Det finns mängder av små klubbar över Gotland som berör människor trots att de sportsliga framgångarna är i det närmast obefintliga.

Klubbar och inte minst depå landsbygden blir en träffpunkt för sockenborna och man är stolta över "sitt" lag.

Med den bakgrunden bestämde jag mig inför säsongen att följa ett lag i division 4 Gotland.

Min enda utrustning är mobiltelefon och stativ så förvänta er ingen högklassig produktion men däremot en nära inblick i en förening och människorna runtomkring den. 

Jag bestämde mig före säsongen för att punktbevaka Levide IF under en säsong. Ett jojolag från södra Gotland som har en serieseger i division 4 (2007) och en seger i GA Cup som främsta meriter, men där det finns en stolthet för klubbmärket oavsett serienivå.

I år har laget gått som tåget och skaffat sig ett bra utgångsläge, men hotas samtidigt av föreningar som IFK Visby och Väskinde AIS.

Följ med på en resa i min nya serie "Vi är Levide".

I dag släppte vi första delen plus bonusmaterial i form av en tillbakablick på hösten 2007.

Här hittar ni första delen.

Hör gärna av er och berätta vad ni tyckte eller vad ni vill se mer av: mattias.karlsson@gotlandsmedia.se

Silly Season (innebandy) Nyligen skrev jag att gotlänningen Ronnie Lindahl var Endres huvudspår att ersätta Tom Iversjö som tränare.

Det spåret är dött nu.

Ronnie Lindahl ville till Endre och Endre ville ha Ronnie Lindahl, men efter att det praktiska vid sidan av innebandyn inte gått att lösa valde Lindahl att tacka nej.

För Endre är beskedet ett steg tillbaka och man tvingas gå på andra spår.

Ronnie Lindahl har nu skrivit på för allsvenska AIK (herrar) där han blir mental- och assisterande matchcoach till Dennis Ericsson Freij.

Frågan är hur Endre går vidare nu.

*** 
Visby IBK jagar också tränare och det finns ett par spår. Jag skrev att klubben gett etablerade Niklas Nordén ett kontrakt, men det är ett långskott.

Visby gör förstås helt rätt som försöker med tanke på Nordéns bakgrund där han tog över Växjö Vipers som nykomling i SSL och har byggt upp föreningen till den etablerade förening man är i dag.

Jag gillar att man fiskar efter de stora fiskarna.

Visby IBK offentliggjorde förra veckan unga Daniel Gabrielsson som sitt första nyförvärv. En ung spelare som öst in mål i division 1.
Lär behöva tid att anpassa sig till det högre tempot och får i första hand slåss om en plats i tredjelinan.

Simon Zetterling som besökte klubben under playoff har tackat nej och väljer Växjö Vipers.

**
Endre IF presenterade nyligen sitt första nyförvärv i superlöftet Wilma Johansson (RIG Umeå/Dalen). Jag avslöjade häromveckan intresset och i konkurrens med flera andra SSL-klubbar vann Endre dragkampen.

Wilma Johansson är rightare och kommer få chansen att spela med sin gamla radarpartner Ellen Bäckstedt och den duon kommer få en huvudroll om Endre ska ta nästa steg.
Fortfarande finns en hel del jobb för Endre att göra med spelartruppen då spelare som Sophia Lundmark (gravid), Milla Nordlund (TPS Åbo), Alva Olofsson (slutar) och Clara Gottberg (ej klart) lämnat.
En målvakt måste in och här lutar det åt att Endre går på en utländsk målvakt efter att Cornelia Palmér nobbat Endre för att skriva på för Rönnby.

*
Ett par förlängningar har det också blivit i veckan.
Visby IBK har förlängt med Martin Stolt och Marcus Jovic. 
Endre har förlängt med Erika Nilsson och i förra veckan Elin Gabrielsson.

Visby IBK har värvat poängkungar, landslagslegendarer och sjärnbackar.
Ändå är det en finne från Åbo som kanske är den bästa av dem alla.

För om sanningen ska fram jag visste inte mer om Ville Hirvisuo än det som fanns svart på vitt.

Visby IBK gick för honom efter rekommendationer från landsmannen Waltter Olavi Mahlberg.

Han behövde inte många minuter för att övertyga publiken i Ica Maxi Arena.
Ville var pusselbiten som Visby IBK saknat under många år.
En mogen spelare som visade vägen på planen genom sitt sätt att vara och agera.
En spelare som skapade balans i truppen och lugn i laget.
För Visby IBK är förstås förlusten enorm.
Ville är precis den spelare man vill bygga sitt lag kring som nykomling i SSL.
Sportchef Joakim Bandholtz vet att han inte kommer att hitta en ersättare av samma kaliber.
Det går att ersätta poängen förstås, men det går inte att ersätta Ville Hirvisuo fullt ut.
Beskedet om att kontraktet kommer inte som en blixt från klar himmel.
Klubben kände till förutsättningarna och Ville Hirvisuo har försökt få till ett utökat studieuppehåll, men det lyckades inte.
Nu flyttar Ville hem och det lär bli spel i TPS Åbo som han gjorde fem säsonger för innan Visby och som så sent som i måndags förlorade finalen i Finland.
Att komma hem till en toppklubb gör nog steget lite enklare för spelaren själv.
Och vem vet kanske återvänder han till Visby om två år med en ingenjörsexamen och ett finskt ligaguld runt halsen.
Både Hirvisuo och Bandholtz är tydliga med att det var ambitionen.

