En fågelbok som överraskar
Jaha, en ny fågelbok som ska trängas med alla andra i hyllan. Efter några decenniers skådande och åtskillig handbokskonsumtion, blir man lite luttrad. Vad kan göras nytt?
Foto:
Jo, man kan göra som Jan Pedersen, Jony Eriksson och Göran Bridén. Man kan skapa något nytt, nischa sig som det heter och arbeta fram en bok efter eget koncept utan ambitioner att härma andra och göra ännu en finslipad variant på ett tema.
Den här trions förstlingsverk heter "Sveriges fåglar" och berättar om 275 fågelarter. Boken har undertiteln "fälthandbok för alla". Och det är däri som nyheten och förändringen ligger. De har gjort en bok som inte fokuserar på varenda liten skiftning i fjäderdräkten, som inte fördjupar sig i om kungsörnen är 1K, 2K eller subad. Inte heller ger man sig i kast med att i detalj utröna vilka flyttvägar arterna tar eller exakt berätta var de övervintrar.
Nej, detta är en bok för nybörjaren eller den fågelintresserade som är lite på G och som söker en bok där grunder och känsla dominerar i väntan på språnget över till de nämnda storverken. Författarna skriver själva inledningsvis att det strävat efter enkelhet.
Så är det. Och varje artbeskrivning inleds med en mer trevlig än nördigt korrekt text som ger lite av artens själ och där författarna bjuder på enkla liknelser som är till god hjälp. T ex när man ska lära sig skilja mellan skogsduvans och ringduvans läte. Skogsduvan låter som "gå då" medan ringduvan säger "men gå då ändå, men gå då".
Genialiskt!
Boken innehåller flera kortare temaartiklar som ger extra krydda åt studierna. Artiklar som tar upp bland annat havsfågelskådning, flygande änder, trandans, rovfågelsträck, ugglor med mera. Mot slutet får vi enkla råd om val av kikare. Inte av fabrikat utan med fokus på förstoringsgrad, ljusstyrka med mera.
Texterna innefattar en kort beskrivning av utseende, läte, uppgifter om vad arterna äter, vilken miljö de vanligen finns i samt kort om utbredning och flyttning. Kartor saknas helt.
Illustrationerna är helt OK för den nyblivne skådaren men når inte de höjder som vi träffar på när mästare som Lars Jonsson och Mullarney/Zetterström illustrerar. En del bilder saknar balans och naturliga hållning, lite som när en tafflig konservator inte förmår imitera ett levande djur. Anmärkningarna till trots är detta årets fågelbok just för att den tillför något nytt.
Utgiven av Semic förlag
Så jobbar vi med nyheter