Logga in
Har de smakat starkt i Moderaterna? Mats Pettersson Mats Pettersson
Vädersponsor:

det måste vara jobbigt att vara man

Det måste vara jobbigt att vara man, just för att män är dom som syns och hörs mest, tänk vilken press ni måste känna över att säga roliga och bra grejer, fast ja om ni inte gör det så har ni i alla fall polarna som stöttar er, dunkar er i ryggen och säger “bra jobbat fan!”

Det måste vara jobbigt att vara man, speciellt när ni går hem från krogen och går bakom en tjej som vänder sig om lite då och då, ser rädd ut och misstänker att du ska våldta henne. Men du är ju snäll, så det är ju tråkigt att hon ska behöva vara rädd för dig, du är ju bara en vanlig snäll kille som inte vill en fluga något ont.

Det måste vara jobbigt att vara man och tjäna lite mer än vad kvinnor gör, eller det bara kanske känns gött att ni får lite mer cash helt enkelt. Vad vet jag? Jag är ju inte man.

Det måste vara jobbigt att bli hatad hela tiden, eller ja, jag hatar antagligen inte dig som person, men jag avskyr mansnormen och det som män gör. För vem tycker om någon som våldtar en person mitt under en konsert, eller i hemmet, eller på stan? Det är vi nog alla ganska överens om att ingen gör. Problemet är bara att det är så många män som blir så upprörda av att vi säger att vi hatar män, men är det egentligen konstigt att vi avskyr fenomenet män? Jag tycker inte det, för som kvinna så är jag alltid på min vakt. På valborg skickade jag ett sms till en ung tjej som jag bryr mig om, där jag skrev att hon ska ta det lugnt under kvällen och helst inte gå hem själv. HUR SKEVT ÄR INTE DET? Att jag på riktigt varnar henne att inte gå hem själv, för att hon kan bli våldtagen av en man någonstans. Hon ska väl inte behöva oroa sig, det är väl männen som ska hålla band på sig själva och inte känna att dom måste våldta någon, eller om dom ens nu har några känslor, för vem kan ha ett uns vett i huvudet när man våldtar någon.

Och ni män som klagar på att vi hatar män, ni borde i stället klaga på varandra, för det är inte kvinnor som gör att kvinnor är rädd för män, det är männens ansvar. När män slutar våldta, då kanske det blir lite enklare att tycka om män.

Ni lever ett hårt liv, ni män. Det måste verkligen vara jobbigt att vara man.

//Antonia

Andas för fan

Visby Terminen har börjat, skolan är igång, jobben rullar på och helt plötsligt ska vi tillbaka till vardagen, i vardagen så ingår allt annat också. Vara ekonomisk, äta nyttigt (inte bara pasta hela tiden, även om det ofta är det studenters mat cirkulerar runt), kanske träna lite, hålla igång hjärnan, ha koll på nyheterna, vara social, ha middagar med tända ljus och trevligt sällskap.

Jag blir trött bara av att läsa det här, det är så mycket press som vi lägger på oss själva (HERREGUUUD NÄR SKA MAN ANDAS DÅ???) och vi tillåter oss inte att ta det lite lugnt. Jag är precis likadan, jag ska alltid göra allt annars så blir jag uttråkad, men jag tror att det börjar ta ut sin rätt på kroppen och själen.

Jag är 25 år gammal, pluggar på heltid och har tagit på mig ett extrajobb utöver studierna, VARFÖR DÅ undrar ni. Jag skulle kunna säga att jag har lite extra tid att göra något av, men sanningen är att jag vill ha mer pengar. Att leva på CSN är inte något lyxigt, det är helt fantastiskt att vi i Sverige har den möjligheten att ta lån och få ett litet bidrag, men det är inte lätt att vara människa med den budgeten. Så jag, mitt stolpskott, har tagit på mig att extraknäcka ca 12 timmar i veckan. Vilket i teorin kan funka hur bra som helst och egentligen så funkar det bra i praktiken, förutom den där lilla detaljen att jag är trött, konstant.

