De tar avstamp mot framtiden

21 november 2009 04:00
David, Teodor, Jaqie, Malin och Mikael går på Folkhögskolan i Hemse.
De har varit lite udda genom hela sin skolgång. På Folkans linje "Enter/Shift" är det helt annorlunda. Här har alla de 15 eleverna i gruppen Aspergers.
Tiden på Folkan ska rusta dem för ett avstamp mot det fortsatta livet.

Steget från gymnasiets lite inrutade trygghet till ett vuxenliv med egna val är tufft för många ungdomar. Vad som helst och ingenting kan ju hända. Men för unga med Aspergers syndrom blir det här klivet ofta jobbigare än för andra. Många av dem har svårt att ta egna initiativ och våga pröva nytt.
- Risken är stor att många blir sittande hemma. Det är inte bra för självkänslan, säger Johannes Hedlund, som är kursledare på Enter/Shift-linjen på Folkan.
Utbildningen startade för ett par år sedan. Några av de som var med från början har lämnat skolan och gått vidare till jobb eller studier, andra går fortfarande kvar. Här går man ett eller flera år, tills man känner sig redo för att ta nästa kliv.
Enter/Shift är en del av den allmänna linjen på Folkan. Det innebär att det finns möjlighet att läsa in kurser som man missat på gymnasiet. Så är det för många i den här gruppen. Ungdomar med Aspergers är lika begåvade som andra, men deras funktionshinder innebär att de får anstränga sig mer för att hänga med.
Den moderna skolans fria undervisningsformer där det ställs krav på att man ska kunna ta egna initiativ, jobba självständigt och i grupp och själv söka sin egen information är inte heller så Asperger-vänlig.
- De av våra elever som klarat sig bäst i skolan har ofta haft gammeldags skolfröknar med strikta rutiner. Det passar dem bättre, berättar Mien Niklasson som är lärare på Enter/Shift.

David Ekedahl är en av de elever som har några ämnen att läsa in. Som många andra med Asperger-diagnos är David känslig för starka ljud. Den ljudbild som han tar in blir som i en videofilm där ovidkommande bakgrundsljud hela tiden tränger igenom. I skolmiljön blev det ganska jobbigt:
- Fast jag hör så mycket är jag ändå dålig på att lyssna, förklarar David.
Det är inte bara teoretiska luckor som man kan fylla igen på Folkan. David passar också på att ta i tu med cyklingen. Han var rädd för att slå sig när han var liten och lärde sig aldrig att cykla då, men för ett år sedan tog han tjuren vid hornen och satte sig på cykeln igen och den här gången gick det ganska bra.
- Men jag vet inte hur man ska cykla i trafiken, så nu tränar jag på det, berättar David.
Det sociala livet har också sina "trafikregler". Det är något som många ungdomar med Aspergers verkligen får kämpa med.
Meningen med "småprat" har några av dem svårt att förstå. Andra har problem med att tolka ansiktsuttryck och gester.
- Socialt samspel kan vara svårt. Många kan ha problem med att förstå signaler och skämt. Det kan leda till att man drar sig undan. Det blir lättare att vara själv, förklarar Teodor Stade.
- Man håller sig på sin kant, säger Mikael Eriksson.
- Jag sitter hellre för mig själv och tänker i stället för att prata om väder med folk som jag inte har någonting gemensamt med, berättar Jaqie Lang.
- Men även om det är skönt att vara själv så är mår man ju bättre om man har kompisar, tycker Johannes Hedlund.

