Stockholm Ett land som verkligen står i fokus för världspolitiken är Iran, men märkligt nog upplever åtminstone jag att rapporterna är ganska få och ger inte en särskilt bra bild av vad som egentligen händer. Särskilt funderar jag på själva folket i Iran och deras syn på landet och utvecklingen.

Med den bakgrunden kontaktar jag en förening som jobbar med Irans frågor i Sverige FFFI Förenade Föreningar För Ett Fritt Iran.

Jag får kontakt med Massud som är en av föreningens aktiva medlemmar och EU-representant. Han är villig att berätta om deras syn på Iran och regimen som styr.

När jag frågar honom om han tar några risker att tala öppet om deras arbete så svarar han att absolut är det en risk. Medlemmarna i föreningen får regelbundet ta emot hot mot sej själva, familjemedlemmar och för några år sen blev även deras hemsida hackad.

Hemsidan blev spärrad och täckt av en bild med texten ”denna hemsida är hackad av iranska cyberarmen ICA”. Tack vare bra hjälp av sin internetleverantör kunde de identifiera hur attacken gått till och sidan kunde låsas upp.

De har rapporterat om hot och cyberattacker till svenska UD som enbart svarar att de tar upp frågorna med Iran men vad de faktiskt gör har de aldrig sett bevis på. Även om Massud vill tro att de faktiskt gör något.

Svenska Säpo har också gått ut med varningar om iranskt spionage mot iranska flyktingar i Sverige så myndigheter har kännedom.

Föreningen består mestadels av exiliranier där många är politiska flyktingar från revolutionen. En revolution som hade goda avsikter men blev något helt annat då den kapades av Khomeini som succesivt införde en egen agenda av extremistisk islamism.

De arbetar idag i Sverige för mänskliga rättigheter i Iran genom att sprida information om övergrepp från regimen och stödja de nya protesterna som pågår igen sen 2017.

Folket i Iran lever under mycket tuffa omständigheter och förtrycks av regimen. En kvinna i Iran har ungefär hälften i värde av en man. Kvinnor betraktas som andra klassens medborgare och diskrimineras både i lag och i praxis.

Det finns särskilda poliser i Iran som kontrollerar kvinnor på gatan att de har sin hijab rätt, om de går med en man, bevisa relation att den är acceptabel och nu under ramadan kontrollerar de att de inte äter eller t.ex. tuggar tuggummi. Om någon bryter mot reglerna riskerar de böter, fängelse, piskas offentligt eller vid vissa brott dödsstraff genom hängning.

Föreningen har i princip varje vecka protester i Stockholm, Malmö, Göteborg och Borås med samma innehåll som protesterna i Iran har. Detta är ett sätt att få ut budskapet utanför Iran och skapa opinion.

En omdiskuterad fråga jag tar upp med honom är USAs sanktioner mot Iran. Något som vi ofta i Sverige tänker är något som egentligen mest drabbar folket och bara gör deras lidande större.

Han menar att sanktionerna är både bra och nödvändiga eftersom de fungerar och att det krävs ett globalt stöd och erkännande av iranska folkets och oppositionens kamp för ett fritt och demokratiskt Iran. Han hoppas att även EU kan följa samma linje.

Men tyvärr är både EU och Sverige alldeles för svaga i sitt agerande mot regimen både genom handling och avsaknad av fördömande. Han jämför det med hur effektiva sanktionerna var för att stoppa apartheidregimen i Sydafrika.

Han berättar att Sverige länge haft en mild hållning gentemot Iran och det var tyvärr ingen större skillnad mellan Bildt och Wallström.

2009 var det stora protester i Iran med men på grund av Obamas eftergifter och mjukare hållning mot Iran kunde protesterna slås ner och människor fängslades, torterades och ibland även försvann eller avrättades.

Så det enda som funkar mot regimen är en hård hållning och trots att det på kort sikt leder till mindre pengar till Iran så skulle ändå aldrig pengarna ha gått till folket. Regimen står på två ben där det ena är terror mot det egna folket och det andra är exporterad terrorism. Mer pengar och mindre eftergifter betyder mer kontroll av folket och mer pengar till export av terrorism.

Han menar att de som tjänar mest på konflikten med USA är regimen då deras agenda är att skapa konflikt för att avleda från missnöje och risk för en total regimkollaps. En upptrappad konflikt och att bli utmålad som offer förstärker regimen.

