Logga in

Tjock och fin borde vara synonymer

Visby För några år sen så skrev jag ett blogginlägg som handlade om att tjock och ful inte är synonymer, nu skulle jag vilja vända på steken och prata om att tjock och fin borde vara synonymer.

Vi lever idag i ett samhälle där vi inte vågar ta ordet tjock i vår mun, vi har så länge använt det som ett skällsord där tjock är något negativ. Det är förknippat med ful och fel i samhällets alla rum, en tjock person har helt enkelt fått skylla sig själv för att den är tjock. Det är inte kläderna som är för små, utan samhället menar att det är kroppen som är för tjock. Men vi måste börja tro på ordspråket ”Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder!”, för det finns inga dåliga kroppar utan bara dåliga kläder.

Idag blev jag intervjuad av en tidning i Linköping gällande kroppspositivism och mitt instagramkonto som jag har. Vi pratade om allt möjligt men just med fokuset på hur det är och har varit att växa upp som tjock person. Vi satt ganska länge och jag började prata mer om mer om ordet tjock, eftersom jag själv benämner mig själv som tjock och har inga problem med att andra beskriver mig som tjock. Eftersom det är just ett beskrivande ord för min kroppstyp. Det borde vara lika vanligt som att säga att någon är smal. Reportern frågade i slutet vad hen skulle använda för ord när hen skrev artikeln. Jag sa ”TJOCK, använd det ordet som jag använder. Det kommer säkert vara många som reagerar över att jag använder det ordet, men det är inte ett fult ord.” För mig är det inte något fult alls, det är bara ett beskrivande ord som jag behöver ta tillbaka för att programmera om min hjärna för att förstå att tjock och ful inte är samma sak.

Jag tror att reportern fick en del att tänka på efter vårt samtal, som att det var en helt ny värld som hade öppnats av att jag själv hade benämnt mig som tjock, och även uttryckt mitt hat för orden mullig, stor, rund och kraftig. För jag är tjock och det är fint!

Vi är så himla många människor i den här världen som mår dåligt över vår kropp på olika sätt, en del hatar sin näsa, eller sina armar, eller magen, eller ryggen. Vad är grejen med att vi ska avsky oss själva så mycket att vi lägger mer ond energi på oss istället för god energi. Tänk om vi kunde ta all ond energi och göra om den till något vettigt, lägga den på något intresse eller hobby. Vi hade antagligen lagt 10 000 timmar på det och istället blivit proffs på något helt annat än att hata oss själva.

Jag säger inte att det är lätt, jag säger inte att jag älskar mig själv varje dag. Det jag säger är att i slutändan kommer vi må mycket bättre i själen. För vad som än händer så är det alltid oss själva som vi ska leva med livet ut.

Feminist i en mansstyrd värld

Tjenare!

Nu är jag här igen. Jag tror att sommaren tog död på mitt skrivande lite, men nu känns det bättre, så jag tänkte att jag ska fortsätta skriva här (alltså provocera uppenbarligen).

Igår var jag ute på krogen och hade det trevligt med mina vänner, en väldigt bra kväll för er som undrar. En grej som hände, som gjorde mig så varm ända in hjärteroten var när en person kom fram till mig och bara överöste mig med komplimanger och pepp för det jag gör här. För det är så, vi är många som kämpar med den feministiska kampen varje dag. Alla ni som tar kampen på jobbet, inte håller tyst och är den där jobbiga som hela tiden vill prata om dom "jobbiga feministgrejerna". FÖRSTÅR NI HUR BRA NI ÄR??? Det är vi som gör jobbet, det är vi som drar lasset och fan vad tungt det lasset ibland.

Jenny Persson som är en av få kvinnliga krönikörer i GT som i lördags skrev om hur hon också hade velat gå med bar överkropp, för det hade varit gött. Men då hade väl så många män ballat ur på grund av att dom ser ett par bröst, antingen hade kåtheten slagit till och dom hade inte vetat hur dom skulle bete sig, eller så hade folk kommenterat på att det är ju äckligt att visa upp brösten, det är något privat... osv.... 

Det är så jävla grymt att du skriver om det Jenny! Fan va bra du är, sluta inte! Vi behöver bli fler, fler som snackar om dom här sakerna. 

Ibland tror jag att vi fokuserar för mycket på det negativa, eller mer att vi försöker trycka ner varandra för att ta sig till toppen. Det är fel taktik! Vi ska ge komplinmanger till varandra, vi ska uppmuntra och hejja på varandra. Stötta, backa, peppa! Vi måste helt enkelt hålla ihop. För att vara feminist i en mansstyrd värld, det är inte lätt.

Det är till och med lättare att vara man, och det är ju tydligen ganska svårt.

//Antonia

Är jag verkligen så farlig?

