Logga in
Logga ut

Karlssons julkalender: Lucka 9

Välkommen till min julkalender. Små glimtar av vad som hänt under 2018 fram till julafton.

GA-BOLLEN OCH GA-TROFÉN

Gotlands Allehandas fotbollspriser har en lång historia och är i dag den mest prestigefyllda på Fotbollsgotland.
I år delades GA-bollen ut för 65:e gången och det blev en historisk vinnare.
Marcus Nobell, 30, blev nämligen förste spelare att få utmärkelsen tre gånger.
Gutestrikern blir bara bättre med åren och 21 pytsar på 24 matcher är personbästa.
-  Priset är det största en spelare kan få här och jag känner mig väldigt hedrad. Ett kvitto på att man gjort något bra, sade Marcus Nobell.
GA-trofén firade i år 40 år och priset gick där till P18:s mittback Jonna Appelgren. Trots sina 19 år har hon redan gjort sex säsonger i division 1 och har ett fint tillslag.
Det hör inte till vanligheterna på den positionen.
Själv var hon inte beredd när jag ropade upp henne på scenen.
- Jag är jätteförvånad, men det känns förstås superbra. Jag har inte själv insett hur bra det gått kanske, sade hon efteråt.


Jonna och Marcus var bäst under årets fotbollssäsong. Foto: Ulf Jönsson

Här kommer hjältarna från Visby

Det är klart nu. Visby IBK förverkligade det alla som spelat och arbetat i föreningen drömt om i snart 20 år.

Nästa säsong spelar Visby Innebandyklubb i Svenska Superligan och det efter en enastående kvalfinalserie mot Team Thorengruppen.

Redan ett par dagar före den fjärde matchen hade sittplatserna i Ica Maxi Arena sålt slut och marknadschef Hasse Pedersén kunde luta sig tillbaka i sin fåtölj och njuta.

Han är en av de största eldsjälarna i klubben och har fungerat som A-lagstränare, ordförande, sportchef och marknadschef sedan han värvades från Graip 1995. Nu kom lönen för de åtskilliga timmar han lagt ner och alla marknadsföringskampanjer han sjösatt.

Hans Pedersén är givetvis inte ensam. Det är många som står bakom den här klubbsagan som började den 29 augusti 1988 när Nicklas Permerud, Daniel Larsson, Emil Borg och förstås Per Viberg grundade klubben.

Visby IBK har alltid varit pionjärerna inom gotländsk innebandy.Den har gjort det som andra sett som omöjligt och den har aldrig varit rädd för att sticka ut hakan även om det resulterat i att man fått en snyting på densamma.

Givetvis har det stuckit i ögonen på människor, men säga vad man vill. IBK har alltid tagit smällarna, rest sig och fortsatt att sträva mot toppen.

I kväll är det ingen som trampar på Visby IBK. Den här gången är det Visby IBK som skrattar sist och det är synnerligen välförtjänt.

Nu är den sportsliga biten i kapp.

I björkarnas stad är frågan om knopparna slår ut i år. Thorengruppen och Dalen (dam) är utslagna och stadens suveräna damlag Iksu hänger löst i SM-semifinalen.

I går fick Umeålaget som åkte ur SSL så sent som 2018 uppleva bland det mäktigaste du kan uppleva som innebandyspelare i Sverige.

En fullsatt Ica Maxi Arena visade att man i sina bästa stunder kan ge gamla fina Södervärnshallen en match i ljudvolym även om det krävdes dubbelt så många åskådare.

Det var karnevalstämning under slutminuterna och volymen öronbedövande.

Visby IBK fick än en gång gå in i tredje perioden i underläge, men den här gången var det bara ett mål och det käkade man upp fort.

– Vi visste att vi skulle vända och det visste Thoren också, sade Tommy Bolin efter slutsignalen.

Då stod det 7–6 på resultattavlan.

Det matchvinnande målet satte klubbikonen Wilmer Viinamäki och det gjorde slutet på den här matchserien perfekt.

Han är en ikon i Visby IBK.

Det var en sådan där kväll man aldrig ville skulle ta slut.

En kväll där idrottshistoria skrevs och det mäktigaste jag upplevt på ett par decennier.

Bara för att få lite perspektiv på saker och ting.

