Nej, Jenny Lennhammar och Anna-Lena Johansson är inte syskon. Men de fann ett sorts systerskap i konsten under den där tiden då de arbetade under samma tak.

– Det är nog oundvikligt att man inspirerar varandra när man jobbar så nära inpå varandra. Ibland när jag kom in i ateljén och såg vad Jenny hade gjort kunde jag känna: Hmm, nu blev jag plötsligt sugen på rosa. Men så utvecklas man så klart åt olika håll, säger Anna-Lena Johansson.

Omsider delade de på sig. Inte så att kontakten sades upp eller så, ändå började de sakna samtalen som kunde uppstå i ateljén, säger Jenny Lennhammar.

Artikelbild

| Angrepssätten skiljer konstnärena åt. Anna-Lena Johansson är mer föreställande.

– När det blev klart att jag skulle få en utställning på Langska huset slog det mig: Vore det inte roligt att samla kvinnokraften på ett och samma ställe? Både jag och Anna-Lena återvänder ju ofta till kvinnogestalterna i vårt skapande. Så jag bjöd in Anna-Lena helt enkelt, säger Jenny Lennhammar.

När GT tittar förbi har det mesta hunnit komma upp på väggarna. Angreppssätten är visserligen olika – Jenny Lennhammars konst lutar åt det abstrakta och lite naiva, Anna-Lena Johanssons i högre grad åt det föreställande – men motivet är detsamma: Kvinnan. Påfallande ofta dansar hon fram över dessa dukar.

– Inspirationen till en tavla brukar komma från en färg, en struktur – eller en rörelse. Och ur det växer resten. Det är nog något som förenar mig och Anna-Lena, säger Jenny Lennhammar.

Strong sisters, starka systrar – vilka är de, frågar jag henne.

Artikelbild

| ... och Jenny Lennhammar är mer abstrakt. Men motivet förenar dem.

– De är färgstarka och ber inte om ursäkt, de tar för sig. Och så sprider de energi.

Även konsten i sig, skapandet, har blivit en outtömlig kraftkälla i deras liv.

– För mig handlar allt om att uppnå en balans i tillvaron. Att ha sin familj och sina vardagssysslor å ena sidan, å andra sidan att kunna gå ut i ateljén och få lite mindfullness. Det är balans för mig, säger Anna-Lena Johansson.

Såväl hon som Jenny Lennhammar, annars chef över regionens integrationsenhet, har fullt upp med sina jobb. Att hitta tid för skapandet är således inte alltid det lättaste.

– Jag får ofta frågan: Jenny, hur hinner du med allt? Men jag hade faktiskt aldrig kunnat jobba så mycket som jag gör om det inte vore för måleriet, säger Jenny Lennhammar.

”Strong sisters” invigs under lördagen och hänger kvar till och med nästa helg. Parallellt har Anna-Lena Johansson en utställning på Fiket i Visby.