Pugh har kommit tillbaka till rötterna

Som av en händelse har jag i ett par månader haft Pugh Rogefeldts tre första album "Ja, dä ä dä!", "Pughish" och "Hollywood" i en liten skivhög på mitt skrivbord. Jag har plockat fram dem då och då och lyssnat på som bakgrundsmusik när jag gjort något annat.

25 mars 2008 04:00
"Ja, dä ä dä!", som kom 1969 var ett stycke svensk pophistoria. För första gången vågade någon sjunga pop på svenska, och det lät dessutom bra.
Det har gått 39 år sedan "Ja, dä ä dä!" släpptes. Pugh har varit ständigt aktiv sedan dess. Han har turnerat flitigt, och många svenskar har en historia till hans musik.
Sedan många år bor Pugh på Gotland. Det är egentligen bara en parentes, för det har ingenting med hans musik att göra.
I dag släpps "Vinn hjärta vinn". Det är Pughs blott tredje studioalbum på 22 år. Och det första sedan 1999 då bidraget hette "Maraton".
"Vinn hjärta vinn" har alla förutsättningar att vinna mångas hjärtan. Albumet är Pughs bästa sedan debuten för 39 år sedan. Det var därför jag nämnde Pughs tre första album i början av den här texten.
Pugh har kommit tillbaka till rötterna, och lyssnar man igenom "Vinn hjärta vinn" och sedan lägger på "Ja, dä ä dä" upptäcker man likheterna ganska snabbt.
Det är kanske inte så konstigt. Musikerna är i stort sett desamma som då. Jan "Loffe" Carlsson är tillbaka på trummor och Georg "Jojje" Wadenius spelar akustisk gitarr, elgitarr och elbas på ett spår. I övrigt sköter den nye i gänget, Ulf Jansson, basen.
Jag har lyssnat oavbrutet på "Vinn hjärta vinn" under hela påsken, övriga familjemedlemmar har undrat om jag inte har någon annan skiva, men hållit med mig om att plattan är bra.
Det känns som i förr i tiden, ett gäng musikanter har klivit in i en skivstudio, och ut har kommit en platta fri från digitala pålägg.
Det låter så mycket Pugh a la 1969 som det bara är möjligt.
Plattan består av tio spår. Det finns kanske ingen klockren hit, för det är inte den typen av musik Pugh gör. Däremot är det gedigen svensk pop som man orkar lyssna på gång efter gång utan att tröttna.
Fyra av låtarna sticker ut lite över de andra: "Dom stora äter dom små", "Alla springer åt samma håll", "Du kan kyssa din mamma adjö" och min absoluta favorit: "Hare nu så bra".
För den Pugh-frälste är "Vinn hjärta vinn" ett måste. Men han kan säkert nå ut till en ny publik också. För egentligen är det helt fantastiskt att en artist kan komma tillbaka 39 år efter debuten, låta nästan likadant (fast allt är utvecklat förstås) och göra en platta som innehåller så mycket liv.
"Vinn hjärta vinn" är producerad av The Arks-gitarristen Martin Axén. Vill dock poängtera att det inte finns något alls av Ark på denna platta. Skivan är en inspelad i Sandkvie Studio i Visby där Mikael Lyander sytt ihop det tekniska.
Så jobbar vi med nyheter
Ulf Hammarlund