Senast en gotländsk förening i en stor lagsport (herrar) var representerad i högstaserien var Bysarna Speedway 1997 och pratar vi bollsport så får vi gå tillbaka till VIF Gute Handboll 1982-1983.

Visby IBK firar ikväll avancemanget och i morgon vaknar spelarna som kungar.

Vem hade trott det efter en november där klubben tog tre av tolv poäng och var tre poäng ifrån nedflyttningsplats.

Tränare Niklas Hovivuori fick ta konsekvensen sportchef Joakim Bandholtz återvände en tredje gång som tränare.

Jag var en av alla som kritiserade klubbens beslut om att låta ytterligare en tränare hamna på schavotten.

Den här gången visade det sig bli en fullträff.

Joakim Bandholtz rätade upp ett lag som hamnat i slagsida och därefter växte självförtroendet och segarna började radas upp.

Individualisterna blev lagspelare och nu var det motståndarna som vek ner sig.

Efter onsdagens seger kan vi summera effekten av tränarbytet: 15 segrar, en oavgjort och två förluster. Hatten av!

Nu väntar spel i Svenska Superligan 2019-2020.

Det kommer att krävas både en större organisation och budget.

Det kommer att fattas en del svåra beslut för alla spelare håller inte på SSL-nivå.

Jag skulle uppskatta att föreningen behöver värva en femma för att klara nytt kontrakt och det arbetet har Joakim Bandholtz påbörjat.

I nuvarande spelartrupp vet vi att Christoffer Lindberg slutar.

Men det är det enda.

Jag har svårt att tro att nyckelspelare som Wilmer Viinamäki, Martin Stolt och Marcus Jovic med flera kommer att hoppa av tåget nu.

En spännande och hektisk silly season väntar.

Svenska Superligan jublar förstås över Visbys avancemang.

Och är bara att gratulera. Ligan får nu en klubb som kommer att sätta färg.

Här kommer laget från Gotland som trots att man spelade på näst högsta serienivå hade det femte bästa publiksnittet i landet.

Visby IBK sportsliga verksamhet har äntligen hunnit i kapp den organisatoriska.

Innebandyn på Gotland glöder.

"Jag njuter av varje match"

Jag har följt den gotländska innebandyn länge sedan de tidiga 1990-talet.
Först som ytterst begränsad spelare under en tid när breddinnebandyn var enormt stor med bland annat fem lokala seniorserier (tre herr och två dam) och reservlagsserie.

På den tiden fanns ännu inte innebandysektionen i Endre IF utan Follingbo Flyers och Hansa-Hoburg dominerade på damsidan.

Jag minns hur de gotländska lagen slogs för att ta sig upp i fastlandstvåan och när klubbar som Puma (senare Follingbo) och Gråbo 92 lyckades så åkte man ur så visslade om det säsongen efter.
Oftast bytte spelarna som på den tiden var bäst bara klubb då.

Visby IBK och Endre IF blev klubbarna som stabiliserade sig på förbundsnivå.

Breddinnebandyn är i dag död, men intresset för sporten är fortfarande enormt på Gotland.

Visby IBK har trots att man (fortfarande) bara tillhör näst högsta serienivån det femte högsta publiksnittet i Sverige.

I de två senaste matcherna har man satt eget publikrekord och även de två högsta siffrorna sedan flytten till Ica Maxi Arena.
Det kommer bara att stegras under de kommande veckorna.

Endre IF har i år det tionde högsta publiksnittet inom innebandyn och då pratar jag totalt (både dam och herr). När det kommer till damsidan har man slagit sitt tidigare rekord och är tidernas populäraste damlag sett till publik.

Och nu är dessutom den sportsliga spetsen vassare än någonsin.

Endre IF kan på torsdag ta sig till sin fjärde semifinal (den första sedan 2016) och som jag skrev efter matchen i går är det "så välregisserat som det bara kan bli" för klubben får chansen att säkra semifinalplatsen inför en kokande Ica Maxi Arena och samtidigt ta den revansch mot Täby som man väntat med i två år.

Visby IBK möter efter en veckas uppehåll Thoréngruppen (lördag) i bäst av fem matcher där vinnaren är klar för Svenska Superligan. Det kommer att bli vansinnigt tryck under hemmamatcherna.

