Nytt år innebär också nya ord i Svenska akademiens ordlista. Bland gensax och lårskav finns i år även det nya ordet flygskam – känslan av att det ur miljösynpunkt är en förkastlig handling att flyga. Ändå flyger många fortfarande hit och dit, kors och tvärs över klotet, särskilt i juletid med gotlänningar i skytteltrafik på långflygningar till Thailand.

Ett annat ord som också används allt oftare är klimatångest. Kanske inte längre bara ett uttryck utan snart även en diagnos. Sommarens torka, då jorden hemma i trädgården sprack och påminde om Namibias öken, fick mig att bli rädd på riktigt. Jag bar det lilla regnvatten som fanns till det tog slut. Under tiden hann jag tänka dystra tankar och fundera på vad jag själv kan göra för klimatet.

Jag vill göra rätt, och det är jag övertygad om att de flesta andra också vill. Men hur vet man vad som är bäst? Jag sorterar mina sopor. Jag kör mindre bil och vespa, och väljer hellre cykeln. Jag handlar gärna second hand, som gör att det inte behöver odlas ny bomull som kräver vattning och besprutning, och jag köper ekologiskt. Men räcker det, och hur illa är det att flyga för miljön?

För snart tio år sedan valde vi tåget och tågluffade istället för att flyga till Italien. Inte för att det var billigare och inte för att det gick smidigt. Det var dyrt, tog flera dygn längre än vad flyget hade tagit, men var ändå helt fantastiskt. Tåg är bättre för miljön och att ha tråkigt i en kupé genom Tyskland gav massor av mobilfri tid att umgås och hinna prata.

Tågluffandet påverkade också våra barn. De är kloka och förståndiga, så just nu lutar det åt att det blir skidsemester med tåg på vår nästa resa. Jag tänker att egentligen borde de och andra tonåringar få styra och bestämma mer än gamla gubbar som har framtiden bakom sig. Som 15-åriga Greta Thunberg. Hon som strejkade från skolan och kom hela vägen till FN:s klimatmöte i Katowice i Polen. Hon talade nyligen till världens ledare och fick jag bestämma tycker jag att hon borde bli Årets svensk. År 2078 firar Greta Thunberg sin 75-årsdag. Vad ska hennes barn och barnbarn säga till henne då? Att världens ledare lyssnade på henne, men inte förstod bättre och inget gjorde för klimatet medan tiden fanns?

Jag tycker att det är helt orimligt att ansvaret ska vara var och ens för att själva försöka rädda planeten. Jag tror inte att det på allvar går att göra något åt klimatkrisen förrän de styrande verkligen behandlar den som en kris. Inför det nya året önskar jag mig bättre hjälp att göra mina val.