Till minne av Erling Lindvall

29 mars 2020 12:19

-Oj, va' mycket skoj vi har haft Erling och jag.
Både musikaliskt och omusikaliskt. Det omusikaliska rörde sig mest om tennis och bowling. Tennis spelade vi regelbundet en gång i veckan under många år och de sista åren bowling. - Vad gäller det musikaliska har vi upplevt så otroligt mycket tillsammans.
-Ett av mina första möten med honom var när han skulle "kompa" mig på engelskt horn (tenor-oboe) i Largot ur Dvoraks 9:de symfoni. Det var 1977 på en stor artist-gala, om jag kommer ihåg rätt, på Säveskolans aula med Tommy Wahlgren som konferenciär. Vi hade naturligtvis inga pianonoter, men Erling lyssnade på skivan och skrev ut harmonierna direkt.
- När Erling kom till Kulturskolan (Musikskolan då) som studierektor hände det saker. Som ledare, inspiratör, musiker. Kommer ihåg när vi skulle planera för Musikskolans Dag ett år. Vi var samlade i personalrummet för planering med Erling som ledare. Han hade hundra idéer och till sin hjälp, en white-board med tillhörande penna. Han ritade, han skrev. Idéerna flödade. När det var färdigt skrattade vi så vi storknade. White-boarden blev ett konstnärligt mästerverk. Det togs ner från väggen, ramades in och hängdes upp på Erlings tjänsterum.
- Ett bevis för hans organisationsförmåga var resan till London nyår 1993 med Ö-bandet. Det var verkligen ett enormt ansvar att planera och ansvara för 45 ungdomar, 25 ledare och anhöriga med konsert på Wembley Nyårsafton…. Succé! Marschparaden genom Londons gator nyårsdagen. Erling nöjde sig inte bara med att vi skulle marschera rakt fram. Han tog på sig ett "hästjobb" att träna in figurativ marsch också. Som vi övade i Botaniska Trädgården innan resan. Säger allt om hans ambitionsnivå
- Tonarter och tonartsbyten spelade ingen roll för honom. Kunde spela i alla. Minns att när vi skulle spela Salut a´more av Elgar på ett bröllop i domkyrkan. Erling började med ett förspel på fyra takter. Jag tyckte det lät fel. Han hade börjat i fel tonart. När jag kom in ändrade han sig på bråkdelen av en sekund. Inga problem. Erling i ett nötskal.
- Måste nämna alla härliga spelningar vi hade. Oftast ihop med en annan fantastisk musikant: Ante Fröberg, kontrabas. Jag på trummor. Vi trivdes verkligen ihop.
- Erlings fantastiska kulturella insatser renderade till region Gotlands kulturpris 1994.
- Den sista tiden, efter hans älskade Britts bortgång, bodde Erling på äldreboendet Pjäsen. Blev alltid lika glad när jag ringde och frågade om han kunde "kompa" mina sista elever på nya Kulturskolan. Det gjorde han med glädje.

- Erling ringde mig sista gången i december i fjol. Ville så gärna upp och flyga med mig. Jag var tvungen att säga att det är vinter och vi kommer inte börja flyga förrän i vår. ”Jag väntar med glädje tills du hör av dig” sa han. Det var typiskt Erling. Sugen på att uppleva saker in i det sista.

- Erling… kommer alltid att minnas dig min käre vän, och skall alltid ha dig i mina tankar!

Så jobbar vi med nyheter
Ronnie Bogren