– Vi får väl sikta på OS 2020. Det är ingen omöjlighet. Sedan har jag lovat att jag ska vinna en bil till pappa, säger hon med ett skratt.
Härnäst väntar en ny tvåstjärnig tävling när nordisk-baltiska mästerskapet avgörs i Oslo 16–18 september.
– Det blir vår största tävling hittills och jag hoppas att det ska gå bra. Det vore kul att vara med i lagtävlingen, säger hon.