– Varje år tror vi att nu har vi väl lärt alla lammbönder på Gotland det vi kan, säger en av lärarna, lammbonden Ove Andersson med ett skratt.

Vi träffas på Ove Anderssons gård i Ardre där lamningen varit igång sedan årsskiftet. Med 230 tackor och ett tiotal baggar på gården är det fullt upp och en något trött Ove Andersson börjar se slutet på årets lamningssäsong. Han pekar och förklarar märkningen på de femtontal tackor som är de sista som ska lamma.

– Jag har stor hjälp av att alla tackor är scannade så att jag vet, till 99 procents säkerhet, hur många ungar de har. En blå markering i min värld innebär att den här tackan väntar tre ungar, säger han och sveper med handen mot en tacka med en blå prick på ryggen.

Artikelbild

| Några av Ove Anderssons lammungar födda 2019.

Scanningen, eller ultraljudet, utförs av ett företag som specialiserat sig på ultraljud. Enligt Ove Andersson besöker företaget Gotland vid cirka tre tillfällen per år och det är "ett otroligt hjälpmedel" och "mycket uppskattat". Det tar cirka 1,5-2 timmar att scanna av gårdens 230 tackor. Själv har Ove Andersson målet att få fram ett genomsnitt på cirka två lammungar per tacka och avlar efter det.

Själv har han styrt sin lamningssäsong så att den börjar runt den 1 januari.

– På så sätt får jag fira jul i lugn och ro. Jag släpper på mina baggar till tackorna i början av augusti eftersom de är dräktiga i cirka fem månader och 14 dagar.

Årets första månader innebär en tid med lite sömn och en ständig övervakning av lammflocken.

– Mitt främsta budskap på lamningskurserna brukar vara att man ska vara närvarande i stallet. Man ska vara där när det händer, men det är lätt att säga för många lammbönder är ju deltidsarbetande och kan inte vara på plats hela tiden. Fast har du en tacka som legat i fem timmar och är helt slut så är lammungen till 90 procents säkerhet död. Ett annat viktigt råd är att man ska vara noga med hygienen.

Några övervakningskameror använder sig inte Ove Andersson av. Han tror personligen att den typen av tekniska hjälpmedel inte täcker in alla vinklar och vrår i stallarna, men säger även att han tror att de kan vara berättigade.

– Sedan är det ju så att en kamera drar ju inte ut en lammunge, säger han med glimten i ögat.

Vi fortsätter att prata om den senaste kursen, som gavs i februari i år på Gotland grönt centrum, vilket är skälet till den här intervjun som ska handla om tips och råd vid lamning. Förutom Ove Andersson så brukar Curt Niklasson, även han är en mycket erfaren lammbonde, och fårhälsoveterinär Annika Melin medverka vid lamningshjälpskurserna. Deltagarna får bekanta sig med anatomi- och sjukdomskunskap samt praktik med övningar där de bland annat får prova på att rätta till olika fellägen. Med hjälp av ett övertäckt fårbäcken och "dockor", i form av lammungar i naturlig storlek, får deltagarna treva sig fram och känna hur fostren ska rättas till.

– Vi delar helt enkelt med oss om det vi har varit med om och ger tips och Curt och jag kompletterar varandra bra, säger Ove Andersson.

Själv har Ove Andersson drivit lammgård, på "allvar" som han säger, sedan 2004. Gården består av 46 hektar mark och lite skogsbeten och är i huvudsak inriktad på köttproduktion, men han äger även ett 20-tal pälslamm.

– En köttrasbesättning som till exempel innehåller rasen Texel gör att man måste vara lite mer på hugget när de lammar eftersom de brukar ha rätt stora huvuden.

Förutom rådet att vara så närvarande man bara kan, ger Ove rådet att det är viktigt att agera i tid.

– Ser du att tackan är dålig och det inte hänt något på en halvtimme brukar jag säga att man måste göra något. Det är bättre att göra någonting än inget alls!

Problemen som kan uppstå är många eftersom tackor kan få upp till fem ungar. Allt från att de kommer ut med baken före eller att huvudet är bakåtslaget. Det innebär att lammungen ligger dubbelvikt och har huvudet i bäckenet eller det ovanliga fenomenet ringworms, vilket innebär att livmoderhalsen inte öppnar sig.

– När man lyckas få ut en lammunge och den lever då känns det jäkligt bra! De gånger jag känner att det där kunde jag inte ha gjort bättre, säger Ove Andersson med eftertryck.

Han erkänner att i början av sin tid som lammbonde var det med viss bävan som han såg fram emot lamningssäsongen.

– Men nu är det kul, för det händer alltid något.

Andra råd han ger är att gärna skaffa sig en mentor, en annan lantbrukare med erfarenhet som man kan vända sig till. Själv har han gått en utbildning så att han har det som kallas för delegerad läkemedelsanvändning vilket gör att han själv får medicinera sina djur vid behov. Det kan vara bra, även om det innebär ett stort ansvar och att man kontinuerligt rapporterar och har uppföljningar med en veterinär på hur man använder preparaten. Att ha den behörigheten kan dock rädda många liv, menar Ove Andersson, eftersom den medicinska hjälpen kan ges snabbt och tid är viktigt.

Trots att det många gånger kan gå snett under lamningssäsongen så går det bra, det upprepar Ove Andersson vid flera tillfällen.

– På kurserna brukar vi skoja om att vi pratar mest om elände, men det brukar ju faktiskt gå bra också! Naturen fixar mycket, men i bland behöver den hjälp.