Bland nyförvärv är Daniel Gabrielsson (Rosersberg), Simon Zetterling (Craftstaden) och Tor Borndal Samils (Craftstaden) högaktuella.
I Zetterlings fall konkurrerar Visby med Växjö Vipers samtidigt som Craftstaden är ett alternativ.

Själv hoppas jag att Robin Melin bestämmer sig för att ge innebandyn en ny chans. Det finns både spets och klubbhjärta hos honom.
Men frågan är om han hittar motivationen.

***
Även Endre går back på grund av Ville Hirvisuos sorti. Milla Nordlund, finsk landslagsspelare och sambo till Ville följer med och lämnar därmed klubben redan efter en säsong.
Också här kände Endre till spelreglerna även om man precis som Visby IBK hoppades på en lösning.
Medan konkurrenter presenterar nyförvärv titt som tätt är det fortfarande tyst kring Endre som också måste göra klart med en tränare.

**
Visby Roma har förlängt kontraktet med Daniel Marmenlind med ytterligare en säsong.
Marmenlind fixade att ersätta publikfavoriten Sammy Gustafsson och var en av de viktigaste pusselbitarna i årets trupp och dessutom fortfarande under utveckling (21 år).
Däremot får Martijn Oosterwijk och Danny Smith leta nya klubbar.
De får inte plats när Visby Roma höjer siktet.
Och det var väntat.
Nu väntar vi på att det första nyförvärvet ska trilla in.
Rykten säger att det kan landa till frukostrasten.

*
Dalhem IF får P18 B:s plats i division 2-fotbollen.
Det blev klart med mindre än en vecka kvar och truppen är byggd för division 3.
Det blir tufft trots att två av klubbens tongivande kenyanskor återvänt.

Tufft har också öns ledande klubbar det. P18 (division 1) och FC Gute (division 2) har inlett med tre raka förluster vardera och det är nog bara att vänja sig såvida föreningarnas sportsliga ledning förstärker rejält under sommarfönstret.
Gute hoppades mycket på brassen Enzo som hämtades in i sista stund för att ersätta Marcus Nobell, men han har hamnat långt ner i tränare Mikael Watkels frysboxen under de där bortglömda ananas-splittarna från 1989.
Inte en gång har brassen funnits med i matchtruppen så här långt och jag blir förvånad om han inte lämnar inom kort.

I både P18 och Gutes fall lider man forwardsbrist.

Det är klart nu. Visby IBK förverkligade det alla som spelat och arbetat i föreningen drömt om i snart 20 år.

Nästa säsong spelar Visby Innebandyklubb i Svenska Superligan och det efter en enastående kvalfinalserie mot Team Thorengruppen.

Redan ett par dagar före den fjärde matchen hade sittplatserna i Ica Maxi Arena sålt slut och marknadschef Hasse Pedersén kunde luta sig tillbaka i sin fåtölj och njuta.

Han är en av de största eldsjälarna i klubben och har fungerat som A-lagstränare, ordförande, sportchef och marknadschef sedan han värvades från Graip 1995. Nu kom lönen för de åtskilliga timmar han lagt ner och alla marknadsföringskampanjer han sjösatt.

Hans Pedersén är givetvis inte ensam. Det är många som står bakom den här klubbsagan som började den 29 augusti 1988 när Nicklas Permerud, Daniel Larsson, Emil Borg och förstås Per Viberg grundade klubben.

Visby IBK har alltid varit pionjärerna inom gotländsk innebandy.Den har gjort det som andra sett som omöjligt och den har aldrig varit rädd för att sticka ut hakan även om det resulterat i att man fått en snyting på densamma.

Givetvis har det stuckit i ögonen på människor, men säga vad man vill. IBK har alltid tagit smällarna, rest sig och fortsatt att sträva mot toppen.

I kväll är det ingen som trampar på Visby IBK. Den här gången är det Visby IBK som skrattar sist och det är synnerligen välförtjänt.

Nu är den sportsliga biten i kapp.

I björkarnas stad är frågan om knopparna slår ut i år. Thorengruppen och Dalen (dam) är utslagna och stadens suveräna damlag Iksu hänger löst i SM-semifinalen.

I går fick Umeålaget som åkte ur SSL så sent som 2018 uppleva bland det mäktigaste du kan uppleva som innebandyspelare i Sverige.

En fullsatt Ica Maxi Arena visade att man i sina bästa stunder kan ge gamla fina Södervärnshallen en match i ljudvolym även om det krävdes dubbelt så många åskådare.

Det var karnevalstämning under slutminuterna och volymen öronbedövande.