Jag har tänkt på det här med feminism. Varför gör det folk så upprörda? Varför tycker folk illa om någon för att dom säger att dom är feminister? Personligen har jag lite svårt för dom som inte kan säga att dom är feminister, feminismen handlar ju om att alla ska vara lika mycket värda, att män och kvinnor inte ska behandlas olika på grund av sitt kön.

Sen finns det ju olika typer av feminister. Såhär: Alla gillar inte samma choklad, en del gillar 70% choklad, en annan avskyr apelsinchoklad och någon är fullkomligt nöjd med mjölkchoklad. Vilken av dom här chokladerna är inte en choklad? Vi tycker om olika typer av grader på choklad och på feminismen. En del kanske inte tycker om choklad alls, men det betyder ju inte att choklad inte finns. Den existerar, jag lovar. Likadant med feminsmen, den finns där av en anledning. Enligt tidningen Metro så kallar sig 1 av 4 svenskar sig för feminister och ca 48% av dom rödgröna kallar sig för feminister. Att kalla sig för feminist skadar ingen, det är ett ställningstagande som säger att man uppmärksammar ett problem som finns i samhället. Det är ett problem att kvinnor har sämre lön än män, det är ett problem att våldtäkter händer, det är ett problem att unga kvinnor inte känner sig trygga när dom går på stan, det är ett problem att vi behandlar människor olika på grund av kön....

Jag kan fortsätta hur länge som helst, en del kommer säga emot mig, en del kommer hålla med mig. Jag tycker det är ett problem att alla inte kallar sig för feminister, jag tycker också det är ett problem att alla inte kallar sig för antirasist. För det är en sak att säga att du inte är rasist, men ett helt annat ställningstagande och säga att du är antirastist. Lika så är det att säga att du står upp för jämställdhet (vem gör inte det), men när du säger att du är feminist,då det är på riktigt.

Jag tycker det är ganska intressant och se hur alla reagerar på att jag skriver här. Dom som pratar med mig säger bra grejer, men dom som inte håller med mig kommenterar i stället. Eller ja, det är någon som har ringt mig också, men jag tror att dom mest hade det tråkigt på en förfest och ville provocera, det rörde mig inte så mycket i ryggen.

En del verkar vara lite skrämda av mig, eller jag kanske har fel. Jag är väl inte så farlig... eller? Jag är ju bara en feminist.
//Antonia

Vi måste höja våra röster för att höras

Visby
“Varför har tjejer så tunna röster, varför har tjejer så svårt att höras?
Ska en tjej sitta tyst, va
å bara hoppas att någon kille
ska säja det hon tänkt
eller ska hon resa sej upp,
andas djupt med magen och skrika
OM NI BARA HÅLLER KLAFFEN OCH LYSSNAR
så hör ni nog vad jag vill säga
Å å å tjejer Å å å tjejer vi måste höja våra röster för att höras”
Kampsånger är bland det bästa jag vet, det ger mig alltid rysningar och det ger mig alltid hopp. Just den här låten har varit väldigt viktig för mig ända sen jag första gången hörde den (lyssna på låten här). En kampsång som handlar om att vi brudar ska ta plats, vi får lov att vara frispråkiga och prata om det vi vill prata om, och vi måste hålla ihop. För ni vi skriker tillsammans då finns det inte en jävel som kan tysta oss.
Jag vet om att jag är väldigt öppen med mig själv och min kropp, en del tycker att det kan vara lite obehagligt att veta så mycket om mig som dom gör, men jag har ju fortfarande vänner, så jag är väl inte helt dum i huvudet. En del verkade tycka att det jag skrev tidigare var jobbigt för dom, en del blev lite kränkta uppenbarligen. Det måste ju betyda att jag sa något som folk tog åt sig, dom känner sig träffade helt enkelt. Spännande. Människor är ju intressanta.
Men det som jag faktiskt vill prata om just nu är systerskapet, feminismen som har stärkt mig så otroligt mycket. Den som har hjälpt mig inse vem jag är, vem jag kan bli och hur viktig jag är. Feminsimen har lärt mig att älska min kropp, för det är inte mig det är fel på, det är samhället som har fått oss tycka att det är snyggt att vara smal. Det var feminismen som visade mig det. Feminismen har fått mig att växa som person, bli mer inlyssnande och inte bara bli arg när någon säger något dumt, jag har lärt mig förstå att det finns något djupare i varför vi tycker och tänker som vi ofta gör, att det finns strukturer och vi alla påverkas av dom.
Men jag glad att jag är en del av gemenskapen, systerskapet, vi brudar som backar varandra, håller varandras ryggar och aldrig känner mig ensam när jag har mina systrar med mig. Jag önskar att alla fick uppleva den gemenskapen som feminsmen skapar.
Jag vill tacka feminismen för idag så vågar jag resa mig upp, ta i med magen och skrika OM NI BARA HÅLLER KLAFFEN OCH LYSSNAR så hör ni nog vad jag vill säga.
Det vågade jag inte tidigare. Det är därför jag älskar den feministiska kampen och systerskapet.

det måste vara jobbigt att vara man

Det måste vara jobbigt att vara man, just för att män är dom som syns och hörs mest, tänk vilken press ni måste känna över att säga roliga och bra grejer, fast ja om ni inte gör det så har ni i alla fall polarna som stöttar er, dunkar er i ryggen och säger “bra jobbat fan!”

