Trots att jag inte är någon kalenderbitare vad gäller fotboll och ishockey, vilka är de idrotter som behandlas mest, eller ens har något favoritlag missar jag aldrig ett avsnitt.

För podden behandlar även så mycket annat; supporterkultur, psykisk ohälsa, idrotten i en historisk och samhällelig kontext. Dessutom kärleksbombas en idrottspersonlighet under varje avsnitt, absolut välgörande i en tid då så många program går ut på att få någon bortröstad.

Men allra mest fascineras jag över och står helt och hållet bakom programledarens, den kände sportradiorösten Tommy Åström, kamp mot ordet ”fantastiskt”.

Adverbet ”fantastiskt” håller på att avtrubba vårt språk, så är det bara. Sedan ”Sporthuset” gjort mig uppmärksam på detta hör jag F-ordet överallt, hela tiden.

Prova du också. Lyssna på dig själv, lyssna på andra, ta del av alla galor som sänds i tv där pristagare ska beskriva hur det känns.

Jo, redan nu vet du svaret.

Det finns inte mycket kvar som inte är F.

Det är fantastiska människor, fantastiska prestationer, fantastiskt god mat, en fantastisk resa...det mesta är så fantastiskt att ordet med tiden mist sin valör och numera betyder...ingenting.

Språket är en levande materia i ständig förändring, ”värsta” har till dels kommit att ersätta ”bästa” vilket emellanåt skapar förvirring; menar dom bra eller dåligt? ”Problem” har blivit ”utmaning” och det som förut hette tv heter numera tjock-tv sedan det som från början kallades platt-tv har blivit en tv.

Det där är inget konstigt, betydelseglidning sker ständigt, men det är så tråkig att allt som är såväl lite bra som bra som skitbra endast kommer att landa in i ”fantastiskt”.

Inget fel på ordet i sig, men det finns ju så många synonymer att variera förstärkningen med. Storartad, underbar, sagolik, oerhörd, fenomenal, formidabel, enastående, makalös, lysande, jättefin, toppen, osannolik, vidunderlig, enorm, hisnande, otrolig.

Fast det sista där, otrolig, ligger ju också i gränslandet. Och om något är otroligt innebär det per definition att detta inte är troligt. Därför ska man alltså passa sig för att bortbjuden på middag säga att det var otroligt gott.

Och kanske är det faktiskt så att saker och ting bara kan få vara ”bra”. Kanske behövs inte alltid denna intetsägande förstärkning.

Jag är med Åström och ”Sporthuset” i kampen mot F-ordets utbredning. Gå med där du också, låt språket aldrig trubbas av.