Logga in

Pappakroppen

Linköping Hej på er, det var ett tag sen sist, men det är sånt som händer. 

Jag har faktiskt funderat på om jag ska sluta skriva här, det känns ärligt talat lite underligt att skriva på helagotland när jag inte ens befinner mig på Gotland, jag är ju i Linköping och studerar. Men ibland så kommer jag ju på saker som jag vill skriva om, så jag tänker att så länge som helagotland tycker det är okej att jag skriver här och så länge jag har saker att skriva om, så tänker jag fortsätta helt enkelt.

En sak som jag har tänkt på den senaste tiden är det här med pappakroppen och pappamagen, den nya trenden som innebär att pappor ska vara nöjda med sig själva och sina kroppar. Som när David Lindgren i Melodifestivalen gör ett nummer och blir hyllad av svenska folket för sin pappakropp, kroppen som inte har ett sexpack eller är extremt vältränad. En vanlig kropp helt enkelt. 

Det som jag tycker är mest intressant med just det här att David Lindgren blir hyllad för sin pappakropp är att i samma veva som hela Sverige pratar om pappakroppen, så pratar hela världen om Lady Gagas framträdande på Super bowl och hennes mage. Där folk tycker det är fel och äckligt att hon visar sin mage som inte heller är extremt vältränad. Hon blir helt enkelt fat shamed, där folk tycker att hon borde ha klätt på sig mer och inte visat upp sin naturliga kropp, för det är något man inte gör...

Först och främst förstår jag inte varför det är en sån stor grej att Lady Gaga inte har en perfekt mage och får massa skit för det. Lady Gaga är väl också människa med en mänsklig kropp som inte ser ut som en tvättbräda. David Lindgren blir ju hyllad för att han vågar visa hud i en helt vanlig kropp. Vad är skillnaden?

 

Borde vi inte hylla alla kroppar?

Pappakroppen, mammakroppen, studentkroppen, tonårskroppen. Kroppen är ju helt fantastisk och är oftas väldigt snäll mot oss, då borde väl vi vara snäll mot kroppen tillbalka. Som att tänka snälla saker om den, inte tänka på att kroppen är lite tjock, utan kanske tänka på hur mjuk och mysig den är.

Kontentan av det hela är väl att vi ska vara snälla mot våra egna kroppar men också mot andras kroppar. Kroppen är värdefull och vi borde ta hand om den på alla sätt och vis. Jag brukar titta på min kropp i spegeln och säga något snällt. Det borde ni också göra.

Ta hand om er och era kroppar!

//Antonia

Jag hatälskar vecka 27

Visby Jag älskar att komma från gotland, varje gång som någon undrar vart jag kommer ifrån så sträcker jag lite på ryggen och säger Gotland, samtidigt som jag känner hur hela min kropp fylls med fniss och stolthet. Jag vet att det kan låta töntigt att vara så stolt och patriotisk över den här ön, mina vänner som inte är härifrån blir mest chockade över hur jag kan älska en plats så mycket som jag gör. Men det finns så många anledningar som gör att jag är stolt över den här ön, inte bara för att den är riktigt jävla vacker, den största anledningen är gotlänningarna. Speciellt under vecka 27, herrejävlar vad jag älskar dom gotländska tanterna som kommer in i butiken jag jobbar i och vill betala med massa tjugolappar. Jag utbrister att jag älskar henne eftersom det är just tjugolappar som jag behöver. Hennes första reaktion är inte att hon vill springa därifrån, utan denna underbara varma lilla tant frågar direkt om jag vill ha fler. Det är alltså denna fantastiska tanten som frågar MIG om jag vill ha fler, hon erbjuder något som antagligen inte kommer gynna henne något alls. Men jag får växla fler tjugolappar av henne och jag tänkte ”det här är en av anledningarna till att jag älskar Gotland”.

