Maktlös ser hon huset sjunka
- Vad skall vi göra? Vi får ingen hjälp. Skall vi bo här tills huset rasar ihop fullständigt, eller...
Spricka. Taklisten har släppt från innertaket. Foto: Henrik Radhe
Foto:
- Men det visste vi inte när huset byggdes 1975, säger hon. Den här tomten borde givetvis aldrig ha bebyggts.
Gunilla Kronqvist står ensam som ägare av huset med adressen Anemonvägen 4 i Pilhagen i Visby.
Hon och hennes man Karl-Erik har på alla upptänkliga sätt försökt att komma till rätta med det sjunkande huset. De har lagt ned mycket jobb på att föra en dialog med såväl försäkringsbolaget som Gotlands kommun. De har lagt ned 50 000 kronor i advokatkostnader. Men allt har varit förgäves. Halva huset sjunker alltmer eftersom tiden går.
- Vi har gjort allt vi kan, säger Gunilla Kronqvist. Nu vet jag inte om vi kan göra något mer. Det här är sannerligen inte roligt.
Det kan inte hjälpas men man får lite känsla av ?lustiga huset? när man tagit några steg innanför entrédörren i huset på Anemonvägen. Köksdelen är i plan, men går man mot vardagsrummet är lutningen kännbar. Det känns som om allt lutar ned mot en punkt i ena hörnet av vardagsrummet. En rejäl glipa mellan en mellanvägg och taket visar hur stor lutningen är. Man har mätt den till en decimeter.
Så mycket har den lägsta delen av huset sjunkit på de senaste tjugo åren. Och sjunkandet fortsätter
Detta med ?lustiga huset? är bara en liknelse för det här är sannerligen inte lustigt för Gunilla Kronqvist.
Kommunal tomt
Hur kunde det bli så här?
Historien om det här huset börjar år 1974. Då köpte Gunilla och hennes dåvarande man en tomt av kommunen. Denna tomt ingick i ett planlagt område för ny villabebyggelse i Pilhagen.
Huset, ett prefabricerat trähus från Gullringshus, monterades påföljande år. Allt var frid och fröjd och det var naturligtvis en stor glädje att få flytta in i det nya huset.
Under de första tio åren märkte man inga problem, men sedan började man ana en springa i huset,vilket tydde på att något var galet. Så småningom kröp Gunillas nye man in under huset och gjorde en besiktning. Det visade sig då att grunden hade tydliga tecken på att huset till en del höll på att sjunka.Med tiden blev detta alltmera tydligt och alltfler skador kom till. Makarna Kronqvist satte igång med försöken att skaffa någon hjälp för att kunna reparera huset.
En given väg att gå var att kontakta försäkringsbolaget. Detta visade sig dock vara lönlöst. Den skada som uppstått i det här fallet ingick inte i försäkringen visade det sig när man läöste ?det finstilta?. Det måste till en jordbävning med styrkan 4 på Richterskalan om försäkringens skulle gälla.
Preskriberat
Man vände sig till kommunen och hävdade att den tomt kan köpt inte var lämpligt för bebyggelse. Markundersökning borde ha skett i samband med planläggning och beviljande av bygglov.
Kommunen hänvisade till att man hade en preskriptionstid på tio år. Anmärkningar som inte gjorts inom tio år behövde alltså inte kommunen ta hänsyn till.
- Det var ju bara det att under de tio första åren så hände ingenting, säger Gunilla Kronqvist.
Kommunen rekommenderade Gunilla Kronqvist att begära hjälp av advokat. Det gjorde hon och hon har haft en fastlandsadvokat inkopplad på fallet. Denne har bland annat sett till så att en konsultfirma gjorde en undersökning. Denna undersökning bekräftar klart att det är sant det som många påstått - huset är byggt på en soptipp!
Hittade allt
Det yttersta beviset på att så är fallet kan konsultföretaget berätta om i sin rapport. Man grävde tre provgropar ner till två meters djup. Här är något av det man fann: brända trästycken, aska, tegel, glas, betongrör, plåtbitar, stålbitar, cykelhjul, läder, porslin...
Inget av detta syntes när tomten såldes 1974, för då var tippmassorna övertäcka och tippen avslutad.
Den anlitade advokaten valde i det här läget att inte stämma kommunen med tanke på att kommunen ju alltid kunde hänvisa till att affären var preskriberad.Däremot formulerade advokaten en vädjan till kommunen om hjälp för de drabbade. Som speciella skäl för denna vädjan framhölls att det här var ett specialfall. Det är endast den aktuella tomten det gäller. Omgivande grannar har inte samma problem. Om kommunen visade sin goda vilja och hjälpte till att hitta en lösning för det sjunkande huset skulle detta inte leda till att andra begärde samma hjälp.
Men kommunen sa nej.
Kommunen sa nej.
Sådant är läget fortfarande i dag. Försäkringsbolaget säger nej. Kommunen säger nej. Den advokat som anlitats anser sig hargjort det som står i hans makt att göra. Han kommer inte längre
Gunilla Kronqvist vet inte vad hon som husägare skall göra.
I den pärm med handlingar som hon samlat kring husproblemet finns en kostandsberäkning som säger att det skulle kosta 700 000 kronor att reparerea huset.
-Dom pengarna har jag inte, säger Gunilla.
Och även om man satsar 700 000 kronor på en reparation så blir ju tomten ändå densamma, en f. d. soptipp.
Den konsultfirma som grävde provgropar tror att lagret med tippmassor kan vara 5-6 meter djupt eftersom det var ett gammalt andtag man har fyllt med tippmassor.
Det sjunkande huset fortsätter att sjunka och kommer att så göra länge än.
Att sälja huset är heller inte att tänka på. Vem vill köpa ett hus där ena halvan sjunker allt djupare ner i marken för varje år som går?
Problemet verkar olösligt.
- Jag vet i alla fall inte vad jag skall göra, säger Gunilla Kronqvist.
Så jobbar vi med nyheter