Det måste vara jobbigt att vara man, speciellt när ni går hem från krogen och går bakom en tjej som vänder sig om lite då och då, ser rädd ut och misstänker att du ska våldta henne. Men du är ju snäll, så det är ju tråkigt att hon ska behöva vara rädd för dig, du är ju bara en vanlig snäll kille som inte vill en fluga något ont.

Det måste vara jobbigt att vara man och tjäna lite mer än vad kvinnor gör, eller det bara kanske känns gött att ni får lite mer cash helt enkelt. Vad vet jag? Jag är ju inte man.

Det måste vara jobbigt att bli hatad hela tiden, eller ja, jag hatar antagligen inte dig som person, men jag avskyr mansnormen och det som män gör. För vem tycker om någon som våldtar en person mitt under en konsert, eller i hemmet, eller på stan? Det är vi nog alla ganska överens om att ingen gör. Problemet är bara att det är så många män som blir så upprörda av att vi säger att vi hatar män, men är det egentligen konstigt att vi avskyr fenomenet män? Jag tycker inte det, för som kvinna så är jag alltid på min vakt. På valborg skickade jag ett sms till en ung tjej som jag bryr mig om, där jag skrev att hon ska ta det lugnt under kvällen och helst inte gå hem själv. HUR SKEVT ÄR INTE DET? Att jag på riktigt varnar henne att inte gå hem själv, för att hon kan bli våldtagen av en man någonstans. Hon ska väl inte behöva oroa sig, det är väl männen som ska hålla band på sig själva och inte känna att dom måste våldta någon, eller om dom ens nu har några känslor, för vem kan ha ett uns vett i huvudet när man våldtar någon.

Och ni män som klagar på att vi hatar män, ni borde i stället klaga på varandra, för det är inte kvinnor som gör att kvinnor är rädd för män, det är männens ansvar. När män slutar våldta, då kanske det blir lite enklare att tycka om män.

Ni lever ett hårt liv, ni män. Det måste verkligen vara jobbigt att vara man.

//Antonia

Mansplaining

Ett ord som kommer att provocera lika många som ordet hen, eller ja det kanske kommer att provocera när ni förstår vad det betyder. För när ni väl förstår vad det betyder så kommer ni antagligen förstå att ni är en del av problemet. Men det är okej, ni kan bättra er.

För det är såhär, män har en förmåga där dom mer än gärna vill förklara allt så att alla ska förstå, speciellt så att kvinnor ska förstår vad det är dom menar. Många gånger vill dom förklara så himla mycket att dom inte ens tänker på att personen som dom förklarar för kanske redan vet vad det handlar om. Man förklarar så grundligt och bra för att alla ska förstå in i minsta detalj, och gärna så förklarar man lite mer än så.

Många unga tjejer är ofta med om det här, där dom får mycket förklarat för sig. Ungefär som när killar förklarar hur det är att ha mens, hur ont det gör, hur arg man blir, hur mycket det blöder. GRABBAR! Ni har ingen koll, ni kanske borde låta dom som har mens, snacka om hur det är att ha mens.

Varför ska någon komma och förklara saker som jag redan har koll på? Jag förstår verkligen inte varför man inte kan ha en öppen konversation i stället, jag är inte tappad, jag är faktiskt ganska smart, så tror inte att jag inte har koll.

Här kommer en lite förklaring till ordet och fenomenet mansplaining från sidan mansplaining.se, det är förresten en bra sida, kolla in den.

"Ordet mansplaining är ett teleskopord (portmanteau) bildat av de engelska orden “man” och “explaining” och innebär att förklara något för någon på ett överlägset och/eller förminskande sätt. Det är oftast män som gör sig skyldiga till detta beteende även om det inte behöver begränsas till män."

Till slut så blir man trött, så himla trött på att män ska förklara livet för mig, vad som händer i EU, varför priserna sjunker på hotellen i Stockholm under sommaren, varför det är så roligt att Island har tagit sig så långt i fotbolls EM. JAG VET! Och om jag inte hade vetat, då hade jag frågat om jag hade brytt mig. 

Så killar, män, gubbar, pojkar osv, tänk efter och sluta mansplaina. Tack!

//Antonia

Namn: Antonia Broén
Det här är jag: Feminist, samhällsintresserad och bara jävligt tuff
  • Senaste blogginläggen

Bloggare

Krönikörer