Visby IBK fick än en gång gå in i tredje perioden i underläge, men den här gången var det bara ett mål och det käkade man upp fort.

– Vi visste att vi skulle vända och det visste Thoren också, sade Tommy Bolin efter slutsignalen.

Då stod det 7–6 på resultattavlan.

Det matchvinnande målet satte klubbikonen Wilmer Viinamäki och det gjorde slutet på den här matchserien perfekt.

Han är en ikon i Visby IBK.

Det var en sådan där kväll man aldrig ville skulle ta slut.

En kväll där idrottshistoria skrevs och det mäktigaste jag upplevt på ett par decennier.

Bara för att få lite perspektiv på saker och ting.

Senast en gotländsk förening i en stor lagsport (herrar) var representerad i högstaserien var Bysarna Speedway 1997 och pratar vi bollsport så får vi gå tillbaka till VIF Gute Handboll 1982-1983.

Visby IBK firar ikväll avancemanget och i morgon vaknar spelarna som kungar.

Vem hade trott det efter en november där klubben tog tre av tolv poäng och var tre poäng ifrån nedflyttningsplats.

Tränare Niklas Hovivuori fick ta konsekvensen sportchef Joakim Bandholtz återvände en tredje gång som tränare.

Jag var en av alla som kritiserade klubbens beslut om att låta ytterligare en tränare hamna på schavotten.

Den här gången visade det sig bli en fullträff.

Joakim Bandholtz rätade upp ett lag som hamnat i slagsida och därefter växte självförtroendet och segarna började radas upp.

Individualisterna blev lagspelare och nu var det motståndarna som vek ner sig.

Efter onsdagens seger kan vi summera effekten av tränarbytet: 15 segrar, en oavgjort och två förluster. Hatten av!

Nu väntar spel i Svenska Superligan 2019-2020.

Det kommer att krävas både en större organisation och budget.

Det kommer att fattas en del svåra beslut för alla spelare håller inte på SSL-nivå.

Jag skulle uppskatta att föreningen behöver värva en femma för att klara nytt kontrakt och det arbetet har Joakim Bandholtz påbörjat.

I nuvarande spelartrupp vet vi att Christoffer Lindberg slutar.

Men det är det enda.

Jag har svårt att tro att nyckelspelare som Wilmer Viinamäki, Martin Stolt och Marcus Jovic med flera kommer att hoppa av tåget nu.

En spännande och hektisk silly season väntar.

Svenska Superligan jublar förstås över Visbys avancemang.

Och är bara att gratulera. Ligan får nu en klubb som kommer att sätta färg.

Här kommer laget från Gotland som trots att man spelade på näst högsta serienivå hade det femte bästa publiksnittet i landet.

Visby IBK sportsliga verksamhet har äntligen hunnit i kapp den organisatoriska.

Innebandyn på Gotland glöder.

Jag har följt den gotländska innebandyn länge sedan de tidiga 1990-talet.
Först som ytterst begränsad spelare under en tid när breddinnebandyn var enormt stor med bland annat fem lokala seniorserier (tre herr och två dam) och reservlagsserie.

På den tiden fanns ännu inte innebandysektionen i Endre IF utan Follingbo Flyers och Hansa-Hoburg dominerade på damsidan.

Jag minns hur de gotländska lagen slogs för att ta sig upp i fastlandstvåan och när klubbar som Puma (senare Follingbo) och Gråbo 92 lyckades så åkte man ur så visslade om det säsongen efter.
Oftast bytte spelarna som på den tiden var bäst bara klubb då.

Visby IBK och Endre IF blev klubbarna som stabiliserade sig på förbundsnivå.

Breddinnebandyn är i dag död, men intresset för sporten är fortfarande enormt på Gotland.

Visby IBK har trots att man (fortfarande) bara tillhör näst högsta serienivån det femte högsta publiksnittet i Sverige.

I de två senaste matcherna har man satt eget publikrekord och även de två högsta siffrorna sedan flytten till Ica Maxi Arena.
Det kommer bara att stegras under de kommande veckorna.

Och nu är dessutom den sportsliga spetsen vassare än någonsin.

Endre IF kan på torsdag ta sig till sin fjärde semifinal (den första sedan 2016) och som jag skrev efter matchen i går är det "så välregisserat som det bara kan bli" för klubben får chansen att säkra semifinalplatsen inför en kokande Ica Maxi Arena och samtidigt ta den revansch mot Täby som man väntat med i två år.

Visby IBK möter efter en veckas uppehåll Thoréngruppen (lördag) i bäst av fem matcher där vinnaren är klar för Svenska Superligan. Det kommer att bli vansinnigt tryck under hemmamatcherna.

Gotländsk innebandy har aldrig upplevt något häftigare än det man befinner sig mitt i och står inför med två lag som slåss i avgörande matcher.

Jag känner mig som en boll i en pingismatch när jag bollas fram och tillbaka i en rasande takt mellan Endres och Visbys slutspelsbubblor.

Men jag njuter också av varje match och chansen att kanske få vara med när gotländsk idrottshistoria skrivs...