Vilket ni kanske tycker är helt irrelevant för er, men det som jag vill komma fram till är stressen som hänger över oss konstant. Stressen som inte bara handlar om att prestera bra inom skola och jobb, utan den stressen och pressen vi utsätter oss själva för. Det räcker tydligen inte för människan att vara bra nog, utan vi ska hela tiden vara bäst, på allt. Vi ska vara snyggast, vi ska vara den som är mest hälsosam, den som lagar den godaste och nyttigaste maten (den ska speciellt vara bättre än ens vänners middagar), maten måste också se bra ut eftersom den ska upp på instagram.

Så tänker jag också på våra älskade ungar som också känner stress och press att prestera bra, i skolan med betygen, i det sociala och sen ska man ha massa fritidsaktiviteter också. Det är inte konstigt att vi är ett stressat folk, det är som att vi har glömt bort hur man andas och tar det lite lugnt. Det börjar ju innan man ens har kommit in i puberteten, inte konstigt att man blir galen när man är vuxen. Vi kan aldrig ta det lugnt eftersom vi själva inte tillåter oss att ta det lugnt.

Nä hörrni, det är kanske dags att andas lite för fan.

Jag hatälskar vecka 27

Visby Jag älskar att komma från gotland, varje gång som någon undrar vart jag kommer ifrån så sträcker jag lite på ryggen och säger Gotland, samtidigt som jag känner hur hela min kropp fylls med fniss och stolthet. Jag vet att det kan låta töntigt att vara så stolt och patriotisk över den här ön, mina vänner som inte är härifrån blir mest chockade över hur jag kan älska en plats så mycket som jag gör. Men det finns så många anledningar som gör att jag är stolt över den här ön, inte bara för att den är riktigt jävla vacker, den största anledningen är gotlänningarna. Speciellt under vecka 27, herrejävlar vad jag älskar dom gotländska tanterna som kommer in i butiken jag jobbar i och vill betala med massa tjugolappar. Jag utbrister att jag älskar henne eftersom det är just tjugolappar som jag behöver. Hennes första reaktion är inte att hon vill springa därifrån, utan denna underbara varma lilla tant frågar direkt om jag vill ha fler. Det är alltså denna fantastiska tanten som frågar MIG om jag vill ha fler, hon erbjuder något som antagligen inte kommer gynna henne något alls. Men jag får växla fler tjugolappar av henne och jag tänkte ”det här är en av anledningarna till att jag älskar Gotland”.

Hela grejen handlar kanske egentligen inte om dom där tjugolapparna, utan mer om att det var den första kunden den dagen som faktiskt såg min situation under årets värsta/bästa vecka (beroende på var du jobbar under den veckan). Det var som att hon öppnade upp sin famn och gav mig världens varmaste kram när jag behövde det som mest, gav mig en mentalkram och hejade på mig.

Den här veckan är ju speciell, jag har en så stor hatkärlek till den. För jag har jobbat på många olika ställen under den här veckan genom åren. På hotell, restaurang, butik och inom politiken. Jag kan ju säga att det är absolut skönast att jobba inom politiken, eftersom det är då man får gå på alla härliga grejer som bara finns där för ens fötter. Men när man jobbar med någon av dom grejerna som bara finns där, så är det inte lika härligt längre. Man sitter i skiten för det mesta och längtar tills veckan är över. Samtidigt som det är tio gånger roligare att jobba med service för människor är så glada över att den här veckan finns, speciellt dom som kommer hit för första gången. Dom som har varit här några gånger, det är dom som är värst, som tar sig friheter och tror att dom äger Gotland för en vecka. Dom har ju till viss del rätt, dom kan ju göra i princip vad som helst och kommer undan med det, eftersom vi gotlänningar är så jävla snälla och är riktigt bra på service, vi vill att våra gäster och kunder ska trivas och komma tillbaka, även fast vi avskyr dom ibland.