Hela grejen handlar kanske egentligen inte om dom där tjugolapparna, utan mer om att det var den första kunden den dagen som faktiskt såg min situation under årets värsta/bästa vecka (beroende på var du jobbar under den veckan). Det var som att hon öppnade upp sin famn och gav mig världens varmaste kram när jag behövde det som mest, gav mig en mentalkram och hejade på mig.

Den här veckan är ju speciell, jag har en så stor hatkärlek till den. För jag har jobbat på många olika ställen under den här veckan genom åren. På hotell, restaurang, butik och inom politiken. Jag kan ju säga att det är absolut skönast att jobba inom politiken, eftersom det är då man får gå på alla härliga grejer som bara finns där för ens fötter. Men när man jobbar med någon av dom grejerna som bara finns där, så är det inte lika härligt längre. Man sitter i skiten för det mesta och längtar tills veckan är över. Samtidigt som det är tio gånger roligare att jobba med service för människor är så glada över att den här veckan finns, speciellt dom som kommer hit för första gången. Dom som har varit här några gånger, det är dom som är värst, som tar sig friheter och tror att dom äger Gotland för en vecka. Dom har ju till viss del rätt, dom kan ju göra i princip vad som helst och kommer undan med det, eftersom vi gotlänningar är så jävla snälla och är riktigt bra på service, vi vill att våra gäster och kunder ska trivas och komma tillbaka, även fast vi avskyr dom ibland.

Jag är inte ensam om att hatälska vecka 27, det händer fantastiska grejer hela tiden. Det är en vecka för demokrati, nya bekantskaper och ny kunskap, men det är också extremt krävande för många. Dom som jobbar för mycket och sover för lite, det är dom gotlänningar som borde få mer kärlek av fastlänningarna. Under den här veckan hör vi ordet tack alldeles för lite, så det är väl därför jag blev så otroligt glad av tanten med tjugolapparna, för det var som att hon sa tack genom en handling utan att hon visste om det. Hon sa tack och bra jobbat genom att hon bara var gullig och snäll mot en trött Antonia. Fan vad jag älskar gotlänningar!

Älskade älskade värld

Visby Hur kommer det sig att året är 2019 och människor fortfarande inte blir accepterade för deras sexuella läggning? Hur är det ens möjligt? Jag förstår verkligen inte.

Nigel Shelby avslutade sitt liv för några dagar sen, anledningen var mobbning. Nigel blev 15 år gammal, han bodde i Alabama och han berättade för sin omgivning att han var homosexuell för två år sen. Och helt plötsligt blev mobbningen för mycket och han avslutade sitt unga liv. Han mobbades på grund av sin sexualitet.

Att en människa avslutar sitt liv är alltid svårt att sätta ord på, det finns inga ord som räcker och alla har sina egna orsaker. Men när det gäller unga människor som avslutar sitt liv på grund av mobbning, då känner jag att jag måste säga något. Även fast jag inte riktigt vet vad jag ska säga, förutom att det gör mig så arg. Jag förstår inte hur barn kan vara så elaka mot andra barn, var kommer det ifrån?

I år är 40 år sedan Socialstyrelsen beslutade att stryka homosexualitet som en sjukdom. Jag tänker att det borde ha hänt mer på 40 år, men varje dag ser vi bevis på att det inte har gjort det. Vår värld är fortfarande homofobisk på många, många sätt. Unga människor mår fortfarande dåligt, och siffran på unga människor som avslutar sina liv är fortfarande inte 0.

Jag kollar på dokumentären ”En armé av älskande” som finns på SVT, om homorörelsen på 70-talet, där män och kvinnor marscherade på Sveriges gator för att kämpa för deras rätt att leva precis som dom vill. En rörelse som vi idag kanske ses som en evighet sen, men den behövs fortfarande. Kampen om allas rätt till att få vara den man är och få älska vem man vill.

Älskade älskade värld, ska det vara så jävla svårt att bara få leva som den människa man föds till.

Förespråkar jag fetma?

Linköping Det blev ganska mycket reaktioner på Helagotlands facebooksida av mitt förra inlägg, där det frågades om folk höll med vad jag sa om att tjock och fin borde vara synonymer. Dom flesta reaktionerna var negativa, man höll inte med om att tjock är något fint och man tyckte att jag förespråkar fetma. 