David Ekedahls skoltid har i långa stycken präglats av mobbning. Det är erfarenheter som han delar med många andra som går på Enter/Shift.
- Jag blev en så uppenbar måltavla eftersom jag var annorlunda. När jag började gymnasiet och alla var schyssta så var det något som det nästan var svårt att vänja sig vid.
Malin Isenberg blev också mobbad. För henne vände det på högstadiet när några lärare tog tag i problemet. Men hon tyckte ändå att det var svårt med det sociala.
- Jag har alltid haft svårt att umgås med människor som är i min ålder. Särskilt med tjejer, berättar Malin.
- Många av våra elever har haft en jobbig skoltid och det finns mycket sorg bakom dem. De har inte varit stökiga i klassen, de har bara varit svåra att få in i gruppen och gått för sig själva, säger Mien Niklasson.
På Folkan får eleverna tid och stöttning att lära in det som faller sig naturligt för många andra. Ett arbetslag med fyra personer jobbar för att ge Enter/Shift-eleverna en trygg plattform på skolan. De är noga med att tala om vad som ska hända och i gruppens eget uppehållsrum skriver man alltid upp schemat för dagen. Med den tydliga strukturen som bas hoppas man att eleverna ska kunna fokusera på sina studier och våga göra saker som de inte vågat pröva förr. Praktisera till exempel.
När eleverna går ut på praktik finns teamet från Enter/Shift med och backar upp så att det ska bli en bra erfarenhet.
David har praktiserat i en livsmedelsbutik i Hemse. Han var lite skeptisk till praktiken först, men valde en butik som inte kändes så "kaotisk". Att packa upp varor kände han snart att han behärskade, men när kunder ställde frågor blev det knepigare.
"Jag vet inte om det har att göra med Aspergers syndrom eller om det är vanligt mänskligt beteende, men jag har aldrig gillat att prata med främmande folk som det inte planerats att jag ska prata med. Särskilt när jag inte ens kan svara på deras frågor", skriver David i den praktikrapport som han låter oss läsa.

I gruppen finns ungdomarna också för varandra. Att bli sams med en funktionsnedsättande diagnos och få grepp om vad som är "jag" och vad som är "diagnosen" är inte alltid så enkelt. Ungdomarna har kommit olika långt i den processen. Någon fick sin diagnos helt nyligen, andra har haft den ganska länge. David gick på högstadiet när han fick veta.
- Det kom som en överraskning, men det var en bra överraskning. Diagnosen förklarade för mig varför jag var annorlunda, säger David.

På Enter/Shift får många för första gången ingå i ett sammanhang där de inte känner sig udda. När Johannes pratar om de specialintressen som många "aspergare" har ler Jaqie, Mikael och de andra runt bordet igenkännande.
- Vi kör en rundfrågning! Berätta om era intressen, föreslår Johannes.
- Du är intresserad av fakta, Teo, säger Mikael. Och Teodor håller med:
- Ja, jag gillar fakta om historia och geografi, men också film och musik.
Malin gillar också musik. Hon lyssnar på allt. Dessutom är hon intresserad av hjälpa andra människor.
- Jag är med i NPH:s lokalförening i Hemse. Det är en förening för folk med neuropsykiatriska funktionshinder.
Mikael är, precis som Teodor, intresserad av fakta. Men han är mer inriktad på elektronik och tekniska prylar. Bilar är kul, därför har Mikael valt att praktisera på Närs Bil & Verkstad.
Jaqie är en samlare. Hon har samlat på troll, porslinsdockor, "Sagan om ringen"-prylar och filmer.
- Jag har samlat på massor av skumma saker. Och så gillar jag fantasy och Harry Potter. Jag läste de sju Harry Potter-böckerna i ett sträck, tre gånger efter sig, säger Jaqie och ler.

David har också haft sina "specialare" och han har fått kämpa en del med att hålla dem i schack. När han var liten var han väldigt intresserad av TV-spel. Det var det förstås många som var, men för Davids del innebar intresset att han nästan inte kunde tala om någonting annat. Till och med jämnåriga kompisar tröttnade.
- Intressen kan vara positivt, men man måste tänka på vad andra tycker också. Man kan inte prata så mycket om dem som jag gjorde när jag var yngre, förklarar David.
I dag är David mer intresserad av hårdrock och reptiler. På Enter/Shift hittar han inte kompisar som delar just hans intressen, men det finns ändå en samhörighet, som han inte mött någon annanstans:
- Jag upplever att jag kan prata bäst med folk som jag kan relatera till och här är personerna ungefär som jag, förklarar David.
Så jobbar vi med nyheter