Men egentligen handlar inte Irans dåliga ekonomi så mycket om sanktionerna utan om 40 års misskötsel av landets ekonomi. Där stor del är att pengarna går till export av terrorism samt extremistisk islamism.

Det finns ett enormt missnöje bland Irans folk som hellre vill se att landets oljepengar investeras i folket istället för krig i Jemen eller Syrien.

Många Iranier som flyr från regimen har ett mycket stort skyddsbehov. Det kan vara författare och andra som ses som hot mot regimen. Men Sverige har idag höjt kraven för Iranier som söker skydd i Sverige. Så Sverige bedriver en politik som förstärker regimen samtidigt som man ökar andelen människor med skyddsbehov.

För mej var samtalet med Massud väldigt intressant och det märktes tydligt hur han brinner för Irans folk och demokrati.

Ska självklart tillägga att jag har pratat och fått bilden från en regimkritisk förening och säkert skulle jag kunna få en annan bild av Iran från regimen om jag talade med dem.

Men som alltid behöver vi få fler perspektiv för att åtminstone komma i närheten att förstå vår omvärld och hur vi påverkas och påverkar den. Som alltid finns det ett folk som blir lidande när stormakterna bråkar om kontrollen av naturtillgångar och världsherraväldet. Naturtillgångar vi alla brukar och är mer eller mindre beroende av.

Vill ni läsa mer om FFFI´s arbete så kan ni besöka deras hemsida www.fffi.se där det finns mer och fördjupade artiklar. Om sidan nu inte blivit hackad igen vill säga.

Södertälje getto Tror aldrig jag varit så spänd inför ett val och känt sådan osäkerhet som idag. Var nyss och röstade och det kändes otroligt fint och bra.

Är ju en förändring i tongångar och både jobbigt och samtidigt fantastiskt hur vi engagerar oss i politiken idag.

Visst är det ju så att allt på något sätt kommit att handla om Sd och deras ja eller nej sägare. Visst är jag en nej sägare men det beror inte på att jag anser att allt dom säger är fel utan mer hur jag ser på problematiken och deras lösningar.

Tänkte skriva några rader om två punkter ur deras agenda som jag har god insyn i och bra mycket mer kunskap än både herr Åkesson alt Löfven. Två frågor som får Åkesson ja sägare att uttala vill du ha detta eller Åkesson. Som att det enbart finns två val Åkesson eller fortsatta samhällsproblem.

Det första är senaste årens skjutningar. Något Åkesson beskyller på invandare och hans svar är mindre invandring och tuffare tag.

Eftersom jag själv vet var problematiken ligger kan jag säga att invandring i sej har inget med saken att göra. Problemet är den enorma tillgången på vapen. Vapen som kommer från Europa ex Tjeckien eller forna Jugoslavien. En stor del av alla vapen köps i Tjecken där de säljs lagligt och är fullt fungerande men sätter man en splint i dom säljs de lagligt. Med en snabb modifikation kan man göra dom fullt fungerande på nolltid.

Jag förstod redan på 90-taket när jag hade dessa kretsar och personer runt mej att alla vapen kommer skapa problem förr eller senare. Något vi alla sett har skett nu eftersom finns det vapen och personer som hungrar efter makt, pengar eller överlevnad kommer de användas.

Tar vi bort alla invandrare kommer ändå alla vapen fortsätta komma in och istället användas av vita svenska som tar eventuella invandrares positioner i kriminella grupperingar.

Mycket av skjutningarna sker i eller med koppling till förorterna, men förorter har inget med hudfärg eller särskilt mycket med kultur från hemländer att göra. Även om såklart en invandrare har lite svårare att integreras och ta sej ur förorten. Förorter finns i alla länder i hela världen och fenomenet är detsamma. Där samlas alla som har mindre pengar, mer sociala problem och desto mer ojämställt landet är desto svårare är det att ta sej därifrån.

Sverige är inte unikt utan snarare tvärtom då man behöver stå i kö i 20 år för att ta sej ur förorten eller kunna låna fyra miljoner vilket få nyanlända eller andar svenskar som står utanför kan göra.

