Kära lilla Mamma, i 9 år den 11 oktober har du fattats oss.
Tiden går fort och ibland står den still, men jag saknar dig varje dag. Det är alltid något som påminner om dig, räcker med att jag tittar mig i spegeln, jag har blivit så lik dig.
Jag har varit hemma hos Gun-Britt på Gardrungs och plockat Gråpiggar och Gravensten, gjorde en paj idag, så gott. Gråpiggar satte du in i ugnen på en plåt och ringlade sirap på och sen åt vi med mjölk.
Humlen klänger så fint på källarväggen, den som ni plockade och hade när ni bryggde dricku.
Glasverandan där vi suttit så många gånger är nedriven och håller på att byggas upp igen, de gamla fönsterrutorna gick att rädda, allt som det varit, men mycket finare.
I Smissahage står nu fem nya hus, blev så bra, mysigt när det lyser ute på åkern i mörkret.I lördags kom en vän förbi med syltgurkor hon hade gjort till mig, jag får det varje år, det påminner om dig mamma, och det vet hon.Jag ser säcken framför mig som du hade gurkor i, och du gjorde olika inläggningar av.
Jag har lagat Kåldolmar på ditt vis och så gjort Rotmos, du bjöd alla som kom förbi på mat, vi var många runt bordet och allt tog slut i ett nafs. Du var aldrig rädd för jobb, det viktigaste var att alla mådde bra.
Du gav av glädje. Var det någon som frös på Konservfabriken Klintebys så hade du med en extra kofta nästa kväll. Var det någon som inte hade råd med matsäck så hade du brett dubbelt så många smörgåsar till nästa skift. Ett hjärta av guld.
Vi hade inget överflöd men vi behövde aldrig krypa i säng hungriga, aldrig frysa. Vi ärvde kläder av grannar och goda vänner och examensklänningar sydde tant Kerstin åt oss, du handlade också mycket på rea och vi var alltid fina.
Din guldklänning som du och Maj sydde likadana när ni fyllde 50 år, hade jag på mig på julafton hos Gun-Britt och töserna, det blev stora ögon må du tro, så fin jag var , den är 44 år och lika fin nu som då, hon kunde hon tant Kerstin.
Din lilla tös fyller nu jämna år och har rest till Italien med flickorna med pojkvänner för och fira , de har hyrt ett stort fint hus, och jag vet att dem får det härligt.
Du är väl igång i köket i Himelens Larsarve, bakar och bjuder på fika precis som vanligt. Det var så hemma, alla som lämnade och hämtade bilar i pappas verkstad skulle med in och dricka kaffe, du svängde snabbt ihop en kaka. Då va det bara och hålla sig undan,fort gick det.
Jag slutar som vi alltid gjorde..
Du och jag Emil, Du och jag Alfred.
Jag älskar dig,
Kram din Anne-Marie