Gotländsk innebandy har aldrig upplevt något häftigare än det man befinner sig mitt i och står inför med två lag som slåss i avgörande matcher.

Jag känner mig som en boll i en pingismatch när jag bollas fram och tillbaka i en rasande takt mellan Endres och Visbys slutspelsbubblor.

Men jag njuter också av varje match och chansen att kanske få vara med när gotländsk idrottshistoria skrivs...

 

 

 

 

 

Visby Ladies måste bygga långsiktigt

Visby Ladies missade på onsdagen SM-slutspelet för andra gången på 35 år.
Detta trots att man avslutar säsongen med fem utlandsproffs att tillgå.
Det är under all kritik.

- Jag vill att gotlänningarna ska kunna vara stolta över Visby Ladies.
Orden är den grekiske coachen Paschalis Leras och åtta månader senare hade han tagit Visby Ladies till den första semifinalen på elva säsonger.
För första gången på mycket länge vädrade den lilla men trogna basketpubliken på ön morgonluft.
Här hade klubben ett utmärkt läge att bygga något för framtiden, men Paschalis Leras ansågs inte vara rätt person att leda klubben in i framtiden.

En nysatsning utropades och klubben knöt klubben till sig svensk baskets nestor Eivind Möstl. Ett namn starkare än något annat inom svensk dambasket.
Nu skulle Visby åter bli ett lag för toppen, men i vilken gång i ordningen man startade om vet jag inte.
Istället blev det precis som vanligt, spelarna spreds över världen och totalt tappade klubben tio av tretton spelare.
Jag låter kanske som en repig skiva, men bristen på kontinuitet är slående i Visby Ladies. 
På de fem senaste säsongerna har Visby Ladies bytt ut 36 spelare av totalt 99 spelare (se lista längre ner) och då vet vi fortfarande inte summan av årets spelarbortfall.
Dessutom är Eivind Möstl den fjärde coachen på fem år.

Med en sådan omsättning byggs inga topplag och det är klart att klubben identifierat sina brister.
Ett långsiktigt tänk och agerande är också en förutsättning för framgång, menade Eivind Möstl när jag pratade med honom efter förlusten mot Högsbo.
Klubben har också kommunicerat ut att så ska bli fallet odch därför blir det en spännande silly season att följa.

Spelarna som lämnat de fem senaste säsongerna:
  1. Senait Ghebremeskel
  2. Viktoria Lopez 
  3. Elin  Sjöberg
  4. Regina Palusna
  5. Rashida Timbilla
  6. Annie Kjellberg
  7. Tova Ihse
  8. Johanna Petersson
  9. Nici Gilday
  10. Brandy Montgomery
  11. Jazzmin Parker
  12. Moa Fredriksson
  13. Jose-Ann Johnson
  14. Johanna Persson
  15. Marlene Wallin
  16. Elsa Ericsson
  17. Tea Buzov
  18. Taylor Gault
  19. Nicole Bauman
  20. Danielle McCray
  21. Mante Kvederaviciute
  22. Embla Andersson
  23. Inesa Visgaudaite
  24. Andriana Minic
  25. Karla Vres
  26. Kajsa Carlsson
  27. Patricia Oakes
  28. Samarie Walker
  29. Caroline Danielsson
  30. Hanna Munthe-Gottberg
  31. Marie Söderberg
  32. Stephanie Rogers
  33. Linnea Nyman
  34. Tea Buzov
  35. Milana Kerkez
  36. Emma Gustafsson
  • Coacherna de fem senaste säsongerna: 
  • Eivind Möstl (18-19)
  • Paschalis Leras (17-18)
  • David Leman 15-17
  • Tamara Ruzic 13-15

Det kom ett brev...

 

Snacka om att Visby Roma lämnat avtryck i småländska Tranås.
Följande brev låg på mitt skrivbord när jag kom till jobbet i fredags.

"Hej Gotland
Som 67-åring har jag sett mycket ishockey med vårt lag Tranås AIF. I fredags tyckte vi på läktaren att Visby Roma var ett mycket äckligt lag. 
Varför - jo, den hockeyn VR spelar är grisig. Slag, pushningar, fula tacklingar, tjat mot motspelare, domare och även publik.

