KRÖNIKA BISON Ett liv (mitt) fullt av obegripliga mysterier. Men när jag någon gång lyfter fram i offentligheten blir det för det mesta tyst. Generat tyst. Sällan uppstår diskussion, mina livsmysterier anses nog alltför banala.

Ett av mina vanligaste är det här, senast ”vädrat” i samband med ett besök i Stockholm:

Hur är det möjligt att där, långt nere i underjorden, kunna sitta i ett tunnelbanetåg och titta på en film, eller en direktsänd fotbollsmatch i en liten mobiltelefon? Det finns tekniskt invecklade förklaringar, men vad hjälper det. Att tekniskt kunna förklara behöver inte vara detsamma som att förstå. 40-50 meter under markytan i ett framrusande tåg!

Är det verkligen bara jag som tycker det är ett mysterium?.

I söndagsbastun bland idel nakna berättar jag om sorg. Under några år har jag lärt känna en person som kommit att betyda mycket för mig. Inte så att vi umgåtts privat, aldrig ringt varandra, vi har bara träffats när vi kastat varpa. En man med ett alldeles speciellt leende. Varmt, innerligt, alltid närvarande. En allmänt älskad person. Nu är han död. Plötsligt, oväntat, hemma i Barlingbo. Åtta år yngre än jag.

I bastun är det ingen som känner honom. Men de nakna lyssnar. Och tidigare på dagen gick jag i kyrkan, det händer annars inte så ofta. Jag tände ett ljus och uttalade hans namn högt.

Inge Olsson.

Mysterium 2:

När jag satte mig i bilen för att åka ut till min fiskeplats och ta upp nät, hade det mitt på vindrutan bildats en två kvadratdecimeter isfläck. Resten av rutan var helt is- och frostfri. Det dröjde nästan en kilometer, halvvägs till fisket, innan isen försvann.

Jag har samlat några citat om ojämlikhet. Om fattiga och rika.

”BNP sjunker när de rikaste erhåller en allt större del av den totala inkomsten.” (Internationella Valutafonden).

”Pengar är som saltvatten, ju mer vi dricker desto törstigare blir vi.” (Arthur Shopenhauer).

”Rikedom är bättre än fattigdom, om inte annat så av ekonomiska skäl.” (Woody Allen).

”Rika behöver inte det de har och de fattiga har inte det de behöver.” (Åsa Lindeborg och Göran Greider).

Ett sista mysterium.

En strömming dör så gott som omedelbart när den kommer upp på land.

Vid mitt senaste fiske fick jag fler flundror än vad husbehovet krävde, så jag ringde en person som inte har tillgång till varken vadarbyxor eller nät och erbjöd sex stycken. Fem timmar senare kom hon och hämtade plastkassen med flundrorna.

De sprattlade fortfarande!