Mejl från gården

23 mars 2013 06:00

Ni vet veckotidningen Land som man får då man är medlem i LRF, de skriver ju om människor som bor på landet. En del reportage är riktigt bra. Jag gillar att läsa om författare. Och om människor som haft det svårt men nu hittat ny mening med livet.

Men det är också mycket glesbygdsromantik. Alla vi som bor på landet med djur och vedeldning kan ibland ha svårt att känna igen oss. Alla dagar är inte är så romantiska precis utan består också av hårt arbete. Förra helgen till exempel så fick våra storebarn hjälpa till hela helgen, flytta på en vedhög och gödsla ut i lammhuset. Jodå, visst umgås man då man jobbar tillsammans, det finns en glädje i det. Men det kunde ju vara skönt att bara göra ingenting ibland. Men i Land är det oftast bara härligt att bo på landet. Mysigt i mars! Härligt i påsk!

Jag vet inte varför men ibland läser jag Land-kontakten där människor letar efter en livskamrat. Hemmansägaren avslöjade att han också brukar läsa det. Jag vill på intet sätt raljera om det här med kontaktannonser för de fyller en viktig funktion men under min läsning så har jag iakttagit vissa skillnader mellan kvinnors och mäns sätt att annonsera.

Kvinnorna söker en pålitlig vän, en snäll, seriös och rökfri man. Någon att göra trevliga saker ihop med i passande ålder. En själ som rymmer både sorg och glädje, drömmar och framtidstro. Någon önskar till och med att bilda familj.

Men sedan finns det män som är lite mer rättframma. En 58-årig kille sökte förra veckan en tjej, från 20 år, som ska ha stor byst:

– Det där är inte representativt för männen! protesterar Hemmansägaren när jag tar upp det där med bysten.

Men i fredags så var det en 65-årig och enligt egen utsago, viril man som söker en kvinna, gärna lite sexig, för spännande träffar.

Hemmansägaren menar då att det är ärligt av männen att skriva ut vad de verkligen söker. Att det bland männen som erbjuder fastighetsskötsel och teknik, bärplockning och bilturer kan finnas många fula fiskar som egentligen är ute efter något helt annat. Och så säger han att det faktiskt kanske finns kvinnor som nöjer sig med att bli utvalda för att de har stor byst.

Då är det väl alltså bara jag som är fånig som tycker de här karlarna är lite för pang på rödbetan, eller hur man ska uttrycka det. I själva verket kanske vi kvinnor skulle ta efter männen och svara med samma mynt, bli lite mer vågade. Därför går jag runt här hemma och funderar på att sätta in en egen annons i Land-kontakten. Vad tror ni om:

Sökes:

Ärlig, snäll och händig man som tycker om djur. En stor kuk är ett plus.

För det är väl ingen större skillnad på stor byst eller stor kuk? Eller? Tror ni jag får vara med i spalterna? Förmodligen inte. Men det kunde ju vara lite intressant att ta del av LAND- redaktionens argument till varför de refuserar min annons.

Så jobbar vi med nyheter