Lördag - 1-1 i matcher. Bra stämning i hallen, men allt på plan blir värre. Det är ishockey vi spelar och inget annat. Era spelare åkte inte ens ut vid periodpauserna. Isen får inte spolas med spelare på plan. Till och med sekreteriatet var tvungna att i högtalarna säga till dom att dom skulle gå av plan.

Matchen som sådan är den äckligaste jag sett i mitt liv. När domarna blåst av ska man väl för fan inte VARJE gång attackera Tranåsspelare. Linjedomarna fick vid VARJE avblåsning följa med era spelare ut till båset för att byta. Risken var för stor för slag och så vidare från era spelare mot Taifarna. Äckligt gånger 100. Visst, det är en jätteviktig match. Men eran personal i båset gör inget mot ALLT skit laget gör. DÅLIGT. Vissa spelare i eran trupp skulle ha blivit thaiboxare eller liknande.

Vi på ståplats noterar alla slag mot våra spelare när det är byte. Alla i hallen och då menar jag alla får ett hat mot Visby Roma-spelare. Varför???? Så här spelar man inte hockey och domaren borde nog gå till Specsavers eller Synsam. Men ändå. Det är era spelare som förstör hela matchen. Tjafs, slag, klagomål och jävligt mycket skithockey. Vi i hejarklacken säger tack för denna säsongen och hoppas att vi slipper er i framtida års slutspel. ÄCKLIGT, ÄCKLIGT, ÄCKLIGT hockeyspel."

 

Tranås kvalificerade sig i fredags för kvalserien efter att ha slagit ut Kallinge-Ronneby med 2-0 i matcher.

Bra jobbat får man säga.

Jag såg samtliga matcher mellan lagen i playoff 2 och har sett betydligt värre matcher. Däremot var det längesen jag såg en publik kasta saker efter spelare och ledare under matchens gång.

Avslöjar: Brasseforward på väg

Silly Season "Vi är vad vi är och det är inte mycket glamour", sade Micke Waktel, tränare i FC Gute i januari.

Nu kanske det blir lite glamour på ”Vallen” trots allt eller ska vi säga sambafotboll.

Jag kan avslöja att FC Gute gett sig in på ett sydamerikaspår och förhandlar nu med brasilianske mittfältaren Enzo Battaglia Ferreira da Rosa som är användbar på flera positioner.
Gutes plan är att använda honom som forward där Gute sedan tidigare tappat Marcus Nobell.

Enzo Battaglia, 20, har tidigare spelat för Botafogo, Audax Rio, America FC och Desportiva.
20-åringen är vänsterfotad beskrivs som multifunktionell, professionell och hårt arbetande.
Om värvningen går i lås blir han första brassen i ett gotländskt fotbollslag och Gutes tredje utländska nyförvärvet inför årets säsong efter Niilo Hautala och engelske mittbacken Steven Ross James. Den sistnämnde har efter en tids provspel skrivit på ett ettårskontrakt. Steven Ross James är en backrese som spelat collegefotboll i USA de senaste fyra åren. Han är tänkt att ersätta Kevin Wickman

Enzo Battaglia har både brasilianskt och italienskt pass.

Ytterligare ett nyförvärv är klart. Gute har svängt gällande Värmdös Benjamin Sohl, 21, och efter att först ha tackat nej har man valt att ge backen ett kontraktsförslag som han nappade på.

Sohl har spelat ungdomsfotboll tillsammans med William Jan i AIK, men lämnade klubben tidigt och har sedan spelat för FC Djursholm och Värmdö. Sohl kan användas både som mittback och wingback.
 Sedan tidigare är Viktor Walldén och Eric Lönn klara och dessutom har en handfull spelare lyfts upp från det egna U17-laget.

Välkommen till min hörna. Här skriver jag av mig när tidningarna gått i tryck eller sidorna inte räcker till. Fokus ligger naturligtvis på gotländsk idrott.

Namn: Mattias Karlsson

Yrke: Sportchef på Gotlands Media.

Bor: Visby.

Familj: Sambo och tre barn.

Nyhetstips eller kritik mejlas till: mattias.karlsson@gotlandsmedia.se

Bloggare

Krönikörer