Arkitekten och professor emeritus i Stadsbyggnad Johan Rådberg, 68, Norrlanda Gotland är död efter en snabbt utvecklad cancer. Hans familj var hustrun textilformgivare och professor Gunila Axén, sonen Felix med sambo Karin Lundvall, Gunilas tre döttrar Ditte, Ellen och Jenny med familjer, fadern Jan Rådberg och syskonen Christina, Jorun och Yngve.
Johan Rådberg har plötsligt gått bort. Det känns omöjligt att skriva en minnesruna över ett avslutat liv - snarare vill man berätta om ett påbörjat. Johans insats kommer att leva vidare. Han arbetade ihärdigt för att skapa en bättre värld, inte genom diffusa och oprövade framtidsdrömmar, utan genom en noggrann och entusiastisk genomgång av de konkreta erfarenheter historien givit. Så borde alla arkitekter och politiker göra för att föra utvecklingen vidare. Kanske kan hans elever och vänner fortsätta på den väg han dragit upp mot framtiden?
Av hans informativa och vackra böcker vill man gärna utgå från "Den svenska trädgårdsstaden", Byggforskningsrådet 1994. Den borde läsas av varje beslutsfattare som gripits av övertro på det totalitära trettiotalets spekulativa stadsbyggnadsidéer - de som lyckats förföra tomtspekulanter över hela världen.
I en ännu opublicerad artikel behandlar Johan de nya förtätade områden som nu planeras i Stockholm och som framtiden kommer att ifrågasätta som olycklig konsekvens av en ogenomtänkt markpolitik. Han disputerade 1988 med avhandlingen "Doktrin och täthet i svenskt stadsbyggande 1875 -1975". Framför allt diskuterar han de instrument som stått stadsbyggarna till buds och deras resultat i skiftande miljöer över hela landet. Han gör en grundlig genomgång av 1900- talets mest attraktiva stadsmiljöer, hur de kommit till och hur de fungerar i dag. Trädgårdsstädernas krav på bilismen får dem att framstår som en framtidsmiljö långt mera genomtänkt än dagens bilstäder. I "Drömmen om atlantångaren" , 1999, fortsätter han med sin kritiska analys av den moderna stadsmiljön och alla dess konsekvenser.
Johan Rådberg hör till de få fritänkare som i dagens strikt kommersiella utveckling bevarat respekten för centrala mänskliga värden. Att han gått bort betyder inte att han är mindre levande - snarare att det är nu han borde nå ut till de nya generationer som i blindo försöker forma vår miljö.
John Sjöström