Kackel med krav i Bäl

14 mars 1916 14:23

Pär Andersson är fjärde generationen på Gute gård som tidigare hade mjölkproduktion. Hans fru Anna-Lena Andersson är delägare och sköter gårdens bokföring. Under veckorna är hon ekonomihandläggare på en smidesfirma i Visby och på helgerna hjälper hon till i hönshuset. Deras son Victor Andersson hjälper till en hel del med lantbruket på gården, men det är i huvudsak Pär som sköter verksamheten.

Det första vi ser när vi svänger in bilen vid hönsgården, är en blänkande ny silo som Pär Andersson ska fylla med spannmål från det egna jordbruket. Den nya silon kommer ge en besparing på cirka 15 öre per kilogram foder jämfört med i dag då det levereras 27 ton foder var elfte eller tolfte dag. Pär odlar maltkorn och oljeväxter, som han säljer. Även vete, men det kommer nu han behålla för de egna hönsen.

Reglerna är strikta för besökare och de som arbetar här. Vid ankomst skriver vi i en pärm under på att vi inte har varit utomlands under de senaste 48 timmarna (på grund av smittorisken). Vi ska ta av oss skor och strumpor och får låna grå tubsockor och fötterna ska sedan sättas ned direkt i ett par lånetofflor, utan att nudda golvet. Innan vi går in i packeriet spritar vi händerna noggrant.

Plastbrickorna som används under frakten rymmer 30 ägg, de packas på pall och fraktas till Gotlandsägg i Stenkyrka. Där blir de vägda, genomlysta och paketerade för att sedan köras ut till butikerna, både på Gotland och i Stockholmsområdet. I början av februari då vi besökte gården värpte hönorna sammanlagt cirka 19 500 ägg per dag. Det är ungefär det packmaskinen klarar av under en timme. Mängden ägg varierar beroende på hönornas ålder.

Äggen är stämplade med 2SE822. Första siffran betyder frigående inne, SE är Sverige och 822 är gårdsnumret. När de första äggen hade körts iväg från gården gick Pär och Anna-Lena och kikade i matbutikerna och Pär berättar att det var stort när de såg sina ägg i kartongerna.

Produktionen består av konventionella ägg av frigående hönor inomhus. Företaget ska dock expandera och framåt jul ska Pär Andersson även leverera Krav-märkta ägg från frigående hönor som går utomhus.

– Härifrån styrs hönshuset, säger Pär Andersson och pekar på apparaterna som hänger på en vägg i packrummet.

De visar temperatur och olika värden för vatten, foder, hönornas medelvikt och belysning. För att äggen ska vara värpta till morgonen då de ska packas, är det belysningen som styr hönornas dygn. Fönsterluckorna är också inställda efter dessa tider. Vid midnatt är det således gryning i hönshuset och äggen är färdigvärpta klockan sju på morgonen. Vid halv fyra på eftermiddagen börjar skymningen falla och en halvtimme senare är det natt i hönshuset.

När vi har blivit visade hur äggpackeriet fungerar är det dags att hälsa på hönsen. Då blir det ny procedur för där måste man ha overall. När den är på kliver vi ur tofflorna och direkt ned i gummistövlarna som står i en liten hall. Det sista vi gör innan dörren öppnas är att tvätta händerna. I hönshuset är det ett ständigt liv, men mycket lugnare än jag hade föreställt mig. När det är ”morgon” i hönshuset och äggen ska värpas är det en betydligt högre ljudnivå berättar Pär Andersson. Nu är det mer ett lågt skrockande och då och då gal en tupp. I gården finns ett tiotal tuppar och det handlar inte på något vis om produktionen.

– Tupparna håller ordning på hönsen. Ibland blir det för stimmigt och då ropar han och så lugnar hönorna ned sig.

Jag hukar mig lite för att se in mellan hyllor och reden och genast närmar sig två tuppar från varsitt håll. De vill undersöka vad de är för ena som klivit in i deras hönsgård.

