"...så tittade de på mig och hånskrattade"

Under fredagen var det luciafirande runt om på ön och i Visby domkyrka var det fullsatt. I dag minns Jenny Persson sina luciahögtider.

14 december 2019 06:00

Luciahögtider jag minns:

När vi var barn styrde min luciaälskande mor alltid ihop ett luciatåg med mig och brorsan och några andra kusiner. Vi åkte runt till äldre släktingar och lussade, helt enkelt. Hos Ylva och Mårten fanns en bardisk/köksö som vi tyckte var cool. Varje år lekte vi restaurang där och varje år gick leken ut på samma sak: kunden beställde vanlig mat, men den var alltid slut och kunden fick istället nöja sig med "lever". Vi skrattade lika mycket, åt samma skämt, år efter år. Lucialevern.

 

I nian blev jag vald till skolans lucia. Det var traditionell omröstning med handuppräckning och allt. När jag blivit vald och kom tillbaka till cafeterian ställde sig två av skolans tuffare killar rakt framför mig. Den ena frågade den andra:

– Vem blev lucia?

– visk, visk (för det var hemligt för alla som inte varit med vid röstningen)

– Varför då?! 

– För att hon var fulast...

Så tittade de på mig och hånskrattade. Det är prick nitton år sedan i år, men jag är inte den som är långsint!

 

När våra stora barn gick på förskolan, firades lucia storslaget.

År 2013 var vår yngsta son femton dagar gammal på lucia. Vårt mellanbarn var nästan fem år och hade längtat efter lucia i många veckor. Klockan 07.15 skulle barnen lämnas in, påklädda med luciakläder över ytterkläderna, för inställning i luciatåget, som skulle börja 07.30. Klockan 07.30 vaknade vi... Oj vad jag grät. Oj vad vårt mellanbarn grät. Bebisen, som hade varit vaken hela natten, sov provocerande sött. 

Mellanbarnet fick stanna hemma den dagen och fick som kompensation bestämma ALLT. Vi stod således och frös på stans alla lekplatser hela dagen och åt mat från McDonalds. 

 

Året efter, år 2014, var det dags för vårt mellanbarns allra sista luciatåg på förskolan. Eftersom vi hade missat föregående års tåg laddade vi TILL TUSEN. JÄVLAR vilket luciatåg det skulle bli! På luciadagens morgon stressar vi upp, klär på alla barnen, fäster struten på mellanbarnets huvud och infinner oss på förskolan klockan 07.15 PRICK. Jag noterar kanske att vårt barn ser lite blekt och trött ut, men jag avfärdar det raskt som rampfeber eller trötthet. Vi avnjuter luciatåget men efteråt vill vår stjärngosse inte ha någon pepparkaka.. Jag känner på pannan och upptäcker att mitt barn är sjukt. Jättesjukt. Över 40 grader, visar det sig när vi kommer hem en stund senare. Återigen gråter vi båda. Luciagråt. 

Glad luciahelg på er! 

Så jobbar vi med nyheter
Opinionsmaterial