Logga in
Har de smakat starkt i Moderaterna? Mats Pettersson Mats Pettersson
Vädersponsor:

Pappakroppen

Linköping Hej på er, det var ett tag sen sist, men det är sånt som händer. 

Jag har faktiskt funderat på om jag ska sluta skriva här, det känns ärligt talat lite underligt att skriva på helagotland när jag inte ens befinner mig på Gotland, jag är ju i Linköping och studerar. Men ibland så kommer jag ju på saker som jag vill skriva om, så jag tänker att så länge som helagotland tycker det är okej att jag skriver här och så länge jag har saker att skriva om, så tänker jag fortsätta helt enkelt.

En sak som jag har tänkt på den senaste tiden är det här med pappakroppen och pappamagen, den nya trenden som innebär att pappor ska vara nöjda med sig själva och sina kroppar. Som när David Lindgren i Melodifestivalen gör ett nummer och blir hyllad av svenska folket för sin pappakropp, kroppen som inte har ett sexpack eller är extremt vältränad. En vanlig kropp helt enkelt. 

Det som jag tycker är mest intressant med just det här att David Lindgren blir hyllad för sin pappakropp är att i samma veva som hela Sverige pratar om pappakroppen, så pratar hela världen om Lady Gagas framträdande på Super bowl och hennes mage. Där folk tycker det är fel och äckligt att hon visar sin mage som inte heller är extremt vältränad. Hon blir helt enkelt fat shamed, där folk tycker att hon borde ha klätt på sig mer och inte visat upp sin naturliga kropp, för det är något man inte gör...

Först och främst förstår jag inte varför det är en sån stor grej att Lady Gaga inte har en perfekt mage och får massa skit för det. Lady Gaga är väl också människa med en mänsklig kropp som inte ser ut som en tvättbräda. David Lindgren blir ju hyllad för att han vågar visa hud i en helt vanlig kropp. Vad är skillnaden?

 

Borde vi inte hylla alla kroppar?

Pappakroppen, mammakroppen, studentkroppen, tonårskroppen. Kroppen är ju helt fantastisk och är oftas väldigt snäll mot oss, då borde väl vi vara snäll mot kroppen tillbalka. Som att tänka snälla saker om den, inte tänka på att kroppen är lite tjock, utan kanske tänka på hur mjuk och mysig den är.

Kontentan av det hela är väl att vi ska vara snälla mot våra egna kroppar men också mot andras kroppar. Kroppen är värdefull och vi borde ta hand om den på alla sätt och vis. Jag brukar titta på min kropp i spegeln och säga något snällt. Det borde ni också göra.

Ta hand om er och era kroppar!

//Antonia

Mansplaining

Ett ord som kommer att provocera lika många som ordet hen, eller ja det kanske kommer att provocera när ni förstår vad det betyder. För när ni väl förstår vad det betyder så kommer ni antagligen förstå att ni är en del av problemet. Men det är okej, ni kan bättra er.

För det är såhär, män har en förmåga där dom mer än gärna vill förklara allt så att alla ska förstå, speciellt så att kvinnor ska förstår vad det är dom menar. Många gånger vill dom förklara så himla mycket att dom inte ens tänker på att personen som dom förklarar för kanske redan vet vad det handlar om. Man förklarar så grundligt och bra för att alla ska förstå in i minsta detalj, och gärna så förklarar man lite mer än så.

Många unga tjejer är ofta med om det här, där dom får mycket förklarat för sig. Ungefär som när killar förklarar hur det är att ha mens, hur ont det gör, hur arg man blir, hur mycket det blöder. GRABBAR! Ni har ingen koll, ni kanske borde låta dom som har mens, snacka om hur det är att ha mens.

Varför ska någon komma och förklara saker som jag redan har koll på? Jag förstår verkligen inte varför man inte kan ha en öppen konversation i stället, jag är inte tappad, jag är faktiskt ganska smart, så tror inte att jag inte har koll.

Här kommer en lite förklaring till ordet och fenomenet mansplaining från sidan mansplaining.se, det är förresten en bra sida, kolla in den.

"Ordet mansplaining är ett teleskopord (portmanteau) bildat av de engelska orden “man” och “explaining” och innebär att förklara något för någon på ett överlägset och/eller förminskande sätt. Det är oftast män som gör sig skyldiga till detta beteende även om det inte behöver begränsas till män."