Jag tycker att det är en väldigt intressant tanke, så jag tänker att jag ska spinna vidare på den så får ni se om ni håller med.

Så jag förespråkar alltså fetma, jag måste speciellt förespråka fetma när jag går på gymmet och tränar tv gånger i veckan med min tjocka kropp, och lyfter 80 kilo i marklyft. Jag lever ett ohälsosamt liv eftersom att jag är tjock, det är en spännande tanke. 

Jag lever ett studentliv i Linköping, med mycket fest och socialt umgänge. Det dricks en del alkohol och fest är väldigt centralt i mångas liv bland studenterna, även i mitt liv. Men om jag skriver att jag ska på fest och att jag gillar det, det betyder alltså att jag förespråkar alkoholism.

Att smala människor pratar om att dom tycker om att dom är smala, det är helt upp till dom. Men betyder det att dom förespråkar anorexi eller bulimi?

Det är faktiskt helt orimligt att säga att någon av dessa saker förespråkar något annat. Jag förespråkar inte fetma, det jag förespårkar är att älska sin egen kropp som den är. Om kroppen inte mår bra så är det självklart att man ska ta hand om den, det är vår kropp som tar oss framåt, det är vår kropp som visar att vi finns till. Men det vi måste prata om är hur mycket vi skambelägger våra kroppar på olika sätt, vi förknippar tjocka människor med något dåligt. Tjocka människor skickas till en specifik avdelning för att handla kläder, eftersom vi är så otroligt fel i samhällets ögon att vi ska handla våra kläder längst bak i butiken. Det jag vill är att vi ska kunna handla kläder på samma ställen som alla andra, att människor ska få må bra i själen även fast man inte ser ut som samhället tycker att man borde se ut. 

Och tycker du att jag förespråkar fetma, då tycker jag att du är en trångsynt och ganska elak människa. Du känner inte mig och jag känner inte dig, men uppenbarligen så har vi båda förutfattade meningar om varandra.

Trevlig helg!

Tjock och fin borde vara synonymer

Visby För några år sen så skrev jag ett blogginlägg som handlade om att tjock och ful inte är synonymer, nu skulle jag vilja vända på steken och prata om att tjock och fin borde vara synonymer.

Vi lever idag i ett samhälle där vi inte vågar ta ordet tjock i vår mun, vi har så länge använt det som ett skällsord där tjock är något negativ. Det är förknippat med ful och fel i samhällets alla rum, en tjock person har helt enkelt fått skylla sig själv för att den är tjock. Det är inte kläderna som är för små, utan samhället menar att det är kroppen som är för tjock. Men vi måste börja tro på ordspråket ”Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder!”, för det finns inga dåliga kroppar utan bara dåliga kläder.

Idag blev jag intervjuad av en tidning i Linköping gällande kroppspositivism och mitt instagramkonto som jag har. Vi pratade om allt möjligt men just med fokuset på hur det är och har varit att växa upp som tjock person. Vi satt ganska länge och jag började prata mer om mer om ordet tjock, eftersom jag själv benämner mig själv som tjock och har inga problem med att andra beskriver mig som tjock. Eftersom det är just ett beskrivande ord för min kroppstyp. Det borde vara lika vanligt som att säga att någon är smal. Reportern frågade i slutet vad hen skulle använda för ord när hen skrev artikeln. Jag sa ”TJOCK, använd det ordet som jag använder. Det kommer säkert vara många som reagerar över att jag använder det ordet, men det är inte ett fult ord.” För mig är det inte något fult alls, det är bara ett beskrivande ord som jag behöver ta tillbaka för att programmera om min hjärna för att förstå att tjock och ful inte är samma sak.

Jag tror att reportern fick en del att tänka på efter vårt samtal, som att det var en helt ny värld som hade öppnats av att jag själv hade benämnt mig som tjock, och även uttryckt mitt hat för orden mullig, stor, rund och kraftig. För jag är tjock och det är fint!