Hönsrasen heter Bovans Robust. De kläcks på fastlandet av Swedfarm strax utanför Linköping. Innan de kommer till hönshuset i Bäl får de först vara på ”hönsdagis” i Näs där de tillbringar 16 veckor. Inredning, foder- och vatten-apparatur och belysning är likadan där så när de är redo att komma in i produktion känner de igen sig.

Medelvikt per ägg är i skrivande stund 50 gram och hönorna är 23 veckor gamla. Ju äldre och större hönan blir desto större blir också äggen. Till påsk väger de cirka 58 gram. Skalet ökar givetvis i omfång men blir inte tjockare eller tyngre för det, det blir alltså tunnare och tunnare och skalen får dålig kvalitet. Därför byts hönsbesättningen ut då och då, när hönorna nått en ålder av 85-90 veckor. Då gasas de ihjäl i hönshuset med en form av koldioxid. De somnar in utan att känna något. Sedan tar det ungefär tre och en halv vecka innan hönshuset är röjt och desinficerat för att kunna ta emot nya gäster.

Gas, frakt till fastlandet och destruktion kostar sammanlagt 120 000 kronor per gång, en kostnad som kan minskas betydligt om det skulle finnas en plats för destruktion här på Gotland. Därför har Pär Andersson och andra äggproducenter börjat planera för en sådan funktion och förhoppningen är att det hela ska rulla igång till hösten. Med andra ord händer det en hel del det här året. Samarbete kring destruering av höns på Gotland och så det nya hönshuset med Krav-produktion.

Pär Andersson visar ritningen över det nya hönshuset och i skogen intill surrar en motorsåg. Det är Pärs son Victor Andersson som röjer för de nya hagarna där hönorna ska gå. Sammanlagt handlar det om två beteshagar på totalt 7,5 hektar mark för cirka 18 000 hönor. Varje Krav-höna ska ha fyra kvadratmeter bete.

– Det svåra är att få dem att sprida ut sig, säger Pär Andersson.

Stängslet kommer vara 1-2 meter högt beroende på hur nära hönshuset det är. Rovdjur som örn och räv kommer förmodligen visa intresse för dessa godbitar men hur mycket svinn det kan handla om vet Pär inte. Smittrisken är en annan parameter. Fågelinfluensan till exempel, kan ställa till med mycket för den som har utomhusgående hönor.

Dygnsrytmen med belysning i det nya hönshuset kommer vara samma som i det gamla hönshuset, gammalt och gammalt förresten, det byggdes 2011. Skillnaden mellan den konventionella produktionen, som blir kvar i samma hus som nu, och Krav-produktionen är utevistelsen och foder. Resten fungerar på samma sätt.

I samband med att gårdens verksamhet utökas beräknas omsättningen öka från dagens cirka fyra miljoner kronor till sammanlagt elva miljoner kronor, en ökning med nästan 64 procent. Notan för att börja med Krav-produktion hamnar på totalt cirka elva miljoner kronor.

De största utgifterna på gården är fodret och även om den nya silon rymmer en del så ska Krav-hönorna ha ett speciellt foder så leveranserna kommer fortsätta när de nya hönorna flyttar in under hösten 2016.

Stora satsningar och mycket arbete men för den som tidigare varit mjölkbonde är det ändå en markant skillnad. Pär tittar på tavlan på väggen, där ligger det första ägget som värptes i det nuvarande hönshuset. Ett kärt minne. Han ler och säger att allt det här är tack vare hans fru Anna-Lena.

– Att börja med ägg var hennes idé, det var hon som såg annonsen som Gotlandsägg hade, om att de behövde fler lokala leverantörer. Och på den vägen är det.

Det var mitt under en period då paret Andersson stod i valet och kvalet, att bygga ny ladugård och utöka mjölkproduktionen eller lägga ned och byta bransch, så man kan lugnt säga att den här annonsen förändrade deras liv.

Varje höna pickar i sig cirka 117 gram foder per dag och dricker ungefär 210 milliliter.

Så jobbar vi med nyheter
Text: Lillebi Eriksson Foto: Magdalena Olsson