Till slut så blir man trött, så himla trött på att män ska förklara livet för mig, vad som händer i EU, varför priserna sjunker på hotellen i Stockholm under sommaren, varför det är så roligt att Island har tagit sig så långt i fotbolls EM. JAG VET! Och om jag inte hade vetat, då hade jag frågat om jag hade brytt mig. 

Så killar, män, gubbar, pojkar osv, tänk efter och sluta mansplaina. Tack!

//Antonia

Hur du får strandkroppen 2016

Nu är det sommar och jag är så jävla trött på kropphetsen, den som började direkt efter nyår med löften om att träna hela våren för att ha en slimmad kropp till "stranden 2016". Har vi verkligen inte kommit längre än så? På riktigt.

Jag blir bara så trött att jag inte riktigt vet vad jag ska ta vägen. Att vara smal är något som jag alltid har drömt om (ibland så drömmer jag fortfarande om det), och jag är inte ensam om det. Dom som är smala verkar ju ha det goaste livet, i alla fall så säger alla tidningar, serier, filmer, reklamer osv det. En tjock person som skrattar när den dricker en god svalkande läsk i sommarvärmen, har ni sett det? Inte jag heller.

Eller har ni sett ett tjockt par som kysser varandra på film? Har ni gjrot det så har det säkert varit karaktärer som är dom där roliga personerna som det är menat att man ska skratta åt. För av någon konstig anledning så är aldrig huvudkaraktärerna tjocka, och om dom är det så är det en komedi. Nu får ni inte missförstå mig och tro att jag hatar smala människor, det gör jag verkligen inte, det är ju bara en kropp. Men andledningen till att jag skriver om det här är för att det är inte så många som pratar om tjocka. Eller vi pratar om att alla är lika mycket värda osv, men så fort man börjar snacka om att det är ganska nice att va tjock så ballar världen ur och säger att man är ohälsosam. Jag blir så trött.

I sommar ska jag gå omkring i korta kjolar, tröjor, bikini och alla andra kläder som jag vill ha på mig, om ni tycker det är jobbigt, så får ni väl göra det. Jag vill inte gömma min kropp för att någon blir ombekväm. För jag tänker ha en strandkropp 2016, min strand kropp är en helt vanlig kropp som är på stranden, år 2016.

Älskade ni, åk till stranden, sola och bada, drick saft, spring ifrån getingarna, skratta. Gör allt det där i din egen kropp, en strandkropp. Va stolt över din kropp, visa upp den, och visa att du inte skäms över din kropp för dom som ser upp till dig, det är då vi påverkar på riktigt.

Va stolt på stranden med strandkroppen 2016!

//Antonia

"Det var här de sköt i höstas"

Paris Just nu så är jag i Paris och hälsar på min vän som bor här. Det är verkligen en fantastisk stad, precis som alla säger. Staden är som filmerna målar upp, klyschig och vacker.

Igår när jag kom hit så gick vi ut och tog ett glas vin på baren precis bredvid lägenheten vi bor i. Vi sätter oss ner och personerna bredvid oss börjar prata och är väldigt trevliga, sen säger en av dom "Ni vet om vad det här är för ställe va?"
Jag tittar på min vän som säger "Jo Antonia, såhär är det. Det är en av barerna som dom sköt på i höstas."
Jag blev lite tagen och väldigt tyst, lutade mig tillbaka och tänkte.
Min vän sa "Men det är väldigt fint, för dom har bytt ut alla fönster och fixat i ordning, och på öppningsdagen så var det fullt med folk här som hade bestämt sig för att visa att dom inte är rädda. Visst är det fint?"

Det var en fin stämning på stället, en gemenskap som inte går att förklara. Ett folk som enar sig, visar att tillsammans är vi starka.
Som nu, vi behöver gemenskap med det som hände i Orlando. Vi alla behöver stå enade i rätten om att få vara den man är och älska vem man vill. Det ska inte handla om kön, könsidentitet eller sexuell läggning. Trans, homo, queer, bi, homo, listan fortsätter.
Vi är människor. Punkt!

Älska den du älskar, klä dig som du vill, använd vilket pronomen du vill, du är inte ensam.
Vi är inte ensamma, vi håller varandras händer när det är svårt, vi kämpar tillsammans och vi ska inte vara rädda.

Ta hand om varandra. Vi har bara ett liv, ta vara på det. Älska mer.

//Antonia

 

Glad tisdag!

Visby  

Hej på er!