Vi är så himla många människor i den här världen som mår dåligt över vår kropp på olika sätt, en del hatar sin näsa, eller sina armar, eller magen, eller ryggen. Vad är grejen med att vi ska avsky oss själva så mycket att vi lägger mer ond energi på oss istället för god energi. Tänk om vi kunde ta all ond energi och göra om den till något vettigt, lägga den på något intresse eller hobby. Vi hade antagligen lagt 10 000 timmar på det och istället blivit proffs på något helt annat än att hata oss själva.

Jag säger inte att det är lätt, jag säger inte att jag älskar mig själv varje dag. Det jag säger är att i slutändan kommer vi må mycket bättre i själen. För vad som än händer så är det alltid oss själva som vi ska leva med livet ut.

Feminist eller inte feminist, så länge du inte är oskön

Visby Gud vad jag önskar att Internationella kvinnodagen inte fanns, eller rättare sagt, att det inte hade behövts finnas. Alla pratar hela tiden om hur jämställt Sverige är, för att det är ett av världens mest jämställda länder. Det kanske är sant, men innebär det alltså att vi bara ska sluta nu, bara låta samhället vara och låta det knalla på som att allt är lugnt?

Personligen så tycker jag ju att det inte är så, jag tycker inte att det är så bra som det kan bli. Det finns så mycket som vi behöver ändra på i samhället att jag inte ens orkar skriva allt, för det tar fan aldrig slut. Varje dag så möter kvinnor utmaningar på olika sätt. Många tror att det handlar om att vi ska ha lika lön för lika arbete (det hade varit härligt om det bara handlade om det, då hade kanske kampen blivit lite lättare). Men så är det ju inte. Det är så himla mycket mer.

Det är som att vi aldrig gör något rätt, om vi sminkar oss så sminkar vi oss för mycket och om vi inte sminkar oss så är vi fula. Eller när en tjej har mycket sex, då anses man vara en slampa (och man får även höra att man förtjänar att bli våldtagen för att man är så lösaktig), men har man då istället inte sex överhuvudtaget så är man för pryd (och då får man höra att man bara behöver lite kuk). Det tar liksom aldrig slut.

Det som nog egentligen är det värsta att det många gånger är kvinnor som säger det här till andra kvinnor. Varför kan vi inte bara backa varandra och uppmuntra varandra till att leva som man vill (så länge man inte gör någon annan illa)? För det rör väl inte någon annan i ryggen om jag sminkar mig väldigt mycket ena dagen och sen nästa dagen går jag direkt upp ur sängen utan att ens kolla mig i spegeln? Det har ju ingen annan att göra med. Det är som att vi är så inne i patriarkatets klor och har tappat makten över oss själva, så att vi inte ens kan ta egna beslut och tänka efter över vad det är vi säger eller tänker.

Om vi ska kunna förändra samhället och vårt sätt att tänka så måste vi ju för fan hålla ihop. Vi måste komma ihåg att tacka och hylla dom kvinnor före oss, utan dom hade jag aldrig vågat vara den jag är. Det betyder också att det är min och din uppgift att göra likadant för nästa generation kvinnor, utan oss kan inte framtidens kvinnor fortsätta kampen. Kampen har bara börjat och den kommer inte ta slut, vi har för mycket som behöver förändras.

Även om just du kanske inte kallar dig för feminist så betyder det inte att du har rätt att snacka skit om andra kvinnor, du vill väl inte att vi ska backa 100 år i tiden? Plus att det är ett fruktansvärt trist beteende att vara en otrevlig person. Så försök att ändra ditt tänk, jag säger inte att du måste bli feminist, jag säger bara att det faktiskt finns en anledning till att feminismen behövs. För utan den hade du antagligen inte haft det livet du idag har.

Namn: Antonia Broén
Det här är jag: Feminist, samhällsintresserad och bara jävligt tuff
  • Senaste blogginläggen

Bloggare

Krönikörer