Jag är inte ensam om att hatälska vecka 27, det händer fantastiska grejer hela tiden. Det är en vecka för demokrati, nya bekantskaper och ny kunskap, men det är också extremt krävande för många. Dom som jobbar för mycket och sover för lite, det är dom gotlänningar som borde få mer kärlek av fastlänningarna. Under den här veckan hör vi ordet tack alldeles för lite, så det är väl därför jag blev så otroligt glad av tanten med tjugolapparna, för det var som att hon sa tack genom en handling utan att hon visste om det. Hon sa tack och bra jobbat genom att hon bara var gullig och snäll mot en trött Antonia. Fan vad jag älskar gotlänningar!

Älskade älskade värld

Visby Hur kommer det sig att året är 2019 och människor fortfarande inte blir accepterade för deras sexuella läggning? Hur är det ens möjligt? Jag förstår verkligen inte.

Nigel Shelby avslutade sitt liv för några dagar sen, anledningen var mobbning. Nigel blev 15 år gammal, han bodde i Alabama och han berättade för sin omgivning att han var homosexuell för två år sen. Och helt plötsligt blev mobbningen för mycket och han avslutade sitt unga liv. Han mobbades på grund av sin sexualitet.

Att en människa avslutar sitt liv är alltid svårt att sätta ord på, det finns inga ord som räcker och alla har sina egna orsaker. Men när det gäller unga människor som avslutar sitt liv på grund av mobbning, då känner jag att jag måste säga något. Även fast jag inte riktigt vet vad jag ska säga, förutom att det gör mig så arg. Jag förstår inte hur barn kan vara så elaka mot andra barn, var kommer det ifrån?

I år är 40 år sedan Socialstyrelsen beslutade att stryka homosexualitet som en sjukdom. Jag tänker att det borde ha hänt mer på 40 år, men varje dag ser vi bevis på att det inte har gjort det. Vår värld är fortfarande homofobisk på många, många sätt. Unga människor mår fortfarande dåligt, och siffran på unga människor som avslutar sina liv är fortfarande inte 0.

Jag kollar på dokumentären ”En armé av älskande” som finns på SVT, om homorörelsen på 70-talet, där män och kvinnor marscherade på Sveriges gator för att kämpa för deras rätt att leva precis som dom vill. En rörelse som vi idag kanske ses som en evighet sen, men den behövs fortfarande. Kampen om allas rätt till att få vara den man är och få älska vem man vill.

Älskade älskade värld, ska det vara så jävla svårt att bara få leva som den människa man föds till.

Förespråkar jag fetma?

Linköping Det blev ganska mycket reaktioner på Helagotlands facebooksida av mitt förra inlägg, där det frågades om folk höll med vad jag sa om att tjock och fin borde vara synonymer. Dom flesta reaktionerna var negativa, man höll inte med om att tjock är något fint och man tyckte att jag förespråkar fetma. 

Jag tycker att det är en väldigt intressant tanke, så jag tänker att jag ska spinna vidare på den så får ni se om ni håller med.

Så jag förespråkar alltså fetma, jag måste speciellt förespråka fetma när jag går på gymmet och tränar tv gånger i veckan med min tjocka kropp, och lyfter 80 kilo i marklyft. Jag lever ett ohälsosamt liv eftersom att jag är tjock, det är en spännande tanke. 

Jag lever ett studentliv i Linköping, med mycket fest och socialt umgänge. Det dricks en del alkohol och fest är väldigt centralt i mångas liv bland studenterna, även i mitt liv. Men om jag skriver att jag ska på fest och att jag gillar det, det betyder alltså att jag förespråkar alkoholism.

Att smala människor pratar om att dom tycker om att dom är smala, det är helt upp till dom. Men betyder det att dom förespråkar anorexi eller bulimi?

