Minnesord Torsten Gisslestam
Hamra har förlorat sin främste hembygdskännare. Torsten Gislestam, som avled den 2 maj efter en tids sjukdom, var Hamras röst i världen och förde världen in i Hamra. Som enda barn till folkskolläraren Axel och hans hustru Gerd, växte han upp i skolan i Hamra. I den stora bostaden fanns klassrum som även var samlingslokal där socknens politiker och kyrkans församling hade sina möten.
Efter gymnasiestudier i Visby flyttade Torsten till Uppsala för att studera. I slutet av 60-talet blev fadern svårt sjuk och samtidigt utlystes en tjänst som folkbildningskonsulent på Gotland, så Torsten flyttade hem till ön igen. 1968 fick han köpa sitt barndomshem och där bodde han till 2020 tillsammans med sin kärlek och livskamrat Gerd och sina taxar.
Torsten var engagerad i utbildnings- och bildningsfrågor, som lärare, mentor, föreläsare, författare, politiker och inte minst som muntlig berättare. Förutom författare av ett 30-tal böcker och ett hundratal artiklar hade Torsten förmågan att kunna tala med människor på deras eget vis. Akademiska högtider, jubileumstal och föreläsningar var tillfällen där han fick visa sina akademiska kunskaper. Föredrag och bokpresentationer i bibliotek, folkhögskolor och bygdegårdar, då fick han undervisa, lyssna och föra ut sina gedigna kunskaper om Gotlands historia. Lammfest och bygdefest, då var det Torsten som tillsammans med sina vänner levandegjorde de ”gubbar” och ”källingar” som bebott gårdar och hus på Storsudret. I arbetet med att skapa Hamra Bygdegård, som samlingsplats för socknens möten och fester, var han outtröttlig. Han hade kontakter och kunskaper som gjorde att han lyckades få pengar till olika investeringar för att höja standarden på Bygdegården. Han var också tillsammans med Allan Södergren och Stig Vestberg initiativtagare och drivande i att skapa ”Hamradagen”, andra söndagen i juli varje år. Hamradagen utvecklades till ”Hamra kulturvecka” med än mer ambitiösa program. Torsten var centralgestalten, men lyckades också engagera många frivilliga som bidrog på olika sätt.
Det senaste året var Torsten fysiskt sjuk, och livet blev mera begränsat till hemmet och promenader i närområdet. Intellektet var fortsatt klart, han läste, skrev, debatterade och hade åsikter om världsläget. Som ny ordförande i Bygdegårdsföreningen, och dessutom utsocknes och kvinna, så fick jag god hjälp och goda råd av Torsten i styrelsearbetet. I början av april kom han på besök med pärmar som han ville överlämna, p