"Sångaren från Fardhem" som Greve Danilo på Folkoperan

Det är måndag eftermiddag när jag möter "Greve Danilo". Nej, han sveper inte in i frack, cape och chapeau-claque. Måndag är nämligen spelfri dag på Folkoperan och det är onsdagar till och med söndagar som Mattias Nilsson spelar i Suzanne Ostens uppsättning av "Glada änkan".

21 oktober 2008 04:00
Föreställningen görs av två sånglag och i rollen som Danilo alternerar gotländske Mattias med Fredrik Lycke. Mattias "änka" - Hannah Glawari - spelas av Miriam Treichl.
Det var vid Kungliga Musikhögskolan som Mattias började sin utbildning, där han studerade på musikerlinjen med inriktning mot sång. Efter denna grund lyckades han med att gå vidare till en av landets mest exklusiva utbildningar, Operahögskolan, en utbildning som kan spåra sina rötter till 1773 då Gustaf III tog initiativ till en skola för operaartister.
Som sångare behöver man ständigt arbeta med sin röst och flertalet ledande sångare har kontinuerlig kontakt med en sångpedagog för sin utveckling. För Mattias är kontakten med pedagogen Sonny Peterson en viktig del för att regelbundet utveckla sina vokala förmågor.

*
Mattias rolltolkning av "Danilo" har fått många lovord och uppsättningen som sådan har väckt stor uppmärksamhet, inte minst genom valet av regissör - Suzanne Osten. Folkoperan har alltsedan starten 1976 velat utgöra en slags alternativ operascen där en viktig målsättning varit att försöka nå nya publikgrupper.
Ett annat viktigt uppdrag har varit att tillföra operakonsten ett modernare teatertänkande. Folkoperan är idag Sveriges största arbetsplats för frilansande sångare och musiker. För varje uppsättning anställer man nya sångare och musiker och man satsar gärna på unga förmågor.

Många känner dig, men hur presenterar du dig för någon som inte gör det?

- Sångare från Fardhem - det räcker!

Opera, operett kan ju sägas vara två delar av det vidare begreppet musikdramatik men vad är det viktigaste, musiken eller dramatiken?

- Självklart är det sången som bär all musikdramatik, som i för sig är ett stort begrepp, all sång innebär också en gestaltning av något slag även om den sceniska gestaltningen naturligtvis har ett större utrymme i opera och operett. Att agera är något som jag känner för och som ger mig ytterligare ett verktyg för min gestaltning.

Många ser "Glada änkan" som operetternas operett, vilket är ditt eget förhållande till "Änkan"?

- Jag har gjort rollen en gång tidigare på Gävle Teater 2005, då det var Lyriska Sällskapet Gävleborg som gjorde en uppsättning när "Änkan" fyllde 100 år, en mer konventionell uppsättning än den jag nu medverkar i. För mig är det ett mervärde att ha gjort rollen tidigare, jag har fler erfarenheter att grunda min rolltolkning på.

Det finns ett flertal kända uppsättningar av "Änkan" i Sverige där huvudrollerna kreerats av namn som Zarah Leander-Gösta Ekman, Gaby Stenberg-Per Grundén, Jarl Kulle-Berit Carlberg, är det något som du haft med dig i den nu aktuella tolkningen?

- Nej faktiskt inte, det är inte något som jag själv haft som referens och jag tror inte heller att det är någon stor del av Folkoperans publik som bär med sig Ingmar Bergmans uppsättning från 1954 som en tolkningsreferens. Det här en uppsättning av "Glada änkan" 2008 - den hade inte haft de förutsättningarna att se ut på det här viset 1954.

På vilket vis kan man år 2008 med trovärdigheten sjunga att man skall gå ut och umgås med grisetter?

- Det är nästintill en omöjlighet att på ett radikalt vis försöka modernisera operor eller operetter till vår tids värderingar och synpunkter, det går inte att på det viset göra dem aktuella eller som många säger "politiskt korrekta". Då är det bättre att efter en föreställning få gå hem och bli förbannad på till exempel en nervärderande kvinnosyn! Däremot kan vi, och skall vi självklart, lägga in vår tids erfarenheter och referenser även om jag förstått att en del anser att regissören och ensemblen tagit sig för stora friheter med vår "Änka". Jag upplever att vi har varit trogen mot verket men lagt till ytterligare en tolkningsbild.

Är "Greve Danilo" en drömroll?

- Självklart är det intressant att få möjligheten att tolka en sådan välkänd roll. Även om man inte är särdeles intresserad av operett så känner många till en hel del av musiken, "Då går vi till Maxim" ju är verkligen ett musikaliskt allmängods! Det jag upplever som en fördel är att det inte är särskilt många sångare som har rollen i sin repertoar. "Änkan" har ju inte spelats särskilt mycket i Sverige de senaste decennierna, det gör det lite enklare för mig att hitta mitt eget uttryck som sångare.

*

Hur var det att få arbeta med en av de mest välkända regissörerna i Sverige?

- Det var en mycket spännande och delvis annorlunda upplevelse. Många regissörer talar om att man vill försöka skapa en ensemblekänsla när man börjar en repetitionsperiod, men Osten är en av de få som verkligen genomför det. Jag tycker att hon har lyckats med detta, utan att på något vis göra det till någon slags "kollektivteater" - som solist har man ju en särskild uppgift och ett särskilt ansvar.
- Eftersom det är den första musikdramatiska föreställningen som hon regisserar var det naturligtvis spännande att se hur hon skulle taga sig an detta då sången och orkestern är element som har sina speciella förutsättningar. Jag uppskattar hennes ärliga tilltal och att hon varit helt öppen med vad hon kan eller inte kan om musikdramatik. Jag har förstått att i hennes arbete med "Unga Klara" är det relativt långa repetitionsprocesser, som är mer av kunskapsinhämtning än rena repetitioner.

Ostens teater är också "fysisk", hon arbetar mycket med rörelsen vilket var något som ensemblen under den inledande repetitionsperioden i april fick arbeta mycket med.

- Visst, man kan säkert uppleva hennes registil som auktoritär därför att hon vet vad hon vill, men jag upplevde inte på något sätt att hon var en "hård" regissör.

Så jobbar vi med nyheter
Thomas Fors