Det är faktiskt helt orimligt att säga att någon av dessa saker förespråkar något annat. Jag förespråkar inte fetma, det jag förespårkar är att älska sin egen kropp som den är. Om kroppen inte mår bra så är det självklart att man ska ta hand om den, det är vår kropp som tar oss framåt, det är vår kropp som visar att vi finns till. Men det vi måste prata om är hur mycket vi skambelägger våra kroppar på olika sätt, vi förknippar tjocka människor med något dåligt. Tjocka människor skickas till en specifik avdelning för att handla kläder, eftersom vi är så otroligt fel i samhällets ögon att vi ska handla våra kläder längst bak i butiken. Det jag vill är att vi ska kunna handla kläder på samma ställen som alla andra, att människor ska få må bra i själen även fast man inte ser ut som samhället tycker att man borde se ut. 

Och tycker du att jag förespråkar fetma, då tycker jag att du är en trångsynt och ganska elak människa. Du känner inte mig och jag känner inte dig, men uppenbarligen så har vi båda förutfattade meningar om varandra.

Trevlig helg!

Tjock och fin borde vara synonymer

Visby För några år sen så skrev jag ett blogginlägg som handlade om att tjock och ful inte är synonymer, nu skulle jag vilja vända på steken och prata om att tjock och fin borde vara synonymer.

Vi lever idag i ett samhälle där vi inte vågar ta ordet tjock i vår mun, vi har så länge använt det som ett skällsord där tjock är något negativ. Det är förknippat med ful och fel i samhällets alla rum, en tjock person har helt enkelt fått skylla sig själv för att den är tjock. Det är inte kläderna som är för små, utan samhället menar att det är kroppen som är för tjock. Men vi måste börja tro på ordspråket ”Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder!”, för det finns inga dåliga kroppar utan bara dåliga kläder.

Idag blev jag intervjuad av en tidning i Linköping gällande kroppspositivism och mitt instagramkonto som jag har. Vi pratade om allt möjligt men just med fokuset på hur det är och har varit att växa upp som tjock person. Vi satt ganska länge och jag började prata mer om mer om ordet tjock, eftersom jag själv benämner mig själv som tjock och har inga problem med att andra beskriver mig som tjock. Eftersom det är just ett beskrivande ord för min kroppstyp. Det borde vara lika vanligt som att säga att någon är smal. Reportern frågade i slutet vad hen skulle använda för ord när hen skrev artikeln. Jag sa ”TJOCK, använd det ordet som jag använder. Det kommer säkert vara många som reagerar över att jag använder det ordet, men det är inte ett fult ord.” För mig är det inte något fult alls, det är bara ett beskrivande ord som jag behöver ta tillbaka för att programmera om min hjärna för att förstå att tjock och ful inte är samma sak.

Jag tror att reportern fick en del att tänka på efter vårt samtal, som att det var en helt ny värld som hade öppnats av att jag själv hade benämnt mig som tjock, och även uttryckt mitt hat för orden mullig, stor, rund och kraftig. För jag är tjock och det är fint!

Vi är så himla många människor i den här världen som mår dåligt över vår kropp på olika sätt, en del hatar sin näsa, eller sina armar, eller magen, eller ryggen. Vad är grejen med att vi ska avsky oss själva så mycket att vi lägger mer ond energi på oss istället för god energi. Tänk om vi kunde ta all ond energi och göra om den till något vettigt, lägga den på något intresse eller hobby. Vi hade antagligen lagt 10 000 timmar på det och istället blivit proffs på något helt annat än att hata oss själva.

Jag säger inte att det är lätt, jag säger inte att jag älskar mig själv varje dag. Det jag säger är att i slutändan kommer vi må mycket bättre i själen. För vad som än händer så är det alltid oss själva som vi ska leva med livet ut.

Namn: Antonia Broén
Det här är jag: Feminist, samhällsintresserad och bara jävligt tuff
  • Senaste blogginläggen

Bloggare

Krönikörer