Vi ser ju en förvärring även hur bostadsområden segregeras i takt med att priser höjs och fokus ligger på att tjäna pengar på egna och nya bostäder. Faktum är att få på den mer lyckade sidan lär vilja se en förändring så hur löser vi det problemet. Istället får vi jobba med symtomen och prata Sd.

De talar om hårda tag som långa fängelsestraff på lösa grunder och militärer i förorten. Något som alla diktaturer och länder med större problem än oss försöker lösa problemen med. Fängelse precis som ungdomsvård i Sverige är skola för tyngre kriminalitet, nya kontakter och alla kommer ut tyngre kriminella och mer arga.

Vi behöver absolut ha tuffa tag men samtidigt måste fångar eller unga komma ut med förutsättningar att lyckas. Tex yrkesutbildningar ihop med krav på skötsamhet annars in igen. Tydlig markering men samtidigt en möjlighet att lyckas.

Hur rätt det än låter så löser princip och moral inget så länge det inte finns en möjlig strategi. Något vi alla missar i all principdebatt idag. Det är rätt i princip men genomförande saknas från nästan alla partier.

Den andra frågan är våldtäkterna som invandrarmän står för. Eller överfallsvåldtäkter som det främst handlar om. Faktum är att jag både sett själv och håller med om att det är sannolikt att invandrare och särskilt vissa grupper är överrepresenterade.

Kom nu ihåg att jag inte är partisk i frågan eftersom mitt största engagemang ligger just i våld och sexuellt våld mot kvinnor. Så jag har inget som helst intresse att försköna något eller föra någon bakom ljuset här.

Grejen är att dåligt integrerade invandare genomför våldtäkter mot främlingar på gatan och då blir det automatiskt en överfallsvåldtäkt. Detta beror på att de saknar tillgång till de rum och platser där de flesta våldtäkter sker. I hemmet, på jobbet, bland vänner eller tränaren för idrottslaget med flickor. Våldtäkter som nästan aldrig anmäls och blir det mot förmodan anmält så kommer sällan någon dömas på grund av vårt fruktansvärt sjuka rättssystem i sexualbrottsmål.

Eftersom jag själv jobbat med flickor och kommit i kontakt med den grymma verkligheten så vet jag hur vanligt det är med våldtäkter eller pedofili. Men då det nästan aldrig kommer fram och ingen vill ta eller tro på problematiken så är det överfallsvåldtäkterna som sticker ut i statistiken.

Ett exempel är ju min favofråga #metoo där vi äntligen började titta något på verkligheten men det snabbt trycktes tillbaka av män som sa kvinnor överdriver, nu får man inte stöta på en tjej ens, nu kommer man bli oskyldigt dömd. Vi fick en snabb inblick i verkligheten men grävde snabbt ner det igen.

Det var tyst bland männen och få stod upp för kvinnan ända tills det var invandrare. Då blev männen hjältar och brann och drevs med sådan kraft. Hur kan det tillåtas och enda svaret är Sd.

För mej är det sexuella våldet lika illa vem som än utför det men tro mej att mörkertalet bland etablerade svenskar oavsett ras är enormt i förhållande till anmäla överfallsvåldtäkter utfört av nyanlända.

Jag skulle gissa på att invandrare i någon grad i högre utsträckning våldtar då de ibland kommer från liknande kulturer vi har på många svenska ”vita” arbetsplatser etc. Hat mot kvinnor, objektifierande, nedlåtande och omänskligförklarande.

Kan ju hoppas att svensk jämställdhet har lett till något som gör att vi våldtar färre men faktiskt inte alls säker då vår tystnadskultur och motstånd mot kvinnor kamp för rätt till sin kropp motarbetas med all kraft. 

Ingen större skillnad det man hör vid vissa fikabord i Sverige eller tex hur vissa från mer kvinnoförtryckande regimer uttalar sej om kvinnor. 

Men visst är det underbart hur vi engagerar oss idag och ingen kan påstå att svenskar är ett slätstruket folk längre. Vi brinner eld och lågor för det vi tror på och kan vi bara slå våra kloka huvuden ihop från höger till vänster så kommer vi göra succe.

"Orten" Södertälje Det är kanske ingen överraskning att jag inte är så imponerad av NMR och deras agenda. Självklart har de rätt till sin åsikt men samtidigt är det en åsikt som bygger på att ta andras rätt. Det innebär att om de får igenom det som de vill så är det inte bara en åsikt utan det är grunden för handling som påverkar andras liv och rätt.

Att de fått tillstånd till spektaklet är för mej mycket märkligt eftersom det knappast matchar en demokratis solidariska grunder. De är ju även väldigt tydliga med deras plan för Sverige, den vita rasen, hbtq och lite andra frågor så min fundering är vad beslutsfattarna tänkte att deras närvaro skulle uppnå. På riktigt vad tänkte ni?

För om man ska ge NMR något så är det ju att de verkligen är tydliga med vad de vill. Inget snack om det.

Sen kommer det ju till frågan om vi ska ge dom alla denna uppmärksamhet. En rädsla att de växer om vi stöter det för mycket. Kanske vore det bättre att ignorera dom så försvinner dom.

Nu blir det sådär typiskt för oss i Sverige när något blir jobbigt. Vi tror att om vi är tysta så försvinner problemet.

Vi har tystnadskultur kring nazism, sexuellt våld, invandring och många fler områden. Varesej den kommer från högern eller vänstern är den mer skadlig än sanningen. Eftersom den göder lösningar baserade på antaganden eller som oftast ingen lösning alls.

I de flesta fall tror jag vi kan leva med verkligheten och lösa problemen om vi bara vågar. Nog finns det ju en logisk förklaring och en vettig lösning. Med min tunga långa livserfarenhet har jag märkt att allt har en förklaring och med öppna ögon så förstår man varför. ALLTID!

Det är ju inte heller så att de får särskilt bra publicitet och i min lilla värld är det nog snarare så att fler engagerar sej emot dom än för dom. Just den publicitet lockar många till mångfaldsparader och taggar till forum och diskussion. Nej det är inte så att även dålig publicitet alla gånger är bra.

Hur ofta har vi i historien sett att tystnad har varit lösningen.

Jag tycker vi tar alla hatare som IS, kvinnohatare, manshatare, nazister eller religiösa fanatiker och gör en egen sluten vecka för dom. Så kan de som har intresset till hat och brist på empati få utkämpa sina diskussioner och eventuella strider med sej själva. Där kan de få den värld de så gärna vill ha.

Sen kan vi övriga tillsammans fundera på hur vi istället på bästa sätt ska lära oss leva ihop. Givetvis är hatarna välkomna tillbaka till oss när de är färdiga med sitt hat och lovar och bedyrar att de ska vara snälla.

Är säker på att de precis som många andra kan få hjälp av en organisation som KRIS.

För det är precis där lösningen ligger för så många av oss och så många problem. För även om vi gjort fel så är det aldrig, eller förlåt sällan försent att göra rätt.

Det finns sådan lärdom i KRIS arbete för oss alla och deras erfarenheter att gå från botten till att klättra mot toppen.

Tror väldigt många kände av värmen i deras agerande i Almedalen och man förstod samtidigt ärligheten och djupet i den när de samtidigt bjöd in nazisterna att gå över till deras sida. De markerar vad som är fel men de erbjuder samtidigt en lösning. Kan det bli mer effektivt än hållbart än så till skillnad från allt oändligt hat utan ett slut.

Jag såg en dokumentär med två träningsprofiler som diskuterade deras liknande bakgrund med pappor som misshandlade deras mammor. De starka känslorna som la grunden för hat och en livslång kamp. Den ena berättade när han i vuxen ålder konfronterade pappan och äntligen hämnades på pappan genom samma våld. Hur han var så säker på att nu skulle det kännas bra. Men istället infann sej obehag, sorg och ännu mer smärta. Inget förändrades och mamman var kvar hos pappan. Det som han alltid trott var lösningen gav absolut ingenting.

Men när han senare höll på att ätas upp av allt hat ringde han upp sin pappa och berättade att han var tacksam att ha honom som pappa eftersom han fått gåvan av livet av honom. Han hade gjort den till den han var och han var tacksam.

Pappan bröt totalt ihop av sonens ord och han bad sin son om förlåtelse för vad han gjort. Förlåtelsen gick rätt in i hjärtat på pappan på ett sätt som våldet aldrig kunde. Han visade pappan något pappan själv aldrig klarat av.

Nu menar jag inte att man ska springa runt och förlåta folk för allt dom gör. Men samtidigt finns det en tid för motstånd och handling men det finns också en tid för försoning. Ibland går det och ibland går det inte men lösningen är inte alltid där man alltid trott att den är.

Ett exempel är en mångfaldsparad där vi visar solidaritet och omtanke istället för knytnävar och gatustenar under svarta flaggor. Vad tror ni är mest effektivt?

Södertälje Min morfar var en otroligt viktig person för mej som liten och han har påverkat väldigt mycket hur jag blivit som människa. Han var en varm person och när han kom in i ett rum med barn så försvann allt förutom barnet och han lös fullständigt av kärlek.

Jag minns särskilt ett ögonblick när vi åkte bil och han med det största allvar förklarade för mej att barn är det viktigaste som finns och om man någonsin skadar ett barn så ha man inget att leva för. Givetvis lite symboliskt med han ville förmedla empati och ansvar och att släppa sitt ego för något större än en själv. När han sa de orden så kände jag en sådan stolthet över honom och blev så varm.

Detta är något som följt med mej genom livet och hur jag formats som man. Han fick mej att förknippa manlighet med att bry sej, ta hand om och skydda. Motsatsen till mycket av den skit vi idag ser med #metoo, våld i nära relationer eller pedofili.

Jag menar inte att kvinnan i sin svaghet per automatik skulle jämställas med ett barn som alltid är utsatt och det är mannens plikt att som en alfahanne skydda henne i sin flock. 

Men kvinnor är utsatta och det är många som inte är skyddade av sin närhet, de blir utsatta och de skyddas sällan av våra lagar. Så hur grottman jag än låter så förknippar jag manlighet med att skydda och ta hand om(när det behövs) snarare än motsatsen att min manlighet skulle stärkas om jag trampar på henne.

För mej är all skit vi ser så svår att förstå eftersom mina egna känslor är så otroligt långt ifrån många andra mäns agerande. Vad är det dom har eller saknar som jag inte kan förstå. Vad kan få dom att gå över de gränser jag har så starkt rotat i mej. Är det något i deras uppväxt i förhållande till kvinnor som var skadat kombinerat med dåliga manliga förebilder.

Ser jag ett främmande barn på gatan så kollar jag efter bilar och risker. När jag bara känner att jag vill skydda och ta hand om hur kan andra tänka att skada och utnyttja?

Ser jag en film där en kvinna blir slagen eller våldtagen måste jag stänga av och mår dåligt sannolikt resten av kvällen. Inte fan blir jag upphetsad av det. 

Är jag med en kvinna tolkar jag hennes vilja utan att hon ens behöver säga något och jag behöver inget nej eftersom hennes blick och kroppsspråk säger allt.

Så nu när nya samtyckeslagen kommer är det kanske dags att i skolor börjar prata om att ha sex tillsammans inte ha sex med någon. Unga grabbar behöver lära sej mer än det de ser i våldtäktsscener inom porren. 

Tolka signaler och känna in och är det så svårt som vissa verkar tycka så fråga om det känns okej. Det är inte så svårt och det behöver inte vara så att stämningen förstörs eftersom ibland behöver man änså stanna upp lite och inte ha så jäkla bråttom.

Jag kommer aldrig avsäga min manlighet för andra mäns agerande, men jag kommer aldrig blunda för deras agerande heller. Hur ska jag med min syn på manlighet kunna sitta tyst och inte göra något så jag väljer att handla. Inte för att jag känner skam som man utan för att jag vill växa i det jag väljer att se som manlighet.

För mej är det så otroligt starkt att se andra män som visar empati och handlingskraft. Män som vågar stå emot trycket i #metoo debatten på kvinnans sida. För det är svårt till och med för mej som stark, vit man att möta motståndet i den fega manlighetskulturen.

Det är så otroligt mycket förlöjligande, förminskande och bortförklarande. Som att gå in i en vägg av okunskap eller ovilja. Så jag kan bara ana hur det är för en utsatt kvinna på andar sidan.

Sen tycker jag inte heller det är så jäkla manligt att vilja utvisa kvinnor och barn(samt pappor såklart) till krig, svält, tortyr och död. Lika lite som jag tycker det är manligt att könsstympa, tvångsäktenskap eller annat tvång. 

Detta är min syn på manlighet det och självklart så har varje person rätt att känna sin egen tillhörighet om de har ett sådant behov.