Idag är det tisdag om någon kanske har missat det, och igår var det måndag. En vanlig sketen måndag, eller ja det var ju röd dag, så vissa var lediga (det var inte jag, men jag var inte ledsen för det), och en del kanske tyckte att det var en helt sagolik och speciell dag. Jag är inte en av dom, för jag vet inte varför vi firar vår nationaldag, den är inte så mycket att skryta om.

Om det faktiskt finns något som vi borde fira så är det väl kanske att Sverige är ett ganska gött land, jag skulle välja Sverige och Gotland alla dagar i veckan. Det är klart det finns mycket (med betoning på mycket) som skulle kunna förbättras, men jag är så himla stolt över att vara svensk och gotlänning vissa dagar. Speciellt det senaste halvåret och året, då vi gotlänningar har varit så otroligt mänskliga mot människor som har flytt från sina länder, och vi på Gotland har tagit emot dom med öppna armar.

Jag fick frågan om jag ville vara med och lära ut svenska på ett flyktingboende i våras, självklart sa jag ja och det var helt underbart. Jag har aldrig fått så mycket kärlek, skratt och värme från människor som jag inte ens kan förstå, och dom kunde ju självklart inte förstå vad vi sa heller. Men vi kom långt med skratt, kroppsspråk och en white board (vi fick verkligen till våra ritkunskaper där i slutet). Jag har fortfarande kontakt med några av dom vi undervisade och idag säger dom att dom saknar Gotland. Jag förstår dom, Gotland är fantastiskt på många sätt och vis, men det är nog människorna och medmänskligheten som vi har på den här ön, som gör allt.

Det är klart att det är kul att vara ledig (om man har tur) en gång om året för att vi firar något (som vi inte riktigt vet vad), men då tycker jag hellre att vi ska ta vara på varje dag, och inse att vi är ganska goa människor, som välkomnar andra goa människor med öppna armar.

Så ha en glad tisdag och välkomna människor med öppna armar. Det blir kul, jag lovar!

//Antonia, med öppna armar och ett stort leende

XOXO // tjockisen

Visby Jag skrev ju häromdagen om att jag är tjock och snygg, vilket uppenbarligen upprörde en del människor, det var ganska spännande måste jag medge. Vet ni om att vi pratar så otroligt mycket om våra kroppar, men när vi gör det på ett postivit sätt så verkar det som att det är något dåligt. För det verkar vara helt okej att klanka ner på sig själv och andra hela tiden, men så fort man uppskattar sig själv så är man en dålig människa med hybris, det är väl inte så dåligt att tycka att man är snygg?

Så jag tänkte helt enkelt fortsätta och tycka att jag är snygg, samtidigt som jag pratar om hur det är att vara tjock. För vi är ganska många, men fortfarande så är det “mest vanligt” att vara smal. Bara för att man är tjock så betyder det inte att man vill synas mer eller mindre jämfört med en smal person, man vill fortfarande kunna välja samma kläder som någon annan. Jag struntar i att gå in i vissa butiker för jag vet att jag inte kommer i kläder där, det är omöjligt. Och hur många gånger har man inte stått i ett provrum och önskat att nu funkar nästa par byxor, för jag orkar inte stå här längre och känna mig ful, svettig och äcklig. Det är så vanligt, så därför har den snälla klädbranchen alltid prioriterat oss tjocka, så vi har fått en hel EGEN avdelning i nästan alla butiker. Vi är ju så extremt speciella, så vi måste ha en avdelning med mycket svarta kläder och ganska mycket strass (av någon konstigt anleding). Jag har ju då aldrig varit ett stort fan av svarta kläder, så det har liksom inte riktigt funkat för mig, jag har hittat mina egna och speciella ställen där jag känner mig bekväm och faktiskt kan få på mig kläderna.

 

Men vet ni va älskade tjocka människor, Lindex, dom ska fan göra oss till en del av gänget. VI SLIPPER STRASSEN OCH DET SVARTA! Dom ska inte ha en speciell avdelning för oss, vi får va en del av gemenskapen. ÄNTLIGEN! Lyckan! I augusti så händer det, och även fast ni kanske inte tror på mig så är det en stor grej (älskar min lilla ordvits där), i augusti så kommer jag inte känna mig som en tjock utböling som ska gå till min sida av affären och handla mina kläder, utan jag ska gå in på Lindex och kolla ÖVERALLT!

In your face samhället!

XOXO// tjockisen

 

Namn: Antonia Broén
Det här är jag: Feminist, samhällsintresserad och bara jävligt tuff
  • Senaste blogginläggen